~justinbieber

---

Det var bara när vi var ensamma som han var en riktig sötnos, men nu.. usch, vem vet vad jag känner för honom.

Hat, rent hat... eller inte hat direkt, men jag avskyr honom just nu.

Varför tar han inte bara min hand och visar all uppmärksamhet till mig?

Lägger armen runt min midja, och får mig att känna mig speciell.

Som Justin gjorde, han fick mig alltid att känna mig speciell.

Älskad.

Vänta.. stopp här. Sluta tänk på honom, om du gör det, så kärar du ner dig i honom igen, längtar efter honom, ni blir tillsammans igen, och sen så går du igenom en till heartbreak... allting går åt helvette helt enkelt.

Så det var det jag gjorde, jag försökte att inte tänka på honom på hela dagen, men hans namn kom alltid upp i mitt huvud, vad någon än sa.

Hans ansikte var i mina tankar och jag kunde se det framför mig, de hasselbruna värmande ögonen, som jag längtade efter att få se.

Hans gulliga lilla näsa.

Hans fylliga läppar, som non-stop trycktes mot mina.

Håret.

Händerna.

Magen.

Nacken.

Hela han.

Åh...! Höll jag på att bli galen? Var det såhär det skulle kännas... att man blev helt matt i kroppen bara man tänkte på honom?

Så här visste jag att jag inte kände för Bryson, inte det minsta.

För när jag ser Justin, så blir jag matt i kroppen.

När han kysser mig så får jag fjärilar i magen.

När han tar mig runt midjan och drar mig intill sig, viskar något vackert i mitt öra och kysser min hals sedan känner jag mig speciell.

Allt som jag grubblade över började falla på plats, allt jag gick och tänkte på klarnades upp nu.

Svaret till lösningen har alltid varit Justin, och inte förrän en månad senare så inser jag det.

Mitt hjärta dunkade snabbare och jag fick tårar i ögonen, att man kunde bli såhär på grund av en kille..

Det kändes som om hela världen stannade upp och jag kunde se det, allt jag behövde se i den här sekunden, hans underbara ansikte.

Snabbt blinkade jag bort tårarna för att se bättre.

Jag rös till, för ett ögonblick så kände jag Justins armar runt om mig, det var som ett täcke, en värmande kram som skyddade mig från allt det onda.

Det var som om ...

''Nellie?'' viskade Bryson och jag vaknade till.

Såg på honom, jag såg ett uttrycktfyllt ansikte som inte hade något som Justin hade.

Det var bara ett hopplöst ansikte.

Han log mot mig.

Jag vände blicken frammåt igen och suckade djupt..

''Mår du bra?'' frågade han och la en hand på min rygg.

Rysningar gick igenom min kropp och jag skakade av mig handen.

''Bryson... bara för att vi är själva, behöver du inte hålla på med mig.'' sa jag och reste mig upp från stolen och läraren hade precis gått ut från klassrummet.

Bryson såg ned i golvet, vi stod inte så nära men ändå nära.

''vad menar du...?'' sa han.

Jag blev ganska irriterad, men behöll lugnet.

''du vet vad jag menar... spela inte dum. Vågar du inte hålla på med mig inför alla andra? Är jag bara en liten trasa som du kan dra i och tö ut när som helst... va?'' sa jag, ''Kan du svara på det!''

Han såg vilsen ut, hans blick sa ingenting.

Han bara såg på mig och skakade på huvudet.

''förlåt... jag menade aldrig...''

Han svalde, sedan så smekte han min kind.

Jag såg ned på handen och höjde min hand, la den runt hans nacke och förde honom närmre.

''Bryson, jag gillar verkligen dig... men det känns som om... du inte vill, det jag vill.'' suckade jag och han log lite.

''varför håller du på såhär?''

Han stod stilla en sekund, det såg ut som om han funderade på något, undrar vad.

''uh...'' började han, sedan så märkte jag att han svettades.

Han var nervös, jävligt nervös.

''jag har en flickvän...'' sa han och mitt hjärta sjönk, min hand drogs automatiskt ned och nu var det jag som såg ned i golvet.

''va..?'' sa jag förvirrat.

''ja... jag har en flickvän, hon går i en annan skola, här i Atlanta, vi träffas inte så mycket och jag behövde någon''

sa han och jag såg mig omkring snabbt.

Hände det här mig?

Blev jag utnyttjad, av en kille jag trodde jag kunde lita på, en kille som jag höll på att falla för.

''va... men..'' sa jag, jag kunde inte hitta min talförmåga.

Efter en liten stund så såg jag upp på honom, han vågade inte möta min blick men tillslut tvingades han.

Jag var arg inombords, sårad, jag var ett vrak.

''Så du höll på med mig bara för att du behövde någon? Vadfan?! Är du helt störd eller? Ja är väll ingen docka! Ditt jävla svin, tänkte du någonsin på hur jag kände, hur jag mådde, om jag skulle bli kär i dig?!'' skrek jag och jag kunde känna tårarna komma, det här var ju bara sårande.

Han öppnade sin mun för att sedan säga något men ångrade sig och stängde den igen.

''jag vet inte vad jag gjorde..'' sa han, ''men jag har också känslor för dig, du är ingen docka, du är bara...

jag vet inte.'' sa han och suckade.

Det rann en tår nerför min kind och det kändes som en glas bit mot min kind, det gjorde ont.

''det är över... vad vi nu hade, inget finns kvar. Det vet du nu!'' sa jag och gick iväg från honom, han tog tag i min arm och drog mig tillbaka, jag kämpade tillbaka och stormade ut ur klassrummet, sprang ut genom skolan, hjärtat bultade som om det skulle hoppa ut ur bröstet på mig.

När jag kom hem, så visste jag att inte mamma var hemma hon jobbade över, så jag kunde springa upp till mitt rum och gråta ut känslorna som mitt hjärta bar på.

---

Det händer mycket de senaste dygnen i Nellies liv, men inget i Justins.