~justinbieber

---

---

''ni menar väll inte...? att ni ... och hon'' sa hon men avbröt sig själv sen så såg hon på oss två.

''Kom igen ni är bara 16! Skojar ni med mig? Ni är för unga!'' sa hon och ställde sig upp.

Nellie fick tårar i ögonen och gömde sitt huvud i min bröstkorg, jag kramade om henne hårt.

''Ni kunde ju förfan andvänt kondom!'' skrek hon och jag sshade henne.

''skrik inte... vi har fått nog med problem.'' sa jag och hennes mamma kom fram till mig och gav mig en fet örfil, jag la handen på kinden och viskade ''ouch...'' det gjorde verkligen skit ont.

''Du, speciellt du ska inte säga något! Det är ju fan du som fått henne gravid, du kunde andvänt kondom din jävel, du borde fan inte ens vara med henne. Allt du ger henne är problem efter problem!'' skrek hon på mig och jag backade undan lite.

Sedan så kollade jag bort, och från ingenstans så ställer sig Nellie upp och skriker på hennes mamma.

''Jävla fitta! Säg inte så till Justin, det är fan vi båda som är skyldiga! Det är inte bara han! Och vem fan tror du att du är! Du hade ju mig i samma ålder så säg inte ett jävla ord till för då kommer jag fan slå till dig!'' skrek hon och hennes mamma höjde ögonbrynen gick fram till henne och drog henne i armen.

''Hörru du, skrik inte så till mig! JAG är din morsa, jag gav dig födelse, fan respektera mig.

Och du fattar inte hur mycket ansvar du har för ditt jävla barn! Fan asså Nellie, jag säger till dig! Justin är inte bra för dig!'' Hon tog ett steg tillbaka och jag ställde mig upp, hon gick fram till mig.

''Fattar du vad du har gjort din lilla nolla?'' sa hon och gjorde små rörelser med armarna & händerna.

Jag hörde i bakgrunden hur Nellie grät och mitt hjärta var uppe i halsen nästan.

Jag svarade inte på hennes fråga utan gick fram till Nellie och kramade om henne hennes mamma suckade högljutt. 
Sedan så särade hon på oss jag blev förvånad.

Ska detta ta slut nu?

Nellie sprang fram till mig och ställde sig bakom mig, jag höll händerna på henes midja medans jag såg på hennes mamma.

Hon hade rödsprängda ögon och var så röd i ansiktet.

''Ut....!'' sa hon och Nellie grät ännu mer.

''nej snälla mamma... ja, ja.... jag kan inte'' grät hon och hennes mamma skakade på huvudet och pekade på dörren.

Hon drog ett hårdare grepp om mig och jag vände mig om till henne.

''Älskling... vi ska fixa det här.'' viskade jag och kysste hennes hår.

''Ut din jävla hora!'' skrek hennes mamma och Nellie sprang till hallen satte på sig skorna och sprang ut jag satte på mig skorna och sprang efter henne.

Hon tog hennes mammas bil som hade bilnycklarna satt i och satte sig i passagerar-sätet.

''Justin! Kör, kör!!'' skrek hon åt mig och jag satte mig i förar-sätet, sedan så körde jag snabbt ut på vägen.

Nellie grät och hon försökte stoppa sig själv men det gick inte.

Jag försökte trösta henne men det gick inte, hon var för upprörd, sårad, arg..

Men jag försökte ändå.

''gråt inte... hon är inte värd det.'' sa jag.

Men hon lyssnade inte.

''älskling, vi ska klara det här d..-''

''Håll käften!'' skrek hon och slog till mig på armen, jag gjorde en fel sväng och såg på henne.

''Vad fan gör du?! Vi kunde fan dött, det var ju en bil bredvid oss!'' sa jag panikslaget och hon stönade.

''Håll käften ditt problembarn!'' skrek hon åt mig och jag fick en chock.

''Så du tycker som din mamma va?!'' skrek jag tillbaka och hon vevade ut fönstret och öppnade mitt CD-fack.

Sedan så slängde hon ut CD-skivor, ''det här är för dig ditt jävla cp!'' sa hon stressat och kastade en New Boyz CD. Min favorit.

''Men vafan gör du!'' sa jag och vevade upp rutan igen.

''Vad fan är det med dig?'' sa jag medans jag svängde iväg på skogs-vägen, det var mörkt och allt var ganska suddigt, men lamporna hjälpte det mesta.

''Det var ju du! Du gjorde mig gravid! Du har förstört mitt liv, pågrund av dig så kan jag inte plugga din själviska idiot!'' skrek hon och jag körde snabbare för att jag var så jävla arg.

''Du ville fan också! Så säg inget!'' skrek jag tillbaka och hon puttade mig åt sidan.

''Åhhhhh! Jag hatar dig din perversa typ gå och dö, det är fan slut nu!'' skrek hon och just i den sekunden kom vi i mitten av bron där det var farligast, och jag tappade kontrollen, sedan så gled vi av vägen och ramlade ned i vattnet.

Jag släppte ratten och i nästa sekund så blev allt svart...

---

---

Men tänkte sedan efter, hon var nog bara överraskad. Sötnosen min. 
''jag är här... du trodde, att jag skulle lämna dig för att du var gravid? Älskling, jag kommer inte göra det...'' sa jag och hon log stort men sedan så började tårar rinna nerför hennes aldelles ros-rödiga kinder.

''jag trodde det... du bara la på, vet du hur sårad ja blev?'' sa hon torkade sina tårar.

Jag la handen på nacken och kände mig skyldig, hon hade rätt, det var fel av mig att lägga på. Men jag är ju här nu?

''ehum, du har rätt. Det var fel av mig.. men jag är här nu. Eller hur?'' sa jag och såg frågandes på henne, hon såg inte på mig utan på sina vita strumpor som hade någon slags gullig drake på, barnslig hon var men strumporna var ändå så söta.

Jag log och såg upp mot henne igen.

Sedan så stod jag bredvid henne och såg på hennes vägg där hon hade skrivit ''Dream big and never say never''

''Dream big and never say never...'' sa jag för mig själv och nickade, sedan så tog jag mjukt tag i hennes hand och flätade samman den med min.

Jag kände på varenda liten detalj på hennes hand, på blodådrorna, naglarna, fingertopparna, och fingrarna.

För jag var rädd att det var sista gången jag höll den handen igen, den haden som passade så bra i min.

Jag fortfarande upp på väggen och på texten hon hade skrivit.

''jag behöver inte drömma... jag har redan min dröm. Här...'' sa jag och sneglade på henne, hon rodnade och vågade inte se upp på mig.

Jag la hennes hand på min axel och hon tog inte bort den vilket gjorde mig lite mer säker, så jag la mina händer sakta men säkert på hennes midja, jag drog henne sakta mot mig som om hon vore gjord av glas.

Hon var så viktig för mig.

Hon höjde sin andra hand mot min kind som tidigare vilat på hennes höft. 
Jag log mot henne, hon ville, hon ville börja om hon också.

Gud, jag kunde känna allting nu. Allt var bra nu, alla känslor bubblade i mig som om det pågick ett krig inom mig.

Hon smekte min kind lätt och drog sina lena fingrar mot min kind, det bubblade inom mig och jag blundade.

Njöt över att få vara i hennes sällskap, i hennes armar, känna hennes hud mot min.

Känslan gick inte att beskriva... 
Jag öppnade ögonen och såg att hon stod aldelles intill mig det var bara magen som var emellan oss, jag kunde känna den mot min kalla t-shirt.

''du är min dröm..'' viskade jag och sedan så såg jag ned på magen. Jag vek upp hennes tröja under brösten och la mina kalla händer på hennes mage, hon rös till men sedan så små-log hon och la sina händer runt min nacke, jag rös till på ett bra sätt och såg på henne.

Hon såg ned på mina händer och log, hennes leende kunde säga allt.

Hon var lycklig i denna stunden, och likaså var jag. 
''kära Jordan som ligger där inne och bara väntar på att komma ut, jag vill bara att du ska veta att vi inte ångrar att vi gjorde dig, även om jag inte ser dig, känner dig, inte ens kan höra dig så vill jag att du ska veta att du har en vacker mamma som bryr sig mycket om en, jag älskar henne mer än vad Romeo älskade Juliet.

Du kommer vara en fin pojke... vårt kärleksbarn, vårt första..'' sa jag medans jag stod på huk nedanför henne och höll om magen.

Sedan så pussade jag den och Nellie tog mitt ansikte i sina händer.

''vad menar du med 'vårt barn'? Du är väll inte pappan...'' sa hon och jag spärrade upp ögonen.

Okej, här kommer sanningen fram.

''Jo... det är jag, det är jag som är pappan.'' log jag och la händerna i fickorna, sedan så ryckte jag på axlarna.

Hon la händerna på huvudet och såg på mig.

''du skojar?!'' sa hon häpet och jag log fortfarande, sedan så skakade jag på huvudet och gjorde hair-flipen.

Hon slängde sig om min hals och kysste mig flera gånger på munnen, jag stod kvar och höll händerna fortfarande i fickorna.

''Varför har du inte sagt något tidigare?!'' sa hon sedan lite argare och jag var tvungen att berätta hela historien, om hur jag gärna ville ha henne den natten, okej... jag var väll kåt.

Och den natten så gjorde vi det. Men jag berättade aldrig att jag grät och att jag gick därifrån kl 4 på morgonen.

Hon fick tårar i ögonen och kramade om mig hårt.

''jag trodde det var någon främling den natten, men något inom mig sa; gör det, gör det! Fortsätt. Så jag gjorde det. Och ja....'' sa hon, sedan så sänkte hon blicken på sin mage igen.

''se hur det blev till'' skrattade hon och jag små-log.
Jag såg runt i hennes rum och fäste blicken på hennes garderob, det stod något inristat där. 
Jag gick fram till garderoben och såg på det som var inristat. Det var ett hjärta och så stod det något i det.

Bryson <3 Nellie stod det, jag vände mig till henne och hon kom fram till mig och såg på det som var inristat.

''Vem är Bryson?'' sa jag och hon bet sig i läppen.

''eh... typ, en ... kille'' sa hon nervöst och jag suckade.

''säg bara som det är, det hjälper inte om du ljuger...'' sa jag och hon nickade, sedan så såg hon på mig och la armarna om mig.

''Bryson är en kille som jag dejtade för jättelängesen, jag har inte märkt det där förrut, men det var jag som inristade det där, men jag svär.. jag älskar dig. Och du är den ända för mig.'' sa hon och sedan så särade hon på oss och såg på mitt ansikte.

Jag såg in i hennes vackra ögon och kunde se att hon talade sanning.

''Okej, tack för att du sa sanningen.

Och jag älskar dig också, du är den ända för mig du med.'' sa jag och hon log mot mig.

Sedan så kysste hon mig, hennes fylliga läppar pressades efterlängtat mot mina och fyllde glädje i mig.

Jag tryckte försiktigt in min tunga i hennes mun och hon flinade, sedan så flyttade hon sina händer innanför min tröja och drog av den.

Hennes blick fäste sig vid min mage, ugh... som vanligt.

''Duscha du... jag säger till mamma att du är här, sedan kan vi lika gärna berätta alltsammans för henne också. Dvs, om du är redo älskling?'' föreslog hon och jag var bara tvungen att kyssa henne igen.

''vad var det där för?'' små skrattade hon och jag ryckte på axlarna.

''för att du är du.'' sa jag och hon awwade, sedan så blev jag allvarlig och sa ''jag är redo, allt för dig. Om du känner för att prata med henne så kan vi det, men just nu... längtar jag efter en dusch.'' sa jag och var påväg mot badrummet, när jag hörde henne säga

''eller så kan jag ju duscha med dig...?'' jag vände mig snabbt om och hon blinkade åt mig.

Sedan så gick hon ut ur rummet, jag stängde badrumsdörren efter mig och drog av mig kläderna sedan hoppade jag in i duschen.

Efter en kvart så gick jag ut ur duschen, tog en gästhandduk och gick ut med bara handduken runt midjan till hennes rum, jag tog snabbt ut ett par basket-shorts och en svart t-shirt, rena kalsonger och ett par vita strumpor.

Sedan så gick jag in i badrummet satte på mig alla kläderna och gick ut igen, jag gick ned till vardagsrummet där hon och hennes mamma satt.

De pratade lite ända tills jag kom ned och satte mig ned bredvid Nellie med armen om henne.

Hon lyfte på huvudet och kysste mig, jag besvarade kyssen med all ork jag hade och hon asvlutade den med en liten puss på näsan.

Sedan så vände vi oss till hennes mamma.

''jag ser att du är här... igen.'' sa hennes mamma och jag nickade, ''förlåt om jag stör... men jag ville så gärna se er dotter igen. Du vet vad jag känner för henne..'' sa jag och Nellie tog tag i min hand och la den på sin mage.

Hennes mammas blick fästes dit och hon fick någon glimt i ögonen bara av att se på Nellie.

Nellie suckade.

''mamma... vi har något vi måste berätta...'' började hon och mitt grepp om hennes axlar blev hårdare.

Hennes mamma rätade på sig och nickade mot oss.

''jaså.'' sa hon, ''fortsätt''

''Mamma... jag och Justin, vi... vi har liksom h-haft sex, och alltså... jag..'' hon kunde inte säga mer förrän jag klev in med min stämma.

''Annika, hon är gravid.'' sa jag och Nellie kramade om mig.

Annikas ansiktsuttryck blev förvånat och hon la händerna för ansiktet, fan, vad har jag gjort?

---

Kommentera! :)

---

---

Jag kunde inte tro det! 
Jag var gravid..

Efter alla dessa tankar i mitt huvud, alla dessa funderingar, samtal, om graviditeten. 
Så får jag svaret nu, och det var positivt!

Jag har ett levande varelse i min mage som ska ut ur mig om några månader.

Vad fan har jag gett mig in på? Aldrig, aldrig i hela mitt liv skulle ja trott att jag skulle vara gravid.

Och här är jag den 9 december, kl 10.46 på förmiddagen, med Justin i telefon, och jag får reda på att jag är gravid.

Det händer, det händer på riktigt. Testet har inte fel, fan, fan, fan! 
''Nellie..?'' sa Justin i luren, jag drog ett djupt andetag.

''Justin...'' sa jag långsamt, han tystnade men sedan så lät han nervös på rösten.

''j..ja?'' sa han med en osäker ton, har nog aldrig hört honom så rädd och så orsäker förrut.

''ja... jag.'' började jag.

''du.... och jag...'' försökte jag men fick inte fram ett till ord som kunde fylla i meningen.

''Älskling?'' sa han undrandes och jag svalde hårt, så att det gjorde ont.

''Justin.... Justin, j..jag är... gravid.'' sa jag och sedan så rann det tårar från mina kinder, jag lutade mig på väggen och gled nerför den sedan kurade jag ihop mina knän.

''du driver väll med mig?'' sa han och jag bet ihop.

Klart att jag inte drev, annars hade jag ju inte suttit här och gråtit skiten ur mig!

Varit så jävla rädd att jag kunde bajsa på mig. 
''nej... jag driver inte.'' sa jag med en skakig röst.

''d..du är alltså gravid... du har ett barn i magen...'' sa han, ''mmm..'' snyftade jag.

''Justin? Ska du lämna mig nu?'' frågade jag.

Han svarade inte.

''Snälla... lämna mig inte, jag klarar det inte utan dig.. du är den ände som är på min sida.'' sa jag och tårarna bara rann, det gick inte och stoppa.

Justin svarade fortfarande inte, så jag kollade på mobilen. Han hade lagt på för ungefär en minut sen.

Han hade lämnat mig, precis som han sa att han inte skulle.

Nu kände jag mig mer ensam än vad jag var, jag behövde komma bort, få mig ur den här knipan, det gick inte längre.

Ingenting blev bra längre, och ingen står på min sida. 
Jag har totalt förstört mitt liv.

Jag tog tag i garviditets testet och slängde ut det genom fönstret, det behövdes.

Förpackningen slängde jag också ut genom fönstret.

Sedan så låste jag dörren och la mig ned i min säng, jag tänkte tillbaka men sedan så mötte jag verkligheten igen. 

Justins perspektiv.

Åh, vad har jag gjort? 
Det var jag som fick henne gravid, det var jag som smög in till hennes rum på kvällen och började kyssa henne.

Jag ville ha henne då, så jävla mycket.

Och så tog kärleken iväg mig, och vi gjorde det. 
Jag tände lampan en gång bara för att se henne igen, sedan så la jag händerna i ansiktet och grät tyst för mig själv.

Varför vet jag inte, men det behövde släppas ut.

Sedan ungefär vid kl 4 på morgonen så tog jag på mig mina kalsonger och höll resten av kläderna i handen.

Jag kysste henne hejdå och gick till mitt rum, sedan så somnade jag om.

Så jag var pappan! Vad fan har du gjort nu Justin?

Du har fått henne gravid, och sedan när hon berättar det då lägger du på och börjar böla som en 5 åring bara för att du är pappan.

Cheer up nu!

Jag slutade gråta och ringde upp henne men hon svarade inte.

Jag ringde i ungefär en kvart tills jag inte orkade mer,  så jag gick in i toaletten sköljde mitt ansikte och gick ut till min mamma som stod och packade väskan.

''Skynda dig nu Justin, vi ska ju åka!'' sa hon och jag hade helt glömt bort att vi skulle på KiKa intervijuven, ''mamma... inte nu. Snälla... säg att jag avbokar, vi kan ta det imorgon'' sa jag och gick upp igen, sedan så smällde jag igen dörren och la mig ned i mig säng.

Jag måste, tänkte jag, jag måste åka till henne och erkänna att det är henne jag är kär i och inte Selena, att det är henne ja vill ha. 
Att jag är pappan och inte någon annan, så att hon slipper oroa sig.

Hon får inte tro att jag inte bryr mig.

Jag reste mig upp på mina svaga fötter och började packa min träningsväska, inget kunde stoppa mig nu, sedan så gick jag ut i hallen och stötte på min mamma som såg undrandes på mig.

''Och vart tror du att du ska?'' sa hon och la armarna i kors.

Jag snörvlade och drog ärmen om näsan, sedan så satte jag på mig ena skon.

''till Nellie'' sa jag och satte på mig andra skon.

''Och göra vadå?'' sa hon och drog i min arm.

''du går ingenstans!'' sa hon och jag slet mig loss.

''förlåt mamma.. men jag måste, jag berättar senare. Älskar dig.'' sa jag och snabbt som ögat så sprang jag ut i regnet och så långt ifrån hotellet som möjligt.

Sedan så ringde jag Kenny.

''Kenny, jag är vid parkeringsplatsen på walmart kan du komma och hämta mig?''

Han mumlade något i luren men sedan så sa han okej och 10 minuter senare så stod en Range Rover på parkeringsplatsen, jag satte mig i den och la träningsväskan bredvid.

''Vart ska du?'' sa han medans han såg på mig.

Jag luktade svett, mitt hår var rufsigt byxorna satt inte ordentligt på. I was a mess.

''Kör mig till flygplatsen.'' sa jag medans jag satte på mig säkerhetsbältet.

''varför s..-'' han hann inte avsluta vad han höll på att säga förrän jag sa något.

''KÖR TILL FLYGPLATSEN SA JAG! HINNER INTE FÖRKLARA, KENNY, KÖR, KÖR KÖR!!'' skrek jag och jag kunde känna hur rädslan steg i kroppen.

Han gjorde som jag sa och körde snabbt. 

När jag kom fram till Atlanta så steg jag ut ur planet och tog taxin till henne sedan så steg jag ut ur taxin la träningsväskan på axeln och klättrade upp för trädet.

Ville inte störa hennes mamma. 
Från trädet så kunde jag se graviditetstestet där nere på gräsmattan.

Sedan så klättrade jag en bit frammåt och knackade på fönstret, det regnade ute och jag var as-våt.

Jag var så våt så att det droppade om mig, och jag andades tungt, men samtidigt så behöll jag lugnet.

Jag knackade på fönstret och hon vaknade till, sedan så gick hon fram till fönstret och öppnade det.

''är det du?'' sa hon med en skakig röst, jag gick in utan tvekan och stängde fönstret efter mig.

''Justin?'' sa hon med suddiga ögon, jag log försiktigt mot henne.

''jag är här nu, nu och föralltid...'' viskade jag och ställde ned väskan på golvet sedan så omfamnade jag henne.

---

Förlåt för dålig uppdatering, men har inte orkat skriva o de har hänt andra saker i mitt liv också. 
Aja, här får ni ett dåligt kapitel. Har slut på idéer. Tror nog jag ska avsluta den här novellen. 

---

Justin har åkt, det har gått en vecka nu och jag känner mig ensam.

Han har inte ringt, smsat eller någonting.

Han gjorde det inte ens klart att vi var tillsammans, men det var vi väll eller hur?

Sedan dess har han inte ringt.

Inte smsat.

Inte lämnat ett enda meddelande.

Inte sagt något till Chaz eller Ryan.

Han kom hit ner, sa att han älskade mig, att han ville ha mig, han tog på mig överallt, sedan så sticker han?

Jag som trodde hans skulle stanna!

Det gick inte mer, jag går sönder.

Jag går sönder utan honom.

---

''Ska du inte ringa din morsa eller någon och säga att du är här..? De kanske är oroliga, och sedan kommer de skylla allting på mig.'' sa hon oroligt och jag nickade.

''Kanske är det bäst så'' sa jag och tog upp min mobil, sedan ringde jag mamma, pappa, och Selena.

''Justin?! Varför stack du bara?'' sa Selena upprört.

''jag var tvungen.... berättar senare, ville bara att du skulle veta att jag mår bra och..-'' jag hann inte fortsätta förrän hennes stämma kom emellan.

''Kom tillbaka nu!'' sa hon, ''du kan ju inte bara dra och tro att allting är bra?! Vet du hur orolig jag har varit!'' skrek hon och jag stönade.

''Sel, lugna ner dig! Det är bra med mig, kommer hem snart!'' sa jag sedan la jag på och stängde av min mobil.

Jag gick in till rummet igen där hon låg i sin säng och såg på tv, jag la händerna på höfterna och såg på henne.

''vad?'' flinade hon och jag satte mig på sängkanten.

''ska vi ut en sväng?'' Frågade jag och hon nickade ställde sig upp och gick fram till fönstret.

''det har visst snöat...'' sa hon och såg ut genom den ljusa fast kalla dagen.

Jag reste mig upp från sängen och gick fram till henne la armarna om henne, och tryckte henne mot mig.

Hon la mina händer på sin mage och jag smekte den lätt, sedan så lutade jag min haka på hennes axel.

''Justin, har du med dig någon jacka?'' frågade hon och jag kysste hennes kind, hon vände sig om med huvudet och vi kysstes på läpparna.

''nja... en skinnjacka, inte en vinterjacka. Men jag klarar mig, det är bara att gå och köpa.'' log jag och hon nickade.

Sedan så gick hon tillbaka till sin garderob drog ut halva garderoben så att kläderna låg på marken.

Jag såg förvånat på henne, är det såhär varje dag med tjejer?

Hon tog ut en svart kofta, ett vitt linne. Mjukisarna hade hon på sig fortfarande.

Hon drog av sig kläderna och stod där med bara B-H Bin blick fastnade vid hennes bröst.

Jag bet mig i läppen och utan att jag märkte de så såg jag att Nellie kollade på mig, ''mitt ansikte är här uppe..'' suckade hon och drog på sig linnet, sedan koftan.

Jag skrattade lite lågt och generat, sedan så gick jag fram till min väska drog fram ett par svarta jeans svart tröja med tryck på, sedan så tog jag fram mina svarta converse och min svarta skinnjack.

Japp, helt svart idag.

Vi gick ned till hallen där hon tog sin tunna svarta jacka och en mössa som var vit, sedan så satte hon på sig vita converse.

''tycker du inte du klär dig för tunt? Det är ju kallt ute.''

Hon såg på mig, gick fram till mig och la armarna runt om mig.

''se på dig, du har ju bara en skinnjacka.'' log hon och kysste mig passionerat, jag log igenom hela kyssen och mina händer letade sig fram till hennes bröst när hon stoppade mig, jag rodnade.

''äsch, kom så går vi.'' sa hon och drog på sig vantarna, jag nickade, tog på mig min mössa och vantar. Sedan så tog hon nycklarna och gick ut ur huset med mig bakom henne.

Hon låste dörren och la nycklarna i fickan sedan så gick vi nerför trapporna och till trottoaren där vi gick långsamt nära varandra.

Jag undrade om jag skulle ta hennes hand? Jag menar.. så att alla skulle se oss? Nej. Det kunde jag ju inte.

''Kommer inte folk känna igen dig?'' frågade hon och jag ryckte på axlarna.

''låt dom isåfall göra det, kom så går vi till något café och äter frukost. Eller, lunch för klockan är ju 12'' sa jag och pekade mot klocktornet hon nickade och tog min hand, jag stannade till.

Tog HON nyss min hand? 
Även om vi har gjort mer än att hålla händer så kändes det speciellt på något sätt.

''någon kommer se oss..'' sa jag osäkert och hon släppte min hand.

''Sa jag att du skulle släppa?'' flinade jag och tog tag i hennes hand igen, vi gungade våra händer fram och tillbaks och skrattade åt alla möjliga saker.

När vi kom fram till cafét så stirrade folk på oss, vi hade slutat hålla handen men gick ändå nära.

Vi kom fram till kassan och jag betalade, vilket hon tyckte var gulligt.

Jag beställde en baguette och Juice och hon gjorde detsamma sedan så satte vi oss vid ett bord och åt, medans vi åt så snuddade våra skor varandra hela tiden och vi log åt varandra mycket.

Hon fick mig verkligen att känna mig så jävla glad! Det är som om hela mitt hjärta är fyllt nu.

Nellie lutade sig över bordet och viskade ''jag älskar dig''

Jag skrattade lågt och mimade ''jag älskar dig också'' sedan gav jag henne en puss ut i luften.

När vi sedan gick en promenad igen så följde papparazzin efter och jag kunde märka att Nellie inte var så bekväm med dom omkring oss, hon höll sig till mig hela tiden.

Nellies perspektiv.

Jag hade ont i kroppen av att vi hade gått så långt och huvudet gjorde ont, jag ville hem men papparazin lät oss inte gå.

Utan ställde en massa frågor till Justin och mig, jag klamrade mig fast vid Justins midja och han höll mig hårt med båda händerna runt axlarna medans vi försökte ta oss förbi klungan.

''var lugn, jag ska få dig härifrån.'' viskade han och kysste min hjässa, jag kände mig genast lugnare.

Justin sa någonting som fick dom att försvinna.

Jag och han fick hälsa på Ryan oh Chaz som bodde i området och när jag kom in så höll jag på att ramla men Justin tog emot mig, min hjälte.

''tack..'' mumlade jag medans jag försökte kväva gråten som ville upp.

Justin böjde sig ned och knöt upp skorna sedan drog han av mig dom, han tog av mig ytterkläderna och sedan tog han av sig sina ytterkläder.

Han tog tag mig runt midjan och kysste min panna.

''allt kommer bli bra ska du se'' sa han och böjde lite på huvudet för att kyssa mig jag kysste tillbaka och vi hörde hur Chaz och Ryan harklade sig.

''jaja.. vi har sett nog. Kom in'' skrattade dom och vi gick in sedan så satte vi oss i soffan där Justin direkt tog datorn i knät och loggade in på twitter.

Han sa att dom inte skulle vara oroliga att han mådde bra, men han nämnde inget om mig.

Sedan så tittade han till Selenas twitter.

Jag såg på honom och sedan ner på skärmen igen, ''ska du verkligen titta till hennes twitter?'' mumlade jag irriterat och såg på honom.

Han himlade med ögonen.

''ja? Är det något problem?'' sa han lika irriterat och jag puttade till honom löst på armen.

Men han fattade inte min vink utan bara fortsatte att kolla henes twitter.

''Chaz, Ryan, hur går det med era tjejer?'' log jag och de kollade bort.

''äsch, vem bryr sig, jag är gay'' sa  Chaz och jag as-garvade.

''Ja.... jag visste det!'' skrattade jag och Chaz små-log.

Sedan såg jag på Ryan.

Han fattade vem jag menade, ''jag vet inte... det har varit mycket, men det är slut. tror jag...'' sa han och jag log ett snett leende.

''ska jag prata med henne?'' frågade jag och Ryan gav mig en axelryckning igen.

''jag gör det'' log jag och Ryan nickade, ''jag kan vara singel så kan du bli gay. Justin är ju också gay här.'' fnittrade jag och Justin såg på mig.

''är jag väll inte!'' sa han och la ifrån sig datorn, ''iallafall så beter dig du som en'' sa jag och fnös åt honom medans jag flyttade mig närmare Chaz.

Jag la armarna om honom och kramade honom från sidan medans han såg osäker ut.

Justin såg besviken ut, så går det när man kollar Selenas twitter och har sagt att man inte gillar henne längre, inte känner något för henne.

Chaz la armen om mig och små-log lite.

''Hey, rör inte min tjej!'' sa Justin och drog tillbaka mig intill hans famn, jag skrattade lite lågt och kramade om honom.

Han suckade.

''okej, okej, jag fattade...'' sa han och kysste mig igen, jag älskar honom så mycket, ingen skulle kunna ta honom ifrån mig. Inte ens Selena.

---

---

''inte du också..'' suckade jag och drog mig ifrån hans grepp.

''men ser du inte alla signaler..?'' mumlar han och jag himlar med ögonen.

''nej Justin.'' sa jag och han nickar och ler mot mig.

Vi lägger oss i sängen igen, och Justin lägger genast armarna om mig.

''jag behöver lite luft...'' fnissar jag och Justin drar sig lite ifrån mig, men behåller armen.

Vi ligger tätt intill varandra och jag är glad att ingenting gör ont just nu, allt är bra.

Allt är som det ska med Justin.

''Justin, kan du släcka lampan?'' frågar jag och han reser sig upp släcker min lampa och lägger sig i sängen igen.

''fyfan vad jag är trött...'' säger han och läger sig tillrätta på rygg.

Jag lägger mig halvt över honom och kysser hans läppar mjukt, sedan så lutar jag mitt huvud tillbaka på kudden igen.

Han suckar lyckligt tar min hand och lägger den på sin mage, sedan så säger han godnatt och vi somnar ganska snabbt båda två, av ren trötthet. 

Justins perspektiv.

''Justin, res dig upp nu. Hämta handduken!'' ropade hon från baddrummet, jag drog en djup suckning, ställde mig upp och tog tag i den baby-blåa handuken som låg på sängkanten, sedan så gick jag in i badrummet.

''nellie..?'' mumlade jag trött.

''i duschen!'' sa hon irriterat och jag gick fram till duschdraperiet, hon sträckte ut en hand och jag gav henne handduken.

Sedan satte jag mig på toalettstolen och gäspade.

Hon kom ut med handduken runt kroppen och såg på mig.

''Ursäkta, men kan du tassa tillbaka till rummet igen? Tack.'' flinade hon och jag skrattade lågt, sedan så gick jag ut ur badrummet, och in till hennes rum igen där jag satte på datorn.

Till min förvåning så såg jag en bild på mig och henne på hennes skrivbordsbakgrund, jag log för mig själv och tänkte tillbaka på lägret igen, där vi hade tagit fotot.

Sedan hörde jag steg bakom mig.

Snabbt vänder jag mig om, Nellie skrattar.

''ser att du har sett min skrivbordsbakgrund, gulligt va?'' ler hon och jag nickar, sedan så vänder jag blicken mot datorn igen.

Hon sätter på tvn, direkt sätter hon på Mtv där dom spelar Yeah 3x - Chris Brown.

Jag reagerar snabbt på musiken och ställer mig upp, börjar dansa.

Hon ser häpet på mig, sedan så dansar hon fram till mig, vänder sig om och skakar rumpan.

Jag skrattar, sedan så lägger jag armarna runt om hennes midja och rör mig tillsammans med henne.

Vi dansar så ungefär tills hela låten är slut, sedan så går hon fram till sin garderob tar fram en stor korall färgad tröja där det står Dont stop believing, och ett par mjukisbyxor.

Jag gillar hennes stil, hon vågar vara avslappnad, inte som andra tjejer som känner att de måste klä upp sig för att imponera på mig. Eller för att jag ska lägga märke till dom, som Selena.

---

---

Jag landade i Atlanta runt 3-tiden på eftermiddagen, trött som jag var tog jag min väska, satte på mig mössan, solglasögonen och drog luvan över mössan.

Sedan så ropade jag på en taxi och bad honom att köra till Primrose street, 6.

''oj du... det är långt dit va?'' sa taxi chauffören och jag nickade.

''4 timmar, ja..'' svarade jag och lutade mig bak i sätet, slappnade av, såg ut genom staden.

Tänk att på min semester tid så åker jag bort från St.Lucia, paradiset... för att träffa en tjej som jag knappt pratat med på 8 månader.. helt sjukt!

Kan ni gissa varför jag gör det här?

För att jag älskar henne och vill det bästa, även om det var att vi skildes åt, vill bara att hon ska må bra, hennes mamma har sagt att hon inte gör det.

Vi får väl se när jag kommer dit vad som händer.

Vi hade rest i 4 timmar och var fortfarande inte framme, jag var utmattad även fast jag satt ned!

Hade inte sovit en blund på flygplanet, ville vara vaken, tänka på Nellie.

Saknade henne..

''Hallå! Är vi framme snart?!'' sa jag och for upp ur sätet och slog mig i huvudet i taket.

Med ett duns var jag nere på sätet igen.

''ta det lungt grabben! Det är trafik... vi kommer nog inte komma fram på länge.'' sa han och jag stönade, la mina händer i håret och skrek.

''Jävla skit!'' skrek jag och mannen vände sig om.

''hörru du! Om du ska sitta i min taxi, sitt still, och svär inte annars så slänger jag ut dig! Uppför dig'' sa han, sedan så vände han sig om.

''herregud...'' mumlade han och jag knäppte bältet igen.

2 timmar senare.

Klockan var 8 och vi var fortfarande inte framme.

''äntligeeeeen! trafiken har släppt sig!'' jublar han och jag ler stort.

Nu kan jag äntligen tänka klart!

Och efter en halvtimme står jag framför hennes hus med resväskan bredvid mig, jag ler stort men samtidigt så finns det ett sår i hjärtat fortfarande.

Det såret har skärt upp sig, och det finns bara en person i hela världen som kan fixa såret.

Jag knackar på dörren svettig och illaluktande som jag är, helt värdelös helt enkelt, och så jävla trött.

Men jag försökte iallafall hålla mig vaken.

Dörren öppnas och hennes mamma öppnar.

''Hej Justin!'' säger hon och omfamnar mig, jag kramar henne tillbaka och säger hej, sedan så pratar vi lite vid köks bordet, men jag kan inte koncentrera mig, allt jag undrar är vart är Nellie?

Så tillslut så frågar jag.

''Vart är Nellie?''

Hon ser upp på mig och nickar mot trappan, hon vill att jag ska upp dit.

Jag nickar och reser mig upp, drar upp byxorna ler mot henne och går iväg mot trappan.

Hjärtat bultar och såret i hjärtat blöder fortfarande.

Nu gäller det, tänker jag. Efter åtta månader så får jag äntligen träffa min prinsessa.

Jag går uppför dom 14 trapporna och står mitt framför hennes dörr, där det står inristat i dörren högst upp ''J <3 N'' jag ler för mig själv och kommer ihåg den kvällen, den glömmer man inte.

Sedan så lägger jag handen på handtaget och blundar, jag blundar så hårt att det känns som om jag är blind.

Vågar jag?

Ja det gör jag.

Jag öppnar försiktigt dörren och blundar fortfarande, sedan så öppnar jag dörren helt. Går in i rummet, stänger dörren efter mig utan att titta.

Tillslut så tittar jag.

Det är kolsvart i rummet så jag öppnar dörren och igen för att få in lite ljus, sätter på hennes hjärt lampa och nu ser jag att rummet är desamma.

Säcken som jag alltid slog mig ned på, hennes skrivbord, när jag hjälpte henne med saker, jag gick  fram till skrivbordet och drog handen på det. Sedan så vänder jag mig om till sängen, och där ligger hon, de finaste jag sett, den som får mitt hjärta att bulta dubbelslag.

Hon hade täcket uppdraget till magen och hade på sig en grå snoopy tröja,  hennes hår stod ut åt alla håll och hon såg förstörd ut.

Jag stängde dörren och gick med långsamma steg mot sängen, jag kunde inte se hennes ansikte eftersom hon låg med ryggen mot mig.

Jag satte mig ned på sängkanten och smeker henne lätt över armen, tårarna bränner under ögonlocken.

Så jag längtat efter det här, drömt och önskat, och så händer det.

Vi träffas igen.

Jag torkar tårarna och drar bort täcket från henne för att jag sedan ska lägga mig ned bredvid.

Jag ligger där och tårkar tårarna, men det är värdelöst det kommer fler och fler.

Efter en stund vänder jag mig på sida och lägger armen om henne, och tryckte mig intill henne.

Jag kände hennes värme som gjorde mig varmare än vad jag redan var, hennes lukt, gud... 8 månader jag kan inte tro att det har gått så himla lång tid!

Plötsligt så vänder hon sig om mot mig och lägger armen om mig, men sen så känner jag att något är ivägen emellan oss, en liten kulle.

Jag ser ned på hennes mage och ser att den är stor, ja.. hon har blivit tjockare.

Vad har hänt med henne, tänker jag.

Sedan så ser jag upp på henne, smeker hennes kind och bara njuter av att jag ligger här bredvid henne.

Hon är här, med mig.

Jag tar bort ett hårstrå från hennes vackra ansikte och närmar mig med huvudet.

''har saknat dig...'' viskar jag, även fast hon inte hör mig.

Sedan så stödjer jag mig med armbågen och kysser henne mjukt och försiktigt.

Blodet rusar genom kroppen när jag kysser henne, även fast hon inte kysser tillbaka.

Sedan så lägger jag mig ned på rygg, andas lungt och sluter ögonen.

Jag känner hur hon rör sig i sängen och gång på gång måste jag titta till så att jag är säker på att hon mår bra.

Hon kryper ned i min famn och andas tungt, jag kysser hennes hjässa och smeker hennes rygg försiktigt.

Hon mumlar något.

''justin... jag behöver dig, det..'' sedan så slutar hon, jag ler åt henne och suckar.

Sedan så smaskar hon och hennes grepp om mig blir lösare.

''Justin?'' hör jag henne säga, hon tar upp huvudet och ser på mig.

''det är lungt gumman... jag är här'' säger jag lungt och hon ser bara på mig, så jag smeker hennes kind igen, och närmar mig hennes ansikte, hon tar min hand och tar ned den sedan så håller hon i den hårt.

Jag närmar mig hennes läppar och plötsligt så är vi så nära att vi hör varandra andas.

Hennes andetag gör mig nervös, men samtidigt avslappnad.

Jag ser in henne i ögonen men sedan så sluter hon dom och jag gör desamma, jag lutar mig lite närmare och våra läppar möts.

Hon kysste mig.

Jag särar lite på hennes läppar och sticker in min tunga försiktigt, hon fattar vinken och våra tungor leker med varandra.

Det känns skönt och bra, hon tar tag om min nacke och hennes hand är varm och skön, inte som Selenas kall och vass.

Jag lägger min hand om hennes midja och för henne närmare mig.

Vi fortsätter att hångla och jag rullar på henne, håller stöd med armarna för att inte skada magen, den är ju stor.

Hon håller mig om midjan och fortsätter uppåt, drar upp min t-shirt en bit och smeker min mage mjukt, jag ryser till och hon fortsätter uppåt mot min bröstkorg.

Sedan så drar hon bort händerna och tar tag i min nacke istället.

Jag kan inte göra något eftersom jag stödjer mig med händerna, så jag bara njuter, av hennes sällskap.

Saknat hennes kyssar, dom som betyder så mycket, de som säger mer än ord.

Efter en stund drar hon sig undan och andas tungt, jag andas också tungt, hon ser på mig, lägger snahänder i mitt hår och smeker det ömt. 
Sedan så ler hon, jag ler tillbaka och böjer mig ned igen vi ser varandra i ögonen.

''du är så söt...'' säger jag och kysser henne igen, hon biter sig i läppen och kysser mig igen, och igen, och igen!

Sedan rodnar hon.

Men hon säger inget. 

---

---

''Vadå gravid?!'' skrek jag och gav henne en irriterad blick, hon såg nästan rädd ut när hon såg på mig med sina oskyldsfulla ögon.

''ja... du har ett barn i magen! Vet du inte vad gravid betyder eller?'' sa hon och och jag ställde mig upp.

Det gick inte så bra så jag tog hjälp av handfatet, och äntligen så var jag uppe.

''Klart jag vet vad gravid betyder! Tror du jag är så jävla dum eller?'' sa jag och andades kraftigt.

''lyssnar du inte på mig? Du är ju gravid! Bebisen sparkar, jag hörde det, kände det. Du kände det!'' skrek hon och tårarna rann nerför mina kinder.

Jag var rädd, rädd för att hon hade rätt.

Ville inte lyssna på vad hon hade att säga, allt som kom ut från hennes mun var lögner.

Jag är inte gravid, jag har bara blivit tjockare, lite bredare.

Ja, det beror på vad jag äter!

Hon har fel, jag är inte gravid.

Trots alla dom där tankarna så var jag rädd.

Natalie närmade sig mig, hon kramade om mig hårt.

Jag puttade bort henne? Vem fan tror hon att hon är?

''Nellie... snälla, lyssna på mig..'' försökte hon men jag bara skakade på huvudet.

''Jag är inte gravid! Jag har bara blivit tjockare om magen, höfterna, mulligare. Ja så är det.
Hur kan du ens tänka gravid tanken? Det kanske bara kurrade i min mage.. jag är ju hungrig.'' sa jag och smekte min tjocka mage.

Hon försökte övertala mig, gång på gång nämnde hon ordet gravid som fick mig att rysa.

''nellie...'' snyftade hon.

''nej'' sa jag bestämt och gick förbi de 3 första båsen.

''du kan väll iallafall kolla upp dig? För säkerhetens skull?'' ropade hon efter mig och jag skakade på huvudet, pekade fingret åt henne och gick ut genom toalett dörren.

Okej, det var lågt av mig att peka fingret... men, hon gick mig på nerverna!

Jag gick inte tillbaka till lektionen utan gick hem, det små regnade ute, liksom duttade.

Jag gick med blicken sänkt mot marken, skol-bussarna gick inte såhär dags.

Och jag hade inga pengar så kunde inte ta den vanliga bussen heller.

Jag kände att fötterna blev tyngre och magen också, orkade inte gå mer... var för trött.

Fick ingen sömn alls igår, hade för ont i huvudet.. Somnade säkert runt halv 1 och vaknade 6, sov inte så mycket.

Men tillslut så kom jag hem.

Ingen var hemma, vilket inte var så konstigt klockan var ju bara 1, mamma kommer hem klockan halv tio så jag har hela huset för mig själv..

Jag petade av mig skorna och suckade djupt, såg mig om i hallen, allt var som vanligt, ganska tråkigt.

Sedan så tog jag av mig jackan och halsduken, och gick till köket där jag gjorde en macka med ost och kalkon, efter det kokade jag vattnet till teet och när det var uppkokat så hällde jag ned det i muggen som jag fick av Justin.

Det stod ''Godmorgon älskling'' på muggen, med röda fina bokstäver, muggen själv var beige-vit.
Jag hade bevarat den väl, hade druckit ur den några gånger och alltid fått Justin i tankarna, den här dagen var det en av dom.

Medans jag satt med min ost-kalkon macka och kamomille te på bordet så kollade jag på ellen degeneres show.

(det hon såg på tv, det är inte hela men jaja..)

Justin hade verkligen blivit snyggare! Och han var ju så söt.. kan man bli sötare?

Fan vad jag saknade honom!

Jag var varm, hjärtat bultade fortare, jag log hela tiden, det var som om jag var ett fan av honom!

Men när han han pratade om basket-matchen och att han träffade Selena där så kände jag mig lite deppig.

Jag blev avundsjuk, Justin ljög, jag kunde se det på honom.

De ville säkert gå på matchen tillsammans, de råkade inte stöta ihop med varandra.

Jag var helt säker på att dom dejtade!

När ellen var slut så var klockan ungefär halv 3, så jag gick upp till mitt rum med mobilen smsade mamma om att jag var hemma och mådde dåligt, hon ringde mig och vi pratade i ungefär 5 minuter.

Hon var verkligen orolig, men jag försäkrade henne om att det inte var någonting och att hon kunde fortsätta jobba och komma hem halv tio.

Efter ett par minuter så låg jag under mitt täcke och låg skönt åt sidan, jag tänkte, på Justin..

Sedan så somnade jag.

Justins perspektiv.

Selena började bli jobbig nu... hon klängde på mig, tjatade, hon var helt enkelt en plåga.

Vi satt och åt middag nu i en privat resturang, jag och hon & Kenny, men han var på toa.

''Justin, ska vi gå ut och.. shoppa?'' frågade Selena mig och jag skakade på huvudet.

''tror jag ska bada i poolen när vi kommer tillbaka till hotellet'' gäspade jag och Selena nickade, sedan så kom hon över till min sida och la sin hand på min nacke.

Hennes hand var kall så jag rös till och ryggade bort den, hon såg undrande på mig.

''vadå...? Gillar du inte när jag gör så?'' sa hon och jag såg på henne, nej. Jag gillade inte när hon gjorde se, hon är en irriterad människa. Men.. ja älskade henne, vad är det för fel på mig?!

''nej...'' log jag, ''det är bara det, jag är trött..''

Hon log tillbaka, och lutade sig lite frammåt sedan gav hon mig en blöt kyss, jag kysste tillbaka och hon gick och satte sig mitt emot mig igen.

Kenny kom tillbaka och vi betalade sedan så åkte vi tillbaka till hotellet där Ryan redan badade med pappa, de skrattade och hade kul, vilket jag inte har varit på länge, sedan Selena kom in i bilden.

Hon var som en ryggsäck man måste alltid bära med henne någonstans, låt mig fan vara någongång!

Jag gick in i vårat rum, tog mina badbyxor och gick in i toaletten bytte om och gick sedan ut till rummet igen.

Selena stod där och klädde av sig, jag blundade.

''justin!'' skrattade hon och jag kände att hon kom närmre mig.

''stanna..'' sa jag bestämt.

''okej?'' sa hon ledset, ''ville bara ha lite kul...'' log hon och jag öppnade mina ögon igen.

Hon stod där i bara underkläder, och jag var inte det minsta tänd på henne.

Ja... Vad var det för fel på mig?

''gillar du vad du ser?'' sa hon och jag nickade osäkert, sedan så gick jag ut ur rummet, men hon stoppade mig.

''vart ska du? skulle vi inte vara tillsammans...'' frågade hon och jag vände mig om och skakade irriterat på huvudet.

''jag ska bada med ryan och pappa, lek med din kompis'' sa jag och hon harklade sig.

''hon heter faktiskt perlita'' rättade hon mig och drog i min arm.

''jaja, sak samma.'' sa jag och såg på henne, hon tänkte inte släppa armen.

''får jag också bada..?'' frågade hon medans hon närmade sig mig, hon kom närmre och närmre och jag stod stilla.

Men sedan så samlade jag modet och sa ''nej... bara grabbarna ska bada, ses'' sa jag och slet loss min arm, sedan sprang jag med ett leende till poolen.

''Kanonkulaaaaaaa!'' skrek jag skrattandes och skvätte på de båda.

När vi sedan hade badat klart i poolen så gick vi upp, solade lite, sedan så gick vi in igen.

Jag gjorde drinkar till oss 3 och vi satte oss i den stora soffan, la fötterna på bordet och kände oss hemmastadda.

Jag räckte drinkarna till dom och vi satte på den stora plasma tv;n.

Direkt så började basketmatchen vi alla hade väntat på, vi satt i ungefär 3 timmar fastklistrade framför tvn, ingen fick störa oss eller säga något.

Sedan när vi hade sett klart matchen så ställde jag mig upp, gäspade och sa godnatt till pappa och Ryan, sedan så gick jag in i sovrummet där Selena redan låg och sov.

Bra.

För nu kunde jag kanske ringa Nellie och se hur hon mår?

Gud, som jag har längtat efter henne... så att det värker i mig, det gör ont.

Jag tog sakta min telefon men istället för att gå in till toaletten gick jag ut på altanen istället.

Signalerna gick men ingen svarade, tillslut gav jag upp och blev ganska irriterad.

Ignorerade hon mig eller?! Fan, fan, fan. 
Jag ringde hem till henne och hennes mamma svarade, äntligen någon som lever.

''Hej, det är Justin'' sa jag och hon blev tyst ett tag.

''Nemen hej Justin...!'' sa hon glatt.

''Tjenare, är Nellie där någonstans?'' frågade jag och höll tummarna.

Hon suckade.

''Ja... hon ligger uppe och sover, hon är utmattad och mår dåligt, hela hon är ett vrak.'' sa hennes mamma och jag bet ihop tänderna, sedan så svalde jag.

Jag hörde hur hon snyftade i luren, jag hyssjade henne.

''mår hon dåligt...? Har hon det jobbigt i skolan, eller?'' frågade jag försiktigt och efter en lång stund svarade hennes mamma.

''jag vet inte... hon vägrar berätta någonting. Hon äter ser jag, mycket... hon har blivit bredare om midjan och magen är tjockare'' sa hennes mamma och jag slöt ögonen och föreställde henne framför mig, perfekt tänkte jag och log.

''Justin? är du kvar?'' frågade hon och jag suckade.

''m, ja... det är jag'' sa jag omedvetet och hennes mamma fortsatte.

''jag tror hon saknar dig, jag tror det är därför hon håller på såhär'' sa hon i andra luren och jag nickade även om hon inte kunde se.

''jag saknar henne....'' erkände jag och hennes mamma harklade sig.

''Kan inte du komma hit..?'' undrade hon och jag tvekade lite, kunde ju inte bara lämna Selena och sticka.

''nja.. jag vet inte'' sa jag osäkert och hostade till, sedan så tittade jag bak men ingen stod där.

''Justin snälla.. för min skull, det tar död på en att se sin dotter såhär!'' sa hon stressat och efter ett tag sa jag okej och gick med på det.

Vi la på och jag gick till rummet, jag packade snabbt ihop mina saker sedan så tog jag lite pengar från pappa och gav Selena en puss på kinden, sedan så tog jag bilen och åkte till flygplatsen.

Jag beställde en biljett till Atlanta som skulle åka snart, om en halvtimme.

När jag sedan satt på planet, så drog jag luvan så långt fram som möjligt så ingen skulle märka mig.

Sedan så tänkte jag på Nellie, hur mådde hon igentligen? Stackarn...

Men vänta bara, jag kommer älskling, jag ska rädda dig, jag kommer...

---

Lång del, va? Hoppas ni gillar den!

Jag satt i klassrummet, hade förfärligt ont i magen.

Som om någon var där inne och sparkade inifrån.

Jag behövde spy, hade ont i huvudet.

Hela min kropp led...

Det har varit såhär i ungefär 2 månader om inte mer!

Jag hade ofta huvudvärk, kräktes, kissade ofta.

Ja, jag kissade ungefär 5 gåner per dag..

Jag hade blivit bredare runt midjan, magen har blivit större, den liksom putade ut.

Jag orkade ingenting i plugget men försökte ändå, försökte kämpa mig igenom smärtorna..

Och den dagen Justin ringde så hade jag ont, ont överralt, i hjärtat, magen, huvudet, hela kroppen.

När jag sedan la på så bröt jag ned i tårar.. jag saknade honom.

Men nu orkade jag faktiskt inte tänka på Justin, allt jag tänkte var att jag måste spy, få ut det helt enkelt.

Så jag sa till Natalie att hon skulle följa med mig toaletten - som vanligt.

När vi kom ut ur klassrummet så tog hon min hand och vi gick till toaletten.

Jag fick kväljningar och hon såg oroligt på mig.

''Okej, det här har pågått i 2 månader. Är du säker att du mår bra? Verkligen.'' frågade hon och 'må bra' ordet ekade i mitt huvud.

Hur kunde jag må bra de senaste 2 månaderna när allt tar kål på mig, jag hade ont överrallt, jag kämpade ju fan för att överleva, och med Justin i tankarna, han och Selena jag kunde se det framför mig.

Hur de kysstes, kramades och myste med varandra.

Det gjorde ju det inte lättare, och jag orkade inte mer.

''Nellie? Är du okej?'' frågade Natalie oroligt medans jag stod böjd över toalett-stolen och spydde upp allt jag åt, åh fyfan vad äckligt...

Jag ställde mig upp och gick till handfatet tvättade ansiktet, sköljde munnen spottade, allt kändes så jävla vridigt.

Hela jag var vidrig.

Natalie la händerna på mina axlar, jag hostade till.

Sedan så såg jag mig själv i spegeln, jag såg ut som ett monster.

Vem skulle vilja ha mig nu? Inte Justin iallafall.

''vad har hänt med dig...?'' frågade Natalie osäkert och jag såg på henne i spegeln, sedan så vände jag mig om och kramade om henne.

Hon kramade om mig och det sparkade till i magen igen och jag började att gråta.

Vad är det som händer med mig?

Jag föll sakta ned mot väggen och höll om min stora mage, och andades ut och in för att komma igenom smärtan.

Natalie la handen på min mage och hon såg på mig.

''sötan då...'' suckade hon och smekte min kind.

Sedan så ändrades hennes ansiktsuttryck och hon kollade på min mage, jag fattade ingenting.

''d-det... är någonting som sparkar innanför din mage! Känn!'' sa hon och jag kände, allting tystnade, hjärtat bultade och hon hade rätt.

Det var någon som sparkade innanför min mage.

Natalie la handen för munnen och såg på mig, sedan så la hon örat på magen och lyssnade.

''Nellie..'' sa hon medans hon såg på mig.

Hon gjorde mig nervös... vad var det?

''du...'' började hon, men sedan avslutade hon sig själv.

Hon började att gråta, när jag frågade henne varför hon grät så skakade hon bara på huvudet och sa ''glädje tårar''

För vadå? frågade jag och hon satte sig ned bredvid mig, tog min hand och torkade sina tårar med andra handen.

Det högg till i magen igen, och jag skrek till.

''Ah!'' Natalie log mot mig.

''varför ler du för?! Jag har ju ont!'' grät och jag och nu var det som värst, jag försökte andas men det gick bara inte.

''Nellie... du är gravid'', log hon och allt stannade, hjärtat, världen, tiden, allting stannade just i den sekunden.

Är jag med barn?!

---

Är hon gravid eller inte..? Och med vem är pappan isåfall? :o

---

''Justin?'' sa Selena och jag såg på henne, log, sedan så kysste jag henne.

Hon log genom kyssen och drog mig närmare henne, jag la mig på henne och hon smekte min rygg.

Sedan såg hon på mig.

''ska vi gå tillbaka?'' föreslog jag och hon nickade.

När vi kom tillbaka så hängde vi med pappa, Ryan och Selenas vän som jag inte riktigt kunde namnet på.

Vi satt på altanen och pratade, Selena satt i mitt knä och jag la handen på hennes lår drog min hand upp och ner försiktigt.

Hon hade handen runt min nacka och kysste min hjässa ibland.

''ni ser så lyckliga ut'' log pappa och jag nickade, såg på henne och vi kysstes.

''vi är lyckliga, mr.bieber'' log Selena tillbaka och min pappa skrattade.

''snälla, kalla mig Jeremy'' sa han och Selena nickade.

Efter en timme så gick vi och la oss, jag och Selena bestämde oss för att sova tillsammans.

Hon låg i min famn och tryckte sig mot mig.

''jag är så lycklig med dig.'' sa hon och jag kysste hennes panna.

''jag med.. sov nu älskling.'' sa jag och hon kysste mig mjukt.

5 minuter senare somnade jag.

Jag hade en marddröm, om Nellie och Selena, de bråkade om mig, drog i mig, kysste mig, jag försökte få stopp på det men de gick inte.

De var för galna, iallafall Nellie.

Hon hade sagt att hon skulle göra allt för att få tillbaka mig, selena hade också sagt det men jag trodde henne inte.

''Justin.. jag saknar dig'' hörde jag Nellie säga och jag gick fram till henne, la armarna om henne och kramade henne.

Hon grät, och jag tröstade henne.

''allt kommer bli bra nu...'' viskade jag och hon smekte min kind.

''ta tillbaka mig'' sa hon och precis när jag skulle kyssa henne så försvann hon.

Jag blev förvirrad, sårad, arg.. allt på samma gång.

Så jag bröt ned.

Sedan så vaknade jag, lakanet, sängen, kudden, täcket allt var genomsvettigt.

Jag såg på Selena som låg på sin sida och sov lugnt.

''fan...'' viskade jag för mig själv och la händerna på pannan, så jag gick upp från sängen och in till toaletten, låste om mig och gick fram till spegeln.

Mina kinder var röda och likaså var ögonen, helt rödsprängda.

Hade jag gråtit i sömnen?

Jag tänkte på Nellie, jag kunde inte hjälpa att små le lite.. hon var så vacker, hennes söta leende som fick mig att le. Allt med henne var så speciellt, och det tar död på mig att det inte är hon jag kysser, smeker, kramar, inte hon som sitter i mitt knä, inte hon som jag skriver söta sms till, inte hon som får mig att bli glad.

Inget av det där är Selena...

Gå vidare nu Justin, du har Selena Nellie vill inte ha dig längre!¨

Det skrev hon ju, du måste gå vidare, glömma henne helt, tänk inte på henne. 
Det gör de bara värre, sa en röst i mitt huvud och jag andades tyngre medans jag grät.

Om jag bara kunde höra hennes röst, så skulle allting bli bra igen... allting.

Jag satt och tänkte lite, på livet, tårarna rann och jag visste inte vad jag skulle göra tills jag tog min mobil, hittade nellie i kontaktlistorna och ringde henne, även om klockan var 03.12 hoppades jag på att hon skulle svara.

Jag la luren mot örat och signalerna gick... ingen svarade, mina förhoppningar sjönk men när jag skulle lägga på så hörde jag hennes röst.

''hallå? v..vem är det?'' sa hon och gäspade, jag slutade andas, på 4 månader har jag inte hört, sett eller kännt henne och nu äntligen får jag höra hennes röst.

''eh.. hallå? Vem är det?'' frågade hon igen med en liten klarare röst, jag fick tillbaka andan och talförmågan.

Mina tårar rann, men nu var det glädje tårar.

''d..det är Justin'' sa jag och jag hörde hur det prasslade till i bakgrunden, någonting tändes och hon suckade.

Det var tyst i luren och mitt hjärta stannade, nej.. det var fel att ringa henne. 
Jag gjorde det svårt för henne och för mig själv, vad tänkte jag med? Bara ringa henne sådär.

Men.. jag behövde höra hennes underbara röst och veta att hon mår bra, är lycklig.

''Justin?'' snyftade hon och jag kunde höra hur hon grät.

''saknat dig... inget är desamma utan dig'' pressade jag fram genom tårarna och hon grät ännu mer.

Det var hektiskt, vi båda grät av samma korkade anledning, kärlek, saknad, hjärtat som brister när man saknar någon.

''Jag har tänkt på dig...'' viskade hon och jag smålog, torkade tårarna och suckade lyckligt.

''tänker på dig varje dag, hur mår du?'' frågade jag och hon lät genast gladare.

''jag mår bra, lite problem... svek, sorg, hat. Men annars är allting bra. Själv?'' sa hon och jag tänkte efter.

Hur mådde jag egentligen?

Ville inte oroa henne så jag sa ''jag mår bra, jag ser att det pågår mycket i ditt liv..'' snyftade jag.

Hennes röst fick mig att rysa, så len.. mjuk.

''i ditt med..'' sa hon och jag undrade vad hon menade.

''vad menar du?'' frågade jag och hon suckade.

''spela inte dum Justin, du ringer mig... när du redan har en flickvän? Selena.''

Mitt hjärta stannade, hur fan visste hon?

---

Jag låg i min säng, grät ögonen ut mig, höll hårt i täcket som var genomsvettigt, utanför hörde jag hur regnet duttade på fönstret och hur det blåste kraftigt.

Nästa morgon så vaknade jag runt 9, tog en dusch, tog på mig rena kläder, sminkade mig, packade ned sakerna i väskan, sedan gick jag ned och åt frukost.

Mamma låg säkert och sov för hon jobbade över igår och kom hem klockan halv 6 på morgonen, normalt (?)

Jag åt under tystnad och tänkte på hur jag skulle klara dagen idag.

Skulle vi spela som vanligt? Eller skulle han böna och be om förlåtelse, inför alla.

Nej.. juste. Han var för feg för det.

Jag dukade av bordet, gick ut i hallen, satte på mig skorna och skulle precis öppna dörren när jag påminnde mig själv om att jag hade glömt min mobil.

Så jag sprang uppför trapporna, in till mitt rum och hämtade mobilen.

När jag kom till skolan så var jag tvungen att berätta för Natalie först av av allt, sedan kan vi sluta hänga med Bryson, och återgå till det normala.

Jag och hon.

Hon stod vi skåpet och pratade med Bryson, fan tänkte jag!

Men jag gick ändå fram till henne, vi omfamnade varandra och medans vi gjorde det så viskade jag.

''följ med mig till toan... måste berätta en sak.''

Hon nickade, stängde skåpet sa hejdå till Bryson och följde med mig till toaletten.

Vi kollade alla bås, och ingen var där förrutom jag och hon.

Så jag började från början, hon nickade ibland och mm:ade.

När jag hade berättat allting, så blev hon arg, skällde ut Bryson, jag försökte stoppa henne.

Men det visade sig att allt blev bra efter en vecka trots allt.

Hela veckan gick jag och tänkte på Justin, jag saknade verkligen honom.. det ska alltid vara så svårt med mig!

Justins perspektiv.

Det är december nu, det har gått 4 månader sen vi gjorde slut, jag har gått vidare.

Åtminstonde tror jag det...

Jag packade resväskan för att vara redo att åka på lite semester med Ryan, Selena, och hennes vän.

Pappa skulle också med, han lovade att låta mig och Selena vara ifred.

Så Selena... ja, Selena Gomez. Vi har dejtat i nästan 2 månader och saker o ting börjar bli seriösa mellan oss.

Hon var snäll, brydde sig om mig, hade ett gott hjärta.

+ så var hon så jääävla snygg också!

Jag log för mig själv, se Selena i bikini, damn..

jag slickade mig om läpparna och Ryan kom in i rummet.

''packat väskan ser jag'' skrattade jag och han nickade.

''kom igen nu beebs, vi väntar...'' sa han otåligt och jag packade den sista saken.

Sedan så satte jag på mig koftan, kepsen.

Drog luvan på kepsen och drog väskan efter mig, jag gick ut till hallen drog på mig skorna och gick ut till taxin.

''St.Lucia, here we come!'' skrek jag och satte mig i taxin bredvid ryan, vi skulle möta Selena och hennes vän på ett café sedan skulle vi åka helikopter dit.

Jag köpte en bukett rosor i affären, och när vi sedan mötte Selena så överraskade jag henne med dom.

Hon blev glad och hoppade in i min famn, la armarna runt min midja och kramade mig hårt.

Jag kramade om henne tillbaka, gud vad jag hade saknat henne.

Sedan så snurrade jag runt henne och ställde ned henne.

Hon såg på mig.

''hej, pretty boy'' log hon och jag kysste henne.

Hon kysste mig tillbaka, sedan tog jag hennes väska och min väska, och vi fortsatte mot helikoptern.

När vi väl satt inne i helikoptern så fick det bara plats 2 i varje, så jag och min pappa satt i en.

Selena och hennes kompis, och Ryan fick vara själv.

Det var verkligen häftigt att åka helikopter, det pirrade till i magen och det kändes bra.

Nu var vi framme i St.Lucia och jag och Selena badade, hon hoppade på min rygg, dränkte mig, skvätte vatten. Och vi hade super kul!

''orkar inte bada mer...'' sa jag och hon skrattade.

''latmask!'' sa hon och närmade sig mig.

''ja, en latmask som behöver en kram..'' flinade jag och hon kramade mig, sedan så gick vi upp, satte oss lite nära poolen, jag suckade nöjt och såg ut över den fina utsikten.

''det är verkligen fint här..'' sa hon och jag såg på henne.

''inte lika fint som du..'' sa jag och vände mig, hon såg på mig och bet sig i läppen.

''säg inte saker som du inte menar.'' sa hon och kysste mig, det pirrade till i min kropp och hon avslutade kyssen.

Selena fick mig att känna mig... hel.

Jag var så glad att jag hade henne, hon är alltid glad, vilket får mig att bli glad.

Men ibland kunde det vara jobbigt, och för det mesta så önskar jag att fortfarande höll Nellie i mina armar.

Medans jag såg på Selena så insåg jag hur mycket jag saknade Nellie, min Shawty...

---

Selena in the picture!

---

Det var bara när vi var ensamma som han var en riktig sötnos, men nu.. usch, vem vet vad jag känner för honom.

Hat, rent hat... eller inte hat direkt, men jag avskyr honom just nu.

Varför tar han inte bara min hand och visar all uppmärksamhet till mig?

Lägger armen runt min midja, och får mig att känna mig speciell.

Som Justin gjorde, han fick mig alltid att känna mig speciell.

Älskad.

Vänta.. stopp här. Sluta tänk på honom, om du gör det, så kärar du ner dig i honom igen, längtar efter honom, ni blir tillsammans igen, och sen så går du igenom en till heartbreak... allting går åt helvette helt enkelt.

Så det var det jag gjorde, jag försökte att inte tänka på honom på hela dagen, men hans namn kom alltid upp i mitt huvud, vad någon än sa.

Hans ansikte var i mina tankar och jag kunde se det framför mig, de hasselbruna värmande ögonen, som jag längtade efter att få se.

Hans gulliga lilla näsa.

Hans fylliga läppar, som non-stop trycktes mot mina.

Håret.

Händerna.

Magen.

Nacken.

Hela han.

Åh...! Höll jag på att bli galen? Var det såhär det skulle kännas... att man blev helt matt i kroppen bara man tänkte på honom?

Så här visste jag att jag inte kände för Bryson, inte det minsta.

För när jag ser Justin, så blir jag matt i kroppen.

När han kysser mig så får jag fjärilar i magen.

När han tar mig runt midjan och drar mig intill sig, viskar något vackert i mitt öra och kysser min hals sedan känner jag mig speciell.

Allt som jag grubblade över började falla på plats, allt jag gick och tänkte på klarnades upp nu.

Svaret till lösningen har alltid varit Justin, och inte förrän en månad senare så inser jag det.

Mitt hjärta dunkade snabbare och jag fick tårar i ögonen, att man kunde bli såhär på grund av en kille..

Det kändes som om hela världen stannade upp och jag kunde se det, allt jag behövde se i den här sekunden, hans underbara ansikte.

Snabbt blinkade jag bort tårarna för att se bättre.

Jag rös till, för ett ögonblick så kände jag Justins armar runt om mig, det var som ett täcke, en värmande kram som skyddade mig från allt det onda.

Det var som om ...

''Nellie?'' viskade Bryson och jag vaknade till.

Såg på honom, jag såg ett uttrycktfyllt ansikte som inte hade något som Justin hade.

Det var bara ett hopplöst ansikte.

Han log mot mig.

Jag vände blicken frammåt igen och suckade djupt..

''Mår du bra?'' frågade han och la en hand på min rygg.

Rysningar gick igenom min kropp och jag skakade av mig handen.

''Bryson... bara för att vi är själva, behöver du inte hålla på med mig.'' sa jag och reste mig upp från stolen och läraren hade precis gått ut från klassrummet.

Bryson såg ned i golvet, vi stod inte så nära men ändå nära.

''vad menar du...?'' sa han.

Jag blev ganska irriterad, men behöll lugnet.

''du vet vad jag menar... spela inte dum. Vågar du inte hålla på med mig inför alla andra? Är jag bara en liten trasa som du kan dra i och tö ut när som helst... va?'' sa jag, ''Kan du svara på det!''

Han såg vilsen ut, hans blick sa ingenting.

Han bara såg på mig och skakade på huvudet.

''förlåt... jag menade aldrig...''

Han svalde, sedan så smekte han min kind.

Jag såg ned på handen och höjde min hand, la den runt hans nacke och förde honom närmre.

''Bryson, jag gillar verkligen dig... men det känns som om... du inte vill, det jag vill.'' suckade jag och han log lite.

''varför håller du på såhär?''

Han stod stilla en sekund, det såg ut som om han funderade på något, undrar vad.

''uh...'' började han, sedan så märkte jag att han svettades.

Han var nervös, jävligt nervös.

''jag har en flickvän...'' sa han och mitt hjärta sjönk, min hand drogs automatiskt ned och nu var det jag som såg ned i golvet.

''va..?'' sa jag förvirrat.

''ja... jag har en flickvän, hon går i en annan skola, här i Atlanta, vi träffas inte så mycket och jag behövde någon''

sa han och jag såg mig omkring snabbt.

Hände det här mig?

Blev jag utnyttjad, av en kille jag trodde jag kunde lita på, en kille som jag höll på att falla för.

''va... men..'' sa jag, jag kunde inte hitta min talförmåga.

Efter en liten stund så såg jag upp på honom, han vågade inte möta min blick men tillslut tvingades han.

Jag var arg inombords, sårad, jag var ett vrak.

''Så du höll på med mig bara för att du behövde någon? Vadfan?! Är du helt störd eller? Ja är väll ingen docka! Ditt jävla svin, tänkte du någonsin på hur jag kände, hur jag mådde, om jag skulle bli kär i dig?!'' skrek jag och jag kunde känna tårarna komma, det här var ju bara sårande.

Han öppnade sin mun för att sedan säga något men ångrade sig och stängde den igen.

''jag vet inte vad jag gjorde..'' sa han, ''men jag har också känslor för dig, du är ingen docka, du är bara...

jag vet inte.'' sa han och suckade.

Det rann en tår nerför min kind och det kändes som en glas bit mot min kind, det gjorde ont.

''det är över... vad vi nu hade, inget finns kvar. Det vet du nu!'' sa jag och gick iväg från honom, han tog tag i min arm och drog mig tillbaka, jag kämpade tillbaka och stormade ut ur klassrummet, sprang ut genom skolan, hjärtat bultade som om det skulle hoppa ut ur bröstet på mig.

När jag kom hem, så visste jag att inte mamma var hemma hon jobbade över, så jag kunde springa upp till mitt rum och gråta ut känslorna som mitt hjärta bar på.

---

Det händer mycket de senaste dygnen i Nellies liv, men inget i Justins.

Nellies perspektiv.

När jag sedan kom hem var klockan halv elva.

''jaså... nu kommer du va?'' sa mamma och gav mig en sur blick innan hon satte sig i vardagsrummet med badrocken svept runt om sig.

''eh, ja.. förlåt. Vi var hos Natalie och tittade på en film, sedan så gick jag hem.'' ursäktade jag mig och tog av mig skorna.

Jag gick genast upp till mitt rum och stängde dörren efter mig.

Hände verkligen det där, mellan mig och Bryson.

Hans hand i min, hans händer som trevade runt på min kropp.

Hans hår var lent, och så mjukt... mina händer kunde vara där föralltid.

Jag kunde vara hos honom föralltid.

Han var så underbar, så snäll, så söt mot mig, och jag... ja.

Jag var kär, så in i helvette kär.

Vi kysstes inte, men vi höll på med varandra, typ höll på med varandras händer, puttade varandra löst, han drog mig intill sig och viskade i mitt öra att jag var den finaste på jorden, och då fick jag instämma och säga att han var det.

Det var som en saga, som jag inte ville skulle ta slut.

Jag drog mig ifrån tankarna och drog av mig kläderna, sedan så gick jag in i duschen, när jag duschade klart krämade jag in mig i alla mina krämer, body lotion.. o.s.v.

Efter det så tog jag på mig min pyjamas och satte på datorn.

Direkt så loggade jag in på Facebook och kollade mina händelser, jag kommenterade, gjorde inlägg, här och där och kände mig lycklig.

Jag hade ganska hög musik på men brydde mig inte, jag älskade mitt liv just nu.... tills min morsa störde mig.

Hon stormade in i mitt rum la händerna på höfterna och såg på mig.

''Sänk för fan!'' skrek hon och jag sänkte.

''ta't lungt...'' skrattade jag och min mamma skrattade med mig.

Hon började dansa med i musiken och jag ställde mig upp och gjorde samma sak, det här var så kul, jag och mamma bara jag och hon, vi har aldrig umgåtts såhär nära förut.

För en gångs skull var mitt liv perfekt.

Justins perspektiv.

Klockan var snart 12 på kvällen och jag var inne på min privata facebook, det var mycket roligare.

Jag surfade runt lite, och såklart så twittrade jag.

Plötsligt hörde jag en svag knackning på dörren och någon kommer in, jag lyfter blicken och ser mamma stå i dörröppningen.

Jag ler automatiskt.

''hej, gubben. Hur mår du? Är det bra med halsen...'' frågade hon och jag nickade, men det var det inte.

Jag kunde inte sjunga, fick inte prata, mina halsmandlar var svullna och jag tog i för mycket när jag sjöng.

Mama Jan sa att jag skulle vila mig så det var det jag gjorde, vilade upp mig ordentligt.

Vi var tvungna att ställa in en konsert... vilket sög.

Men det var för att jag inte kunde sjunga, jag hatade verkligen det här.

Så, jag nickade bara och mamma gick ut ur rummet.

Jag hör att någon meddela mig på facebook och ser att det är ett namn som jag känner igen, kan det vara...?

Ja! Det var det.

Ett litet leende letar sig fram i mitt ansikte och jag klickar direkt på chatten.

Mitt leende försvann, jag trodde det skulle stå typ ''hej'' eller ''hur mår du?'' istället får jag det här?

Men ändå, det var ju jag som sa att hon inte skulle kontakta mig mer, det var ju hela tiden jag.

Hon ville inget.

Åh, vad dum jag är... borde lyssnat bättre.

Jag tog en kudde och kastade den mot dörren, samtidigt som jag skrek ut ett högt stön.

Så... jag behövde väll gå vidare.

Glömma henne, och då menar jag helt.

Men hur ska det gå?

Hur kan hon ha glömt mig så jävla lätt?

Har hon träffat någon annan?

Alla dessa frågor, men vem ska igentligen svara på dom? När man igentligen inte har någon ledtråd.

Allt jag vet är att jag saknar henne, älskar henne och ångrar det jag gjorde.

Jag såg på min telefon och letade upp henne på kontaktlistorna, jag hade inte tagit bort hennes nummer,  ALDRIG att jag gjorde det.

Fan, det var ju som att radera mitt hjärta.

I smyg så kollade jag på hennes twitter, ville se vad hon höll på med, och just nu.. hade hon skrivit en ny tweet.

''Oh gosh! Livet är perfekt just nu, en person som har lagt alla pusselbitarna på plats äntligen. Tack så mycket, du vet vem du är boy ;)''

Mitt hjärta stannade och jag bara såg på skärmen.

Vem var denna kille som fick henne att känna sig speciell, bättre än vad jag fick?

Vad fan...? Gick hon vidare så snabbt, fyfan.. vilken player!

Tänkte jag men sedan så ångrade jag tanken.

Nej, nej, nej. Hon är inte så.

Jag la händerna i ansiktet och suckade ljudligt.

Sedan så skrev jag på twitter

''Känner mig inte bra asså... Godnatt allihoppa, ses imorgon, och till en väldigt VÄLDIGT speciell person. Jag älskar dig..'' sedan så postade jag det, loggade ut la datorn på skrivbordet och kröp ned i sängen, jag sov osäkert den natten.

Nellies persektiv.

Dagen efter så hade Bryson totalt ignorerat mig, det sårade mig.

Han höll på med Natalie hela tiden, sådär som han höll på med mig...

tillslut fick jag nog, och när Natalie vände bort huvudet så drog jag medd Bryson till toaletten.

Han skrattade sitt fina klingande skratt som jag alltid fastnar för.

Jag puttade honom mot väggen och la händerna på varje sida om honom på väggen, han bet sig i läppen.

''Vad är det du håller på med..?'' frågade jag och han såg ut som ett frågetecken.

''Betydde igår ingenting för dig...?'' frågade jag honom i samma tonfall och han la händerna på min midja, jag rös till på ett bra sätt. Det var så säkert med honom på något sätt.

''Klart det gjorde..'' viskade han och försökte möta min blick, tillslut mötte han den och gav mig ett varmt leende.

''Så varför beter du dig som ett svin mot mig i skolan?'' frågade jag besviket och han suckade.

''förlåt...  jag ska skärpa mig.'' sa han och jag log, han kysste min näsa.

''är du för feg för att kyssa mig eller?'' sa jag och han skakade på huvudet, tog min hand och vi gick ut, men när vi kom ut så släppte han min hand direkt och gick till Natalie igen.

What the fuck...?

Jag stod och granskade mina bowlingskor medans Natalie och Bryson fortfarande inte hade satt på sig sina än.

Det hördes lite musik och jag sjöng med, just nu spelade dom Cooler than me - Mike Posner.

Natalie sjöng högt med sin 'fina' röst och Bryson garvade ihjäl sig.

Hon rodnade.

Sedan så drog hon på sig skorna och kom fram till mig, hon snurrade ett varv och skrattade lågt.

''Nå, Ser jag bra ut?'' frågade hon och jag nickade till svars, sedan så började vi spela.

Vi hade verkligen kul, det var Natalie och Bryson mot ensamma jag.

Jag blev lite sur eftersom de fick vara tillsammans, jag ville ju ha en partner! Men jag kom över det lätt.

Vi slog också vad om en sak..

''japps, då var det vi som vann!'' sa Bryson stolt och slog en high five med Natalie.

Hon skrattade och sneglade på mig som gick med händerna i fickorna och såg ned.

''hm.. ja det gjorde vi.'' sa Natalie och lyfte upp min haka.

''du kommer väll ihåg vad du lovade?'' log hon mot mig och jag nickade.

Bryson harklade sig.

''Äsch, kom igen var inte ledsen... du spelade ju också bra!'' sa han och jag såg upp på honom.

''Ja visst..'' sa jag ironiskt och han skrattade, och flyttade sig till min sida, la händerna på mina axlar och såg ned på mig.

''Jag menar det, du var ju skit bra! Soppade hela banan.''

Jag rodnade, inte mycket, men jag kände hur det hettade till i kinderna.

Sedan så gick han bredvid mig och vi gick till vårt lilla ställe där vi alltid åt glass, det var liksom vårt.

''Kom ihåg att du måste bjuda'' log Natalie och jag suckade.

''jaja... vad vill ni ha?'' frågade jag medans jag drog upp mina pengar.

De sa sina smaker och jag gick och köpte 2 glasser, själv orkade jag inte, inte efter den stora förlusten jag orsakade.

De satt och åt sin glass, medans dom pratade om skolans orkester, de tyckte de var töntiga o ja. Sånna saker.

Jag tog upp min telefon och bestämde mig för att smsa med folk, hade ju ändå inget speciellt att göra.

Så jag markerade alla å kontaktlistan och skickade.

Plötsligt så plingar det till i Natalies och Brysons mobil.

De tar upp mobilerna samtidigt och ler, sedan ser de upp till mig.

''Har du så tråkigt?'' skrattade Bryson och jag himlade med ögonen.

Det som var roligt var att bara Bryson svarade på smset, inte Natalie.

Så du har tråkigt när du är med mig? skrev han tillbaka och jag log, sedan så jag vände jag blicken mot honom som satt fortfarande och snackade med Natalie.

Sedan så vände jag på huvudet och skrev in meddelandet

Det plingade till i Brysons mobil och han läste smset, sedan så ställde han sig upp och åt upp glassen med en tugga.

''ska vi dra då?'' sa han medans han såg på mig, jag skrattade lågt och såg ned, sedan upp på honom igen.

''Vart ska vi?'' frågade Natalie medans hon gjorde armkrok med Bryson, jag ställde mig bredvid Bryson och vi började gå.

''Vi kan ju dra till mig... se en film, eller något?'' föreslog Natalie och jag nickade, detsamma gjorde han.

Natalie pratade om allt möjligt, och jag var tvungen att lyssna, men just när jag trodde att allt skulle bli som värst så känner jag att något mjukt grabbar tag om min hand och sammanflätar mina fingrar i sina.

Jag ser ner på min hand och ser att min och Brysons händer är sammanflätade.

Han såg på mig och jag var helt borta, blev helt vilse i hans ögon, jag ville verkligen släppa handen.

Men, ändå så höll jag kvar.

Brysons hand var så len, så mjuk, den ville inget ont.

'

När vi kom fram till Natalie så gick vi upp till hennes rum, la oss ned i hennes säng alla tre, jag låg innerst och Natalie i mitten, och Bryson ytterst för han var kille. Haha.

Natalie gick ned från sängen och bort till dvd hyllan, hon såg på den och började leta efter filmer.

''skräck?'' frågade hon och Bryson nickade ivrigt.

''ja!'' sa han och jag ryckte på axlarna.

Då skulle jag ju aldrig kunna gå hem... i mörkret, det skulle vara för läskigt.

''nej...'' tvekade jag och deras blickar vändes till mig.

Natalie log bara och vände huvudet mot dvd hyllan igen.

''rädd eller?'' sa Bryson och jag slog till honom på armen.

''nej!'' skrattade jag.

''dåså, sätt på en skräckis så får vi se om fegisen blir rädd.'' skrattade Bryson hånfullt och jag gav honom en mördarblick.

Natalie kom 5 minuter senare och la sig ned igen, vi skulle se på The Grudge.

Jag läste på DVD-fodralet på baksidan och rös bara av att läsa det.

Sedan så startade vi filmen, den var verkligen läskig, jag var tvungen att vända bort huvudet nästan hela tiden.

''Natta!'' hörde vi Natalies mamma ropa argt och hon suckade.

''vad vill hon nudå...'' mumlade hon medans hon gick upp ur sängen, och ut ur rummet, sedan så stängde hon dörren hårt.

Bryson pausade filmen med fjärrkontrollen och jag bet mig i läppen, det var ganska läskigt.

När vi hade sett klart filmen så var klockan halv 10 och jag var tvungen att gå.

Vi stod alla 3 i hallen, Bryson skulle också gå hem så jag fick lite sällskap.

Vi kramade Natalie hejdå och gick sedan ut, det var mörkt, men inte så mörkt som jag trodde.

''vänta kommer snart.'' sa Bryson och gick bakom ett träd, jag stod och väntade på att han skulle komma tillbaka, men sedan så orkade jag inte så jag gick under tystnad och var livrädd, på att något skulle ta mig.

''AARGH!!'' hör jag hur någon skriker och tar tag i mig, jag skriker som en 5 årig tjej och börjar springa.

Vad fan var det där?

Mitt hjärta dunkade som om det skulle ploppa ut när som helst.

''men vänta! Nellie! det var ju bara jag...'' hörde jag en röst ropa och jag stannade och vände mig om där stod Bryson.

Den jäveln, så där gör man bara inte.

Justin skulle aldrig ha gjort så, för han vet att jag är rädd.

Va?

Varför tänker jag ens på Justin, han kom från ingenstans... han måste bort NU!

Jag gick fram till Bryson andfådd och han stod där och skrattade, jag puttade honom och han skrattade ännu högre.

''det där var inte roligt!'' sa jag och han puttade mig löst.

Då kunde jag inte hjälpa att le.

''förlåt.'' sa han och jag nickade, sedan så gick vi hem under tystnad.

När han skulle in på sin sväng så gick han fortfarande bara rakt fram.

''vart ska du?'' frågade jag och han bet sig i läppen.

''jag följer med dig hem, så att inte The Grudge tar dig.'' skrattade han och jag ryckte på axlarna.

''Okej...'' svarade jag och gick lite snabbare, ville komma hem och slippa denna pinsamma tystnad.

''Du, Nellie?'' sa Bryson och stannade, jag stannade och såg bak på honom.

Sedan vände jag mig om.

''Hm, ja?'' svarade jag och han gick med långsamma steg mot mig, han stannade några centimeter ifrån mig och stod och såg på mig.

Jag gjorde samma sak och såg på hans hår, det såg så fint ut och ensamt, som om någon behövde beröra det.

Så det var det jag gjorde, la mina händer i hans hår och kände.

Han log och la sina händer runt min midja.

''fint hår'' skrattade jag och han log bara.

''varför ska du vara så fin?'' frågade han och jag la händerna runt hans nacke, smekte den lätt och ryckte på axlarna.

''förklara, varför du ska vara det..?'' sa jag mjukt och bet mig i läppen.

Justins perspektiv.

Nu satt jag uttråkad i soffan och bara väntade på att konserten skulle börja, jag tänkte på livet (Nellie...)

Jag tänkte på hur framträdandet skulle gå (Nellie...) på om jag skulle börja dejta igen (Nellie...)

Fuck off, vem försöker jag lura?!

Allt jag tänker på är Nellie, Nellie, Nellie.

Kan jag bara inte få ut hennes namn ur mitt huvud, eller kommer det sitta där för alltid?!

Det har gått en månad, och det har inte alls gått bra... jag ligger vaken om nätterna och tänker på hur hon har det? Om hon är lycklig? Om hon känner något fortfarande för mig.

Alla dessa tankar, gör mig galen!

Men, varje dag, så tänker jag på om hon någonsin läste brevet...?

Nellies perspektiv.

När jag satt på planet, så lyssnade jag på alla möjliga låtar, mest Taylor Swifts eftersom jag älskade henne.

Hon var min idol, hon skrev låtar som man förstod och man kände sig igen i dom.
Man kunde liksom relatera till dom.

Jag satte på Taylor Swift - White horse och lyssnade bara på texten, den var så fin, Justin och jag hade lyssnat på den tillsammans en gång i December förra året.

Kommer ihåg det som om det vore igår, vi var inne på varsin dator, han skapade en twitter till sig själv och vi twittrade om varandra och till varandra hela tiden, det var så jävla kul! 
Jag satt i skräddar ställning och såg på honom medans han åt sin glass och surfade på datorn, jag minns hur stort jag log, bara av att se honom så fick jag fjärilar i magen och allt kändes bra, snarare bäst. 
Han såg på mig och log tillbaka, och jag minns, så jäkla tydligt hur han la sina händer i mitt hår och kysste mig.

Sedan så fick han glass på näsan och jag skrattade, han såg på mig och smekte min rygg.

Han fick tårar i ögonen och jag undrade vad som var fel.

''jag vet inte varför jag förtjänar dig... men snälla stanna med mig föralltid.'' sa han och det värmde verkligen mitt hjärta. 
Justin och jag hade många minnen, han var alltid där för mig.

När jag var ledsen så fanns alltid Justin's axel att gråta mot.

När jag var glad, så smittades det alltid till Justin.

När jag var sur så försökte han göra mig glad igen, vilket nästan alltid funkade.

Han fanns alltid där, i vått och torrt, vi gick igenom alla svårigheter.
Men.. nu, så finns det ingen återvändo. 
Ingen mer Justin.

Jag tog upp telefonen och tog fram kontakt listan, sedan så hittade jag Justin.

Jag såg att han hade ändrat namn till ''Baby ♥'' jag smålog lite och såg på numret länge.

Jag MÅSTE radera det, jag lovade Justin, att glömma honom.

Även om det inte går ska jag försöka.

Efter några minuters tanketid så klickade jag på radera knappen och upp kom 'Radera, ja / nej'

Mitt hjärta började dunka fortare och jag klickade på ja.

Sedan såg jag det underbara numret försvinna ur min telefon.

Mitt hjärta bankade, ögonen fuktades, greppet om mobilen blev allt lösare och lösare.

Och.. då hände det.

JAG grät, grät hela resan hem, nja.. inte hela, men nästan.

Folk undrade vad som stod på men då skakade jag bara på huvudet.

När jag äntligen kom ut ur taxin, kom fram till min dörr, vred om nyckeln och öppnade dörren så fick jag se mitt efterlängtade hus.

''mamma...?'' snyftade jag och ställde ned väskan på golvet, jag stängde dörren efter mig och slängde av mig skorna.

''mamma...?'' sa jag med en lite längre ton, då såg jag henne, hon var i köket och när hon såg mig så log hon stort.

Ställde ned glaset som hon hade i handen och sprang fram till mig, sedan så kramade hon om mig.

''Nellie!'' skrattade hon, och kramade mig ännu hårdare.

Jag kramade henne och grät så jävla mycket, tårarna bara rusade nerför mina kinder.

En efter en.

2 timmar senare.

Jag hade packat upp mina saker, dushcat och bytt om till mysigare kläder sedan gick jag ned till mamma som höll på att laga mat.

''Vad är det du lagar?'' sa jag, sedan öppnade jag kylskåpet och tog ut juice.

Hon såg bak på mig och log.

Jag log tillbaka.

''Spaghetti och köttfärssås, din och Justins favorit eller hur?'' log hon och vände tillbaka huvudet.

Just det, hon visste ingenting om varför jag kom hem.

Pattie eller Scooter, eller någon annan berättade visst inte..?

Suck, nu måste väll jag göra det.

Och jag som inte ens skulle nämna hans namn, försöka glömma honom.

''Heh, ja min favoriträtt.'' rättade jag henne istället och en kvart senare serverade hon maten på bordet, jag kan säga att det var inte tyst vid matbordet, vi pratade för fullt och visst frågade hon om Justin, men jag bytte bara samtalsämne.

När vi sedan satt i vardagsrummet och kollade på desperate housewifes - mitt och mammas favorit program som vi alltid kollade på tillsammans - så frågade hon om Justin igen.

Och när jag försökte byta samtalsämne så avbröt hon mig.

''Kom igen nellie, du kan inte hålla på att byta samtalsämne hela tiden. Berätta vad som pågår nu'' sa hon strängt och jag nickade.

Började berättade från början till slut, och det var så sårande, att jag började gråta igen, min mamma höll om mig och tröstade mig.

Hon fick mig på bättre humör och det var som om jag var liten igen.

1 månad senare.

Jag hade börjat skolan igen, vilket var kul.

Umgicks med Natalie hela tiden vi busade hela tiden och folk nämnde inte ens Justin, det var bra, lite lättare oså.

För att nästan alla på den här skolan hatar honom, tycker han är bög, jag sa aldrig emot när någon sa något för ville inte att de skulle tro att jag är en såndär belieber och börjar tro en massa saker.

''Natta?'' ropade jag, hon stod vid sitt skåp och pratade med Bryson.

Jag började gå mot dom för att hon reagerade inte.

''natta?'' sa jag och knackade på hennes rygg hon vände sig om och när hon så att det var jag log hon.

''Åh! Precis den personen ja ville träffa. Bryson undrar om vi vill bowla med han imorgon?''

Jag tänkte efter, det var ju trots allt en lördag och jag hade inget annat för mig, så varför inte?

''Jo, visst.'' log jag.

''fan vad kul det kommer bli!'' skrattade Bryson, sedan stängde han sitt skåp och gick emellan mig och la armarna om båda två.

Vi fnissade och gick ut ur skolan, och den dagen så mådde jag bäst om ja får säga det själv, jag tänkte inte på någonting alls. 
Det var så skönt att inte ha några bekymmer som tynger dig längre, och jag älskade det, ingen skulle försöka trycka ned min känsla.

---

Äsch, slängde in ett till kapitel ändå! ;)

---

Justins perspektiv.

Hon såg ned på mina skor och vägrade att möta min blick.

Jag tog upp hennes haka, hon såg på mig med en sorgsen blick.

''jag...'' hon tog ett djupt andetag.

''jag vet inte Justin...''

Jag suckade och hon flyttade upp sina händer som hon hade runt min midja till min nacke och höll kvar dom där.

Jag kände spänningen i luften, hon öppnade inte sin mun och sa något och inte jag heller.

Men jag tänkte på vad jag exakt ville säga, och det var att..

''men...'' hon avbröt mig.

''tycker du att det är samma sak?'' frågade hon mig med sina lena röst som hon bara andvände när det var allvar.
''vad menar du?'' frågade jag med höjda ögonbryn och hon suckade.

''du vet.. med känslorna och så. Känner du lika starkt för mig som du gjorde för ungefär 1 och ett halvt år sen?'' sa hon och såg mig i ögonen, mitt hjärta stannade, och jag fick tänka till ordentligt.

Det var tyst ett tag, men hon såg ändå hoppfullt på mig.

''...för det gör inte jag, mina känslor blir svagare och svagare, för varje gång du skriker åt mig, säger något olämpligt, liksom... bara trycker ned mig. Det här... vad nu än vi har nu, funkar inte'' sa hon och nu var det jag som såg ned.

Jag rös, av rädsla, såhär hade jag aldrig tänkt det.

För ett och ett halvt år sen, var allt perfekt, vi var nykära och allt var perfekt.

Jag hade aldrig trott att jag skulle tappa känslorna jag hade, det kändes som ett slag i magen.

Nu står vi här i varandras armar, rädd att släppa taget, släppa taget om varandra och bara gå vidare...

Men det är ju så det är i verkligheten?

I sagor är det alltid lyckliga slut.
Men det här är ingen saga, och i verkligheten finns det nästan inte lyckliga slut.

''mina känslor är också borta... inte helt, men jag känner inte som förrut.'' sa jag tillslut och hon lutade sitt huvud mot min bröstkorg.

Jag kysste hennes huvud och andades in hennes luft, hon snyftade mot min bröstkorg och jag tröstade henne.

''Kommer ni eller... vi ha-'' sa Scooter men när han såg oss så log han vände på klacken och gick därifrån.

Jag smekte hennes rygg och hon såg upp på mig.

''du ska veta, att jag aldrig någonsin ville att det här skulle hända.

För jag hade äkta känslor för dig, starka...''

Hon skrattade utan humor.

''jag som trodde ingen eller inget kunde skilja oss åt.'' sa hon och drog bort sina händer, torkade sina tårar och jag tog bort mina händer.

Mamma stängde dörren och låste, sedan så gick vi ned till bilen satte oss i den och åkte under tystnad till flygplatsen.

Nellies perspektiv.

När vi kom fram dit så gick jag till bakluckan för att öppna den och ta ut min väska, jag öppnade den och precis när jag skulle ta den så drar någon ner min hand och tar den i sin. Jag ser att det är Justin och ler mot honom.

''kommer sakna dig med.'' ler jag och han skrattar, tar min väska, sedan går vi in till flygplatsen.

Som tur var kände ingen igen oss där, tur! För jag orkade verkligen inte med paps.

Planet kom om en kvart, vi stod och snackade om våra minnen, jag och crewet medans Justin gick in i affären och kollade runt där.

''ja, jag kommer ihåg... Sedan när vi såg Patties reaktion!'' skrattade jag och alla skrattade med mig.

Jag skulle precis berätta ett till minne när det anropades om att mitt plan gick om 5 minuter.

''snart så...'' suckade jag och Pattie kramade om mig.

Jag kramade om allihoppa, Ryan, Alfredo, Scooter, Carin, Pattie, Justins dansare, japps.

Alla.. utom den jag helst ville krama om som fortfarande var i den jävla affären.

Jag gav hela crewet enn slängkyss och vände på klacken och började gå mot gaten.

Jag gick med långa nervösa steg, hoppades på att inte ångra mig.

''Nellie! Vänta!'' hörde jag Justins röst ropa, vänder mig om och ser Justin springa med full fart till mig.

Han stannar några centimeter framför mig, han hämtar andan och ser på mig.

''hejdå'' sa han bara.

Var det allt? Ett jävla hejdå?!

EFTER ALLT?

''hejdå.'' sa jag kallt tillbaka och han öppnade sina armar.

Jag släppte min väska och gick in i hans famn, han kramade mig hårt och jag gjorde detsamma.

När han släppte mig så smekte jag hans kind och la min andra hand runt hans rygg.

''jag är ledsen att det blev såhär..'' sa han och jag suckade, log ett snett leende och han la sina händer runt min midja.

''var inte det, saker blir som det blir. Ingen kan ändra på det..'' sa jag och han kysste min kind.

Jag rodnade och han log mot mig.

''jag älskar dig'' viskade jag och han log stort, men sedan så rann det tårar från hans kinder, samma med mina.

''jag älskar dig också.'' svarade jag ärligt och det anropade mitt flyg.

Justin torkade mina tårar och kramade mig hårt.

''så det här är sista gången vi ses?'' frågade jag och han nickade.

''bäst för oss båda...'' viskade han och jag kysste hans kind.

Han drog bort ett hårstrå från mitt ansikte, och såg på mig med en sorgsen blick igen.

Sedan så placerade han sina händer runt min midja och jag hoppade på honom, la mina ben runt hans midja.

Han skrattade och gnuggade våra näsor tillsammans.

Sedan så såg han på mina läppar och utan tvekan så kysste han mig, jag kysste honom passionerat tillbaka och det bara fortsatte.

Tills mitt sista anrop kom och jag var TVUNGEN att gå.

Han ställde ner mig och kysste mig igen, jag drog mig undan och suckade.

''hejdå...'' mumlade Justin och torkade sina tårar.

''hejdå...'' sa jag och tog min väska, och gick en bit, sedan vände jag mig om igen och såg på honom igen.

Var det här verkligen rätt?

Han torkade sina tårar gång på gång men det kom bara flera.

Jag vinkade och det gjorde han också, sedan tog jag ett djupt andetag vände mig om och knep ihop ögonen.

Jag skulle aldrig få möta hans underbara ansikte igen, känna hans kyssar, hans händer, hans kropp.

''äsch, du klarar det...'' mumlade jag och gick på planet.

Justins perspektiv.

När jag såg henne gå in till planet hoppades jag på att få se hennes ansikte igen, vilket jag inte gjorde.

Jag föll ned i tårar, mamma kom och tröstade mig men det blev inte bättre.

Vi såg planet åka och åkte sedan hem igen.

Hoppades bara att hon skulle läsa brevet, där jag skrev mina känslor. 
Det jag inte kunde säga till henne nu...

(random..)

''varför har du min dator?'' frågade en bekant röst mig, jag lyfte upp huvudet och där stod Justin, med bar överkropp, han hade bara en handduk runt midjan. Min blick gick direkt till hans mage.
''mitt ansikte är här uppe'' sa han irriterat och jag lyfte min blick snabbt.
''fan gör du på min dator? Ska inte du åka snart? Kul att få slippa dig.'' sa han och jag suckade, loggade ut från facebook, twitter och gav datorn till honom.

Han satte sig ned och la datorn i knät, jag såg på honom, och han såg hastigt över hotellet, jag fångade tillslut hans blick och stirrade rakt in i hans ögon.

''Fan vad omogen du ska vara Justin, överdriv lite mer.'' sa jag och gick därifrån.

Nu var han bara omogen, vid matbordet sa han att han inte skulle sakna mig och nu sa han det också, det bevisar vilken barnrumpa han verkligen är, kan inte ta saker seriösa. 

När klockan blev två så tog jag min väska, och gick med Scooter till dörren, jag hörde Pattie säga 
''ska du inte också med?'' Och Justin svarade nåt i stil med ''nej... mamma det blir för svårt, tror inte jag klarar det'' 
''kommer du eller?'' frågade Scooter och jag skrattade.
Ville stanna och höra vad Justin sa.
''eh... jo, gå ni. Jag tror jag har glömt en sak, ska hämta den så går jag ner med Pattie'' log jag och han nickade.

''okej, kom ner snabbt..'' sa han sedan gick han ut ur dörren och stängde den.

Jag gick förbi Pattie och Justin och log mot de, eller pattie då. 
''jag har glömt en sak'' sa jag och gick in till rummet där jag sov.

Jag stängde aldrig dörren helt, utan lämnade ett kikhål vilket de inte visste. 
Så jag satte mig på mina knän och så såg jag på Justin genom kikhålet.
''Kom igen nu Justin, du måste ju säga hejdå'' viskade Pattie, men jag hörde ändå.

''nej mamma... det är över, jag och hon är över'' sa Justin och ställde sig upp.

''du borde åtminstonde åka tillflygplatsen och säga hejdå, visa att du bryr dig!'' sa Pattie hoppfullt.

''det är det som är grejen, jag bryr mig inte!'' sa Justin, mitt hjärta sjönk, brydde han sig inte?
Inte det minsta? Jag brydde mig även fast det var slut, jag brydde mig skit mycket om honom.
''Justin!'' sa Pattie. ''kom igen...''

Han suckade.

''visst'' suckade Justin och började gå mot dörren.

Jag gick snabbt ut och Pattie såg på mig.

''hittade du det du glömde?''
''eh.. nej. Jag glömde att jag packade ned det.'' log jag nervöst och Pattie nickade.
Jag gick till hallen och såg att Justin stod där.

''ska du med iallafall?'' frågade jag som vilken fråga som helst och han stoppade händerna i fickorna och såg på mig.

''tro inte att jag vill det'' sa han och jag gick förbi honom, och när jag gick förbi honom utför dörren så gav jag honom ett axelslag.
Han vände sig om mot mig.

''hey? vad var det där för!'' ropade han och jag suckade.

''jag hörde vad du sa... du bryr dig inte! Så varför skulle jag bry mig? Jag vet inte... kanske, för att jag älskar dig!'' skrek jag och Pattie såg på mig bakom Justin.

Justin bara stod där, han såg på mig och sakta gick han fram till mig, jag började gråta och Justin bara såg på mig.

''jag bryr mig...'' viskade jag och han suckade.

''jag vet...'' svarade han och la sina händer på varsin höft om mig.

Jag la mina händer runt hans midja.

''hur blev det såhär?'' frågade han medans han lutade sin panna mot min.

Och fjärilarna kom till igen.

---

K O M M E N T E R A ! 
Skolan börjar imorgon så det kanske inte kommer upp så många kapitel under veckan.. :/