~justinbieber

---

''Justin?'' sa Selena och jag såg på henne, log, sedan så kysste jag henne.

Hon log genom kyssen och drog mig närmare henne, jag la mig på henne och hon smekte min rygg.

Sedan såg hon på mig.

''ska vi gå tillbaka?'' föreslog jag och hon nickade.

När vi kom tillbaka så hängde vi med pappa, Ryan och Selenas vän som jag inte riktigt kunde namnet på.

Vi satt på altanen och pratade, Selena satt i mitt knä och jag la handen på hennes lår drog min hand upp och ner försiktigt.

Hon hade handen runt min nacka och kysste min hjässa ibland.

''ni ser så lyckliga ut'' log pappa och jag nickade, såg på henne och vi kysstes.

''vi är lyckliga, mr.bieber'' log Selena tillbaka och min pappa skrattade.

''snälla, kalla mig Jeremy'' sa han och Selena nickade.

Efter en timme så gick vi och la oss, jag och Selena bestämde oss för att sova tillsammans.

Hon låg i min famn och tryckte sig mot mig.

''jag är så lycklig med dig.'' sa hon och jag kysste hennes panna.

''jag med.. sov nu älskling.'' sa jag och hon kysste mig mjukt.

5 minuter senare somnade jag.

Jag hade en marddröm, om Nellie och Selena, de bråkade om mig, drog i mig, kysste mig, jag försökte få stopp på det men de gick inte.

De var för galna, iallafall Nellie.

Hon hade sagt att hon skulle göra allt för att få tillbaka mig, selena hade också sagt det men jag trodde henne inte.

''Justin.. jag saknar dig'' hörde jag Nellie säga och jag gick fram till henne, la armarna om henne och kramade henne.

Hon grät, och jag tröstade henne.

''allt kommer bli bra nu...'' viskade jag och hon smekte min kind.

''ta tillbaka mig'' sa hon och precis när jag skulle kyssa henne så försvann hon.

Jag blev förvirrad, sårad, arg.. allt på samma gång.

Så jag bröt ned.

Sedan så vaknade jag, lakanet, sängen, kudden, täcket allt var genomsvettigt.

Jag såg på Selena som låg på sin sida och sov lugnt.

''fan...'' viskade jag för mig själv och la händerna på pannan, så jag gick upp från sängen och in till toaletten, låste om mig och gick fram till spegeln.

Mina kinder var röda och likaså var ögonen, helt rödsprängda.

Hade jag gråtit i sömnen?

Jag tänkte på Nellie, jag kunde inte hjälpa att små le lite.. hon var så vacker, hennes söta leende som fick mig att le. Allt med henne var så speciellt, och det tar död på mig att det inte är hon jag kysser, smeker, kramar, inte hon som sitter i mitt knä, inte hon som jag skriver söta sms till, inte hon som får mig att bli glad.

Inget av det där är Selena...

Gå vidare nu Justin, du har Selena Nellie vill inte ha dig längre!¨

Det skrev hon ju, du måste gå vidare, glömma henne helt, tänk inte på henne. 
Det gör de bara värre, sa en röst i mitt huvud och jag andades tyngre medans jag grät.

Om jag bara kunde höra hennes röst, så skulle allting bli bra igen... allting.

Jag satt och tänkte lite, på livet, tårarna rann och jag visste inte vad jag skulle göra tills jag tog min mobil, hittade nellie i kontaktlistorna och ringde henne, även om klockan var 03.12 hoppades jag på att hon skulle svara.

Jag la luren mot örat och signalerna gick... ingen svarade, mina förhoppningar sjönk men när jag skulle lägga på så hörde jag hennes röst.

''hallå? v..vem är det?'' sa hon och gäspade, jag slutade andas, på 4 månader har jag inte hört, sett eller kännt henne och nu äntligen får jag höra hennes röst.

''eh.. hallå? Vem är det?'' frågade hon igen med en liten klarare röst, jag fick tillbaka andan och talförmågan.

Mina tårar rann, men nu var det glädje tårar.

''d..det är Justin'' sa jag och jag hörde hur det prasslade till i bakgrunden, någonting tändes och hon suckade.

Det var tyst i luren och mitt hjärta stannade, nej.. det var fel att ringa henne. 
Jag gjorde det svårt för henne och för mig själv, vad tänkte jag med? Bara ringa henne sådär.

Men.. jag behövde höra hennes underbara röst och veta att hon mår bra, är lycklig.

''Justin?'' snyftade hon och jag kunde höra hur hon grät.

''saknat dig... inget är desamma utan dig'' pressade jag fram genom tårarna och hon grät ännu mer.

Det var hektiskt, vi båda grät av samma korkade anledning, kärlek, saknad, hjärtat som brister när man saknar någon.

''Jag har tänkt på dig...'' viskade hon och jag smålog, torkade tårarna och suckade lyckligt.

''tänker på dig varje dag, hur mår du?'' frågade jag och hon lät genast gladare.

''jag mår bra, lite problem... svek, sorg, hat. Men annars är allting bra. Själv?'' sa hon och jag tänkte efter.

Hur mådde jag egentligen?

Ville inte oroa henne så jag sa ''jag mår bra, jag ser att det pågår mycket i ditt liv..'' snyftade jag.

Hennes röst fick mig att rysa, så len.. mjuk.

''i ditt med..'' sa hon och jag undrade vad hon menade.

''vad menar du?'' frågade jag och hon suckade.

''spela inte dum Justin, du ringer mig... när du redan har en flickvän? Selena.''

Mitt hjärta stannade, hur fan visste hon?