Addicted to love - del 50
''hur mår du..?'' frågade jag och la mig ned bredvid henne, hon la sin arm runt min midja och kramade mig hårt.
Jag log, kysste hennes hår och smekte hennes rygg, sedan la jag min hand på hennes lår.
Hon drog upp huvudet och såg på mig, plötsligt så blev hon allvarlig.
''vad gör du här ... igentligen?'' frågade hon mig.
Jag var här för att hon inte mådde bra, och för att hon saknade mig, iallafall hade hennes mamma sagt det.
Men var det verkligen därför hon mådde så dåligt.
Jag såg på henne, hon hade påsar under ögonen, hennes ansikte var blekt, det var som om personen jag älskar så mycket hade förändrats på utsidan.
Men på insidan var hon likadan, samma gamla som jag älskar.
''din mamma sa att du mådde dåligt så jag kom'' sa jag och hon satte sig upp, men sedan stönade hon till och ramlade tillbaka med huvudet på kudden.
Hon tog ett djupt andetag och satte sig upp, vände sig till mig och sa
''hon sa vad?!''
Jag nickade, satte mig upp jag med, la armen om hennes axlar och hon föste bort min arm.
''vad sa hon?!'' sa hon förskräckt och jag började bli orolig.
Vad var det med henne?
''ja.. men hon sa att du inte mådde bra... och att du...''
Hon såg på mig sedan så gick hon upp ansträngande, gick fram sakta, hon höll på att ramla och av en reflex så ställde jag mig upp och fångade henne.
Sedan fick hon balansen åter igen.
''jag mår bra!'' sa hon och puttade bort mig, jag stod kvar i rummet och såg på dörren.
Var inte allt bra? Jag menar... vi hånglade ju nyss, kysstes oså... hon verkade ju lugn.
Och så plötsligt så får hon ett utbrott? Vadfan är det som händer?!
Sedan så hör jag röster nedifrån.
Jag går sakta nedför trappan och hör Nellies röst.
''.... jävla lögnare, jag mår visst bra!'' skriker hon och hennes mamma suckar.
''lyssna på mig! Det här har pågått i 2 månader, hur är det med dig igentligen?! Snälla... kolla upp dig åtminstonde, du äter ofta, och sedan går du på toa jämt!''
Jag går ner till dom och står i dörröppningen, Nellie ser nästan rädd ut, och hennes mamma med.
Och jag kan se att tårar rinner ned från hennes mammas kinder.
Åh, har jag orsakat det här?
Nellie öppnar sin mun, men sedan så stänger hon den och lägger händerna på magen, smeker lätt och ser ned i golvet.
''skär du dig eller något?!'' for det ur hennes mamma och hon ser upp på henne, förskräckt, vilsen, sårad, arg.
''Vad fan tror du om mig? Klart jag inte skär mig, jag skulle aldrig tänka på att göra så! Någon gång!
Hur många gånger ska jag säga det?! Jag mår braaaaa....''
Hon snörvlar, ''och så skickar du Justin hit? tror du jag saknar honom eller? Det gör det bara värre... vadfan tänker du med..?'' säger hon lungt och hennes mamma ser på henne, kommer fram till henne lägger händerna på hennes axlar och skakade på huvudet.
Sedan så går hon därifrån, Nellie bara stirrade i tomma intet jag såg på hennes profil och suckade.
Sedan så gick jag fram till henne, la händerna på hennes axlar och smekte hennes armar lätt.
Hon la sina händer på min bröstkorg och puttade bort mig löst.
''sluta...'' suckade hon och jag la händerna i mina fickor, gjorde min hairflip och såg oskuldsfull ut.
''jag gjorde ett misstag med att komma hit... eller hur?'' sa jag och hon såg upp på mig.
''jätte gulligt av dig att komma, och det som hände däruppe... jag vet inte vad som tog åt mig.. jag bara ....'' stammade hon fram.
''jag har saknat dig.'' sa jag och hon såg upp på mig.
''har du..?'' säger hon osäkert och ser upp på mig, jag nickar, ställer mig lite närmre ochlägger en arm om hennes midja.
''mm.. du är så fin, vet du det? jag har tänkt på dig... ofta, längtat efter att få röra vid dig...'' säger jag och hon rodnar och ser ned, jag tar upp hennes haka med min andra hand och ler mot henne, sedan så kysser jag henne igen.
''känn dig aldrig, aldrig, aldrig ensam för du har mig..''
Hon ler mot mig, ställer sig på tå och kysser mig långsamt och passionerat.
Hon går bak och bak, men väggen stoppar henne.
Jag slutar kyssa henne och ser på henne.
''ta det lite lungt nu va..?'' ler jag och smeker hennes kind.
Hon rodnar igen.
''fan vad du rodnar nu för tiden...!'' skrattar jag och hon skakar på huvudet.
''jag har saknat dig också, tänkt på dig om kvällarna, hoppas att du skulle komma... och ja, nu står du här'' säger hon och jag tar ett hårdare grepp om hennes midja.
''åh.. fyfan, vad jag har längtat Nellie!'' stönar jag i hennes öra och hon trycker mig mot sig, jag kysser hennes hals och hennes händer far runt över min kropp.
Hennes händer som låg på min mage är nu nere vid mina byxor och knäpper upp dom, jag rycker till, tar mig ifrån henne och knäpper byxorna igen.
Sedan andas jag tungt.
Nej, inte här..
''ta't lungt bieber, ja ska inte göra illa dig... ville bara ha lite kul.'' hon biter sig i läppen, sedan fnissar hon.
''är du rädd eller..?'' säger hon och kysser mig igen.
Jag nekar inte utan kysser tillbaka och efter ett tag så slutar vi och går upp till hennes rum igen, där hon går fram till sitt skrivbord, tar fram något sedan kommer hon tillbaka till sängen och ger mig lådan.
Hon sätter sig bredvid mig på sängen och kryper ned under täcket, sedan så ser hon på mig.
''öppna...'' säger hon lågt och jag nickar, öppnar lådan och där ligger en massa brev.
Jag ser på henne och hon lägger armen om min midja, ''läs dom.. breven är om dig, det är ungefär 10 styckna..'' säger hon och lutar sitt huvud mot min axel.
Jag öppnar ett brev med rosa kuvert och på framsidan så står det ''till; Justin, från; nellie''
Sedan så läser jag texten.
Kära Justin.
Låter lite gammaldags... kära Justin? Jaja, skit i.
Jag saknar dig så mycket att det gör ont i mig, kroppen värker, allting rasar samman när inte du är här.
Mår du bra? Klarar du dig fint utan mig? Mår du lika dåligt som jag gör?
Jag vill bara att du ska veta att jag fortfarande tänker på dig, nästan varje dag får jag upp just dig i tankarna.
Jag drömmer om dig, om att du blir min igen och att vi lever lyckliga tills vi dör.
Men det blir visst inte som i drömmarna eller hur?
Äsch, vem försöker jag lura... du klarar dig bra utan mig. Säkert.
Men det gör inte jag, så kan du inte bara komma och hälsa på...?
Älskar dig, bebis.
xoxo, bara din Nellie! ♥
Jag blev tårögd, sedan tog jag upp nästa brev.
Älskade Justin drew bieber.
Jag saknar dig, dina kyssar, dina varma kramar, dina vackra ord som får mig att rodna i hela kroppen!
Gud vad jag saknar den känslan, ingen kan få mig att känna mig hel igen som du gör! Ingen..
Jag sitter och ler för mig själv nu, ibland gråter jag, ibland så mår jag fint, och ibland så bryter jag ned och springer upp till mitt rum stänger dörren efter mig och gråter, det bara kommer upp tårar mer och mer..
Kom tillbaka Justin..! JAG behöver dig, min solstråle, min älskling, min sötnos, min underbara räddare i nöden.
När kommer du?!
Älskar dig, bebis.
xoxo, bara din Nellie! ♥
''menade du verkligen allt du skrev? jag trodde du klarade dig fint utan mig...'' suckade jag och la ned breven igen.
Sedan så kramades vi.
''nej, jag saknade dig varenda dag...'' svarade hon och kramar mig hårdare.
Vi släpper varandra och hon reser sig upp, och går in till toaletten.
Nellies perspektiv.
Jag gick in i toaletten, kissade, borstade tänderna och bytte om.
När jag kom ut så sa Justin
''du har förändrats på utsidan...''
Jag ser på honom och rynkar pannan.
''är jag ful eller?'' säger jag förvirrat och tänker inte på vad jag just sa.
Det bara slank ut mig.
Han svarar inte utan hans blick stannar på min mage och han sväljer hårt, sedan så kommer han fram till mig och lägger händerna på min rumpa.
''Nellie.. svara ärligt nu.'' säger han allvarligt och jag nickar.
''hur har du mått på den senaste tiden..?'' frågar han och jag lägger armarna runt honom, sedan så lutar jag pannan mot hans bröstkorg.
''inte bra... huvudvärk, magen värker, som om någon sparkar magen.. men jag inbillar mig bara! Jag kräks, kissar ofta, mår dåligt om jag äter något onyttigt, oså...'' säger jag och ser honom i ögonen han ser orolig ut.
Först så kysser han mig och tar tar i min rumpa hårdare så jag förs mot honom automatiskt, sedan så ser han på mig.
''jag tror...'' han sväljer, ''att du är gravid.''
Åh, nej. Inte Justin också?!
''hur mår du..?'' frågade jag och la mig ned bredvid henne, hon la sin arm runt min midja och kramade mig hårt.
Jag log, kysste hennes hår och smekte hennes rygg, sedan la jag min hand på hennes lår.
Hon drog upp huvudet och såg på mig, plötsligt så blev hon allvarlig.
''vad gör du här ... igentligen?'' frågade hon mig.
Jag var här för att hon inte mådde bra, och för att hon saknade mig, iallafall hade hennes mamma sagt det.
Men var det verkligen därför hon mådde så dåligt.
Jag såg på henne, hon hade påsar under ögonen, hennes ansikte var blekt, det var som om personen jag älskar så mycket hade förändrats på utsidan.
Men på insidan var hon likadan, samma gamla som jag älskar.
''din mamma sa att du mådde dåligt så jag kom'' sa jag och hon satte sig upp, men sedan stönade hon till och ramlade tillbaka med huvudet på kudden.
Hon tog ett djupt andetag och satte sig upp, vände sig till mig och sa
''hon sa vad?!''
Jag nickade, satte mig upp jag med, la armen om hennes axlar och hon föste bort min arm.
''vad sa hon?!'' sa hon förskräckt och jag började bli orolig.
Vad var det med henne?
''ja.. men hon sa att du inte mådde bra... och att du...''
Hon såg på mig sedan så gick hon upp ansträngande, gick fram sakta, hon höll på att ramla och av en reflex så ställde jag mig upp och fångade henne.
Sedan fick hon balansen åter igen.
''jag mår bra!'' sa hon och puttade bort mig, jag stod kvar i rummet och såg på dörren.
Var inte allt bra? Jag menar... vi hånglade ju nyss, kysstes oså... hon verkade ju lugn.
Och så plötsligt så får hon ett utbrott? Vadfan är det som händer?!
Sedan så hör jag röster nedifrån.
Jag går sakta nedför trappan och hör Nellies röst.
''.... jävla lögnare, jag mår visst bra!'' skriker hon och hennes mamma suckar.
''lyssna på mig! Det här har pågått i 2 månader, hur är det med dig igentligen?! Snälla... kolla upp dig åtminstonde, du äter ofta, och sedan går du på toa jämt!''
Jag går ner till dom och står i dörröppningen, Nellie ser nästan rädd ut, och hennes mamma med.
Och jag kan se att tårar rinner ned från hennes mammas kinder.
Åh, har jag orsakat det här?
Nellie öppnar sin mun, men sedan så stänger hon den och lägger händerna på magen, smeker lätt och ser ned i golvet.
''skär du dig eller något?!'' for det ur hennes mamma och hon ser upp på henne, förskräckt, vilsen, sårad, arg.
''Vad fan tror du om mig? Klart jag inte skär mig, jag skulle aldrig tänka på att göra så! Någon gång!
Hur många gånger ska jag säga det?! Jag mår braaaaa....''
Hon snörvlar, ''och så skickar du Justin hit? tror du jag saknar honom eller? Det gör det bara värre... vadfan tänker du med..?'' säger hon lungt och hennes mamma ser på henne, kommer fram till henne lägger händerna på hennes axlar och skakade på huvudet.
Sedan så går hon därifrån, Nellie bara stirrade i tomma intet jag såg på hennes profil och suckade.
Sedan så gick jag fram till henne, la händerna på hennes axlar och smekte hennes armar lätt.
Hon la sina händer på min bröstkorg och puttade bort mig löst.
''sluta...'' suckade hon och jag la händerna i mina fickor, gjorde min hairflip och såg oskuldsfull ut.
''jag gjorde ett misstag med att komma hit... eller hur?'' sa jag och hon såg upp på mig.
''jätte gulligt av dig att komma, och det som hände däruppe... jag vet inte vad som tog åt mig.. jag bara ....'' stammade hon fram.
''jag har saknat dig.'' sa jag och hon såg upp på mig.
''har du..?'' säger hon osäkert och ser upp på mig, jag nickar, ställer mig lite närmre ochlägger en arm om hennes midja.
''mm.. du är så fin, vet du det? jag har tänkt på dig... ofta, längtat efter att få röra vid dig...'' säger jag och hon rodnar och ser ned, jag tar upp hennes haka med min andra hand och ler mot henne, sedan så kysser jag henne igen.
''känn dig aldrig, aldrig, aldrig ensam för du har mig..''
Hon ler mot mig, ställer sig på tå och kysser mig långsamt och passionerat.
Hon går bak och bak, men väggen stoppar henne.
Jag slutar kyssa henne och ser på henne.
''ta det lite lungt nu va..?'' ler jag och smeker hennes kind.
Hon rodnar igen.
''fan vad du rodnar nu för tiden...!'' skrattar jag och hon skakar på huvudet.
''jag har saknat dig också, tänkt på dig om kvällarna, hoppas att du skulle komma... och ja, nu står du här'' säger hon och jag tar ett hårdare grepp om hennes midja.
''åh.. fyfan, vad jag har längtat Nellie!'' stönar jag i hennes öra och hon trycker mig mot sig, jag kysser hennes hals och hennes händer far runt över min kropp.
Hennes händer som låg på min mage är nu nere vid mina byxor och knäpper upp dom, jag rycker till, tar mig ifrån henne och knäpper byxorna igen.
Sedan andas jag tungt.
Nej, inte här..
''ta't lungt bieber, ja ska inte göra illa dig... ville bara ha lite kul.'' hon biter sig i läppen, sedan fnissar hon.
''är du rädd eller..?'' säger hon och kysser mig igen.
Jag nekar inte utan kysser tillbaka och efter ett tag så slutar vi och går upp till hennes rum igen, där hon går fram till sitt skrivbord, tar fram något sedan kommer hon tillbaka till sängen och ger mig lådan.
Hon sätter sig bredvid mig på sängen och kryper ned under täcket, sedan så ser hon på mig.
''öppna...'' säger hon lågt och jag nickar, öppnar lådan och där ligger en massa brev.
Jag ser på henne och hon lägger armen om min midja, ''läs dom.. breven är om dig, det är ungefär 10 styckna..'' säger hon och lutar sitt huvud mot min axel.
Jag öppnar ett brev med rosa kuvert och på framsidan så står det ''till; Justin, från; nellie''
Sedan så läser jag texten.
Kära Justin.
Låter lite gammaldags... kära Justin? Jaja, skit i.
Jag saknar dig så mycket att det gör ont i mig, kroppen värker, allting rasar samman när inte du är här.
Mår du bra? Klarar du dig fint utan mig? Mår du lika dåligt som jag gör?
Jag vill bara att du ska veta att jag fortfarande tänker på dig, nästan varje dag får jag upp just dig i tankarna.
Jag drömmer om dig, om att du blir min igen och att vi lever lyckliga tills vi dör.
Men det blir visst inte som i drömmarna eller hur?
Äsch, vem försöker jag lura... du klarar dig bra utan mig. Säkert.
Men det gör inte jag, så kan du inte bara komma och hälsa på...?
Älskar dig, bebis.
xoxo, bara din Nellie! ♥
Jag blev tårögd, sedan tog jag upp nästa brev.
Älskade Justin drew bieber.
Jag saknar dig, dina kyssar, dina varma kramar, dina vackra ord som får mig att rodna i hela kroppen!
Gud vad jag saknar den känslan, ingen kan få mig att känna mig hel igen som du gör! Ingen..
Jag sitter och ler för mig själv nu, ibland gråter jag, ibland så mår jag fint, och ibland så bryter jag ned och springer upp till mitt rum stänger dörren efter mig och gråter, det bara kommer upp tårar mer och mer..
Kom tillbaka Justin..! JAG behöver dig, min solstråle, min älskling, min sötnos, min underbara räddare i nöden.
När kommer du?!
Älskar dig, bebis.
xoxo, bara din Nellie! ♥
''menade du verkligen allt du skrev? jag trodde du klarade dig fint utan mig...'' suckade jag och la ned breven igen.
Sedan så kramades vi.
''nej, jag saknade dig varenda dag...'' svarade hon och kramar mig hårdare.
Vi släpper varandra och hon reser sig upp, och går in till toaletten.
Nellies perspektiv.
Jag gick in i toaletten, kissade, borstade tänderna och bytte om.
När jag kom ut så sa Justin
''du har förändrats på utsidan...''
Jag ser på honom och rynkar pannan.
''är jag ful eller?'' säger jag förvirrat och tänker inte på vad jag just sa.
Det bara slank ut mig.
Han svarar inte utan hans blick stannar på min mage och han sväljer hårt, sedan så kommer han fram till mig och lägger händerna på min rumpa.
''Nellie.. svara ärligt nu.'' säger han allvarligt och jag nickar.
''hur har du mått på den senaste tiden..?'' frågar han och jag lägger armarna runt honom, sedan så lutar jag pannan mot hans bröstkorg.
''inte bra... huvudvärk, magen värker, som om någon sparkar magen.. men jag inbillar mig bara! Jag kräks, kissar ofta, mår dåligt om jag äter något onyttigt, oså...'' säger jag och ser honom i ögonen han ser orolig ut.
Först så kysser han mig och tar tar i min rumpa hårdare så jag förs mot honom automatiskt, sedan så ser han på mig.
''jag tror...'' han sväljer, ''att du är gravid.''
Åh, nej. Inte Justin också?!
Jag råkade ta bort 50, så här kommer den igen..
Jag råkade ta bort 50, så här kommer den igen..
Kommentarer
Trackback
