~justinbieber

Nellies perspektiv.

När jag sedan kom hem var klockan halv elva.

''jaså... nu kommer du va?'' sa mamma och gav mig en sur blick innan hon satte sig i vardagsrummet med badrocken svept runt om sig.

''eh, ja.. förlåt. Vi var hos Natalie och tittade på en film, sedan så gick jag hem.'' ursäktade jag mig och tog av mig skorna.

Jag gick genast upp till mitt rum och stängde dörren efter mig.

Hände verkligen det där, mellan mig och Bryson.

Hans hand i min, hans händer som trevade runt på min kropp.

Hans hår var lent, och så mjukt... mina händer kunde vara där föralltid.

Jag kunde vara hos honom föralltid.

Han var så underbar, så snäll, så söt mot mig, och jag... ja.

Jag var kär, så in i helvette kär.

Vi kysstes inte, men vi höll på med varandra, typ höll på med varandras händer, puttade varandra löst, han drog mig intill sig och viskade i mitt öra att jag var den finaste på jorden, och då fick jag instämma och säga att han var det.

Det var som en saga, som jag inte ville skulle ta slut.

Jag drog mig ifrån tankarna och drog av mig kläderna, sedan så gick jag in i duschen, när jag duschade klart krämade jag in mig i alla mina krämer, body lotion.. o.s.v.

Efter det så tog jag på mig min pyjamas och satte på datorn.

Direkt så loggade jag in på Facebook och kollade mina händelser, jag kommenterade, gjorde inlägg, här och där och kände mig lycklig.

Jag hade ganska hög musik på men brydde mig inte, jag älskade mitt liv just nu.... tills min morsa störde mig.

Hon stormade in i mitt rum la händerna på höfterna och såg på mig.

''Sänk för fan!'' skrek hon och jag sänkte.

''ta't lungt...'' skrattade jag och min mamma skrattade med mig.

Hon började dansa med i musiken och jag ställde mig upp och gjorde samma sak, det här var så kul, jag och mamma bara jag och hon, vi har aldrig umgåtts såhär nära förut.

För en gångs skull var mitt liv perfekt.

Justins perspektiv.

Klockan var snart 12 på kvällen och jag var inne på min privata facebook, det var mycket roligare.

Jag surfade runt lite, och såklart så twittrade jag.

Plötsligt hörde jag en svag knackning på dörren och någon kommer in, jag lyfter blicken och ser mamma stå i dörröppningen.

Jag ler automatiskt.

''hej, gubben. Hur mår du? Är det bra med halsen...'' frågade hon och jag nickade, men det var det inte.

Jag kunde inte sjunga, fick inte prata, mina halsmandlar var svullna och jag tog i för mycket när jag sjöng.

Mama Jan sa att jag skulle vila mig så det var det jag gjorde, vilade upp mig ordentligt.

Vi var tvungna att ställa in en konsert... vilket sög.

Men det var för att jag inte kunde sjunga, jag hatade verkligen det här.

Så, jag nickade bara och mamma gick ut ur rummet.

Jag hör att någon meddela mig på facebook och ser att det är ett namn som jag känner igen, kan det vara...?

Ja! Det var det.

Ett litet leende letar sig fram i mitt ansikte och jag klickar direkt på chatten.

Mitt leende försvann, jag trodde det skulle stå typ ''hej'' eller ''hur mår du?'' istället får jag det här?

Men ändå, det var ju jag som sa att hon inte skulle kontakta mig mer, det var ju hela tiden jag.

Hon ville inget.

Åh, vad dum jag är... borde lyssnat bättre.

Jag tog en kudde och kastade den mot dörren, samtidigt som jag skrek ut ett högt stön.

Så... jag behövde väll gå vidare.

Glömma henne, och då menar jag helt.

Men hur ska det gå?

Hur kan hon ha glömt mig så jävla lätt?

Har hon träffat någon annan?

Alla dessa frågor, men vem ska igentligen svara på dom? När man igentligen inte har någon ledtråd.

Allt jag vet är att jag saknar henne, älskar henne och ångrar det jag gjorde.

Jag såg på min telefon och letade upp henne på kontaktlistorna, jag hade inte tagit bort hennes nummer,  ALDRIG att jag gjorde det.

Fan, det var ju som att radera mitt hjärta.

I smyg så kollade jag på hennes twitter, ville se vad hon höll på med, och just nu.. hade hon skrivit en ny tweet.

''Oh gosh! Livet är perfekt just nu, en person som har lagt alla pusselbitarna på plats äntligen. Tack så mycket, du vet vem du är boy ;)''

Mitt hjärta stannade och jag bara såg på skärmen.

Vem var denna kille som fick henne att känna sig speciell, bättre än vad jag fick?

Vad fan...? Gick hon vidare så snabbt, fyfan.. vilken player!

Tänkte jag men sedan så ångrade jag tanken.

Nej, nej, nej. Hon är inte så.

Jag la händerna i ansiktet och suckade ljudligt.

Sedan så skrev jag på twitter

''Känner mig inte bra asså... Godnatt allihoppa, ses imorgon, och till en väldigt VÄLDIGT speciell person. Jag älskar dig..'' sedan så postade jag det, loggade ut la datorn på skrivbordet och kröp ned i sängen, jag sov osäkert den natten.

Nellies persektiv.

Dagen efter så hade Bryson totalt ignorerat mig, det sårade mig.

Han höll på med Natalie hela tiden, sådär som han höll på med mig...

tillslut fick jag nog, och när Natalie vände bort huvudet så drog jag medd Bryson till toaletten.

Han skrattade sitt fina klingande skratt som jag alltid fastnar för.

Jag puttade honom mot väggen och la händerna på varje sida om honom på väggen, han bet sig i läppen.

''Vad är det du håller på med..?'' frågade jag och han såg ut som ett frågetecken.

''Betydde igår ingenting för dig...?'' frågade jag honom i samma tonfall och han la händerna på min midja, jag rös till på ett bra sätt. Det var så säkert med honom på något sätt.

''Klart det gjorde..'' viskade han och försökte möta min blick, tillslut mötte han den och gav mig ett varmt leende.

''Så varför beter du dig som ett svin mot mig i skolan?'' frågade jag besviket och han suckade.

''förlåt...  jag ska skärpa mig.'' sa han och jag log, han kysste min näsa.

''är du för feg för att kyssa mig eller?'' sa jag och han skakade på huvudet, tog min hand och vi gick ut, men när vi kom ut så släppte han min hand direkt och gick till Natalie igen.

What the fuck...?