~justinbieber

---

---

Jag kunde inte tro det! 
Jag var gravid..

Efter alla dessa tankar i mitt huvud, alla dessa funderingar, samtal, om graviditeten. 
Så får jag svaret nu, och det var positivt!

Jag har ett levande varelse i min mage som ska ut ur mig om några månader.

Vad fan har jag gett mig in på? Aldrig, aldrig i hela mitt liv skulle ja trott att jag skulle vara gravid.

Och här är jag den 9 december, kl 10.46 på förmiddagen, med Justin i telefon, och jag får reda på att jag är gravid.

Det händer, det händer på riktigt. Testet har inte fel, fan, fan, fan! 
''Nellie..?'' sa Justin i luren, jag drog ett djupt andetag.

''Justin...'' sa jag långsamt, han tystnade men sedan så lät han nervös på rösten.

''j..ja?'' sa han med en osäker ton, har nog aldrig hört honom så rädd och så orsäker förrut.

''ja... jag.'' började jag.

''du.... och jag...'' försökte jag men fick inte fram ett till ord som kunde fylla i meningen.

''Älskling?'' sa han undrandes och jag svalde hårt, så att det gjorde ont.

''Justin.... Justin, j..jag är... gravid.'' sa jag och sedan så rann det tårar från mina kinder, jag lutade mig på väggen och gled nerför den sedan kurade jag ihop mina knän.

''du driver väll med mig?'' sa han och jag bet ihop.

Klart att jag inte drev, annars hade jag ju inte suttit här och gråtit skiten ur mig!

Varit så jävla rädd att jag kunde bajsa på mig. 
''nej... jag driver inte.'' sa jag med en skakig röst.

''d..du är alltså gravid... du har ett barn i magen...'' sa han, ''mmm..'' snyftade jag.

''Justin? Ska du lämna mig nu?'' frågade jag.

Han svarade inte.

''Snälla... lämna mig inte, jag klarar det inte utan dig.. du är den ände som är på min sida.'' sa jag och tårarna bara rann, det gick inte och stoppa.

Justin svarade fortfarande inte, så jag kollade på mobilen. Han hade lagt på för ungefär en minut sen.

Han hade lämnat mig, precis som han sa att han inte skulle.

Nu kände jag mig mer ensam än vad jag var, jag behövde komma bort, få mig ur den här knipan, det gick inte längre.

Ingenting blev bra längre, och ingen står på min sida. 
Jag har totalt förstört mitt liv.

Jag tog tag i garviditets testet och slängde ut det genom fönstret, det behövdes.

Förpackningen slängde jag också ut genom fönstret.

Sedan så låste jag dörren och la mig ned i min säng, jag tänkte tillbaka men sedan så mötte jag verkligheten igen. 

Justins perspektiv.

Åh, vad har jag gjort? 
Det var jag som fick henne gravid, det var jag som smög in till hennes rum på kvällen och började kyssa henne.

Jag ville ha henne då, så jävla mycket.

Och så tog kärleken iväg mig, och vi gjorde det. 
Jag tände lampan en gång bara för att se henne igen, sedan så la jag händerna i ansiktet och grät tyst för mig själv.

Varför vet jag inte, men det behövde släppas ut.

Sedan ungefär vid kl 4 på morgonen så tog jag på mig mina kalsonger och höll resten av kläderna i handen.

Jag kysste henne hejdå och gick till mitt rum, sedan så somnade jag om.

Så jag var pappan! Vad fan har du gjort nu Justin?

Du har fått henne gravid, och sedan när hon berättar det då lägger du på och börjar böla som en 5 åring bara för att du är pappan.

Cheer up nu!

Jag slutade gråta och ringde upp henne men hon svarade inte.

Jag ringde i ungefär en kvart tills jag inte orkade mer,  så jag gick in i toaletten sköljde mitt ansikte och gick ut till min mamma som stod och packade väskan.

''Skynda dig nu Justin, vi ska ju åka!'' sa hon och jag hade helt glömt bort att vi skulle på KiKa intervijuven, ''mamma... inte nu. Snälla... säg att jag avbokar, vi kan ta det imorgon'' sa jag och gick upp igen, sedan så smällde jag igen dörren och la mig ned i mig säng.

Jag måste, tänkte jag, jag måste åka till henne och erkänna att det är henne jag är kär i och inte Selena, att det är henne ja vill ha. 
Att jag är pappan och inte någon annan, så att hon slipper oroa sig.

Hon får inte tro att jag inte bryr mig.

Jag reste mig upp på mina svaga fötter och började packa min träningsväska, inget kunde stoppa mig nu, sedan så gick jag ut i hallen och stötte på min mamma som såg undrandes på mig.

''Och vart tror du att du ska?'' sa hon och la armarna i kors.

Jag snörvlade och drog ärmen om näsan, sedan så satte jag på mig ena skon.

''till Nellie'' sa jag och satte på mig andra skon.

''Och göra vadå?'' sa hon och drog i min arm.

''du går ingenstans!'' sa hon och jag slet mig loss.

''förlåt mamma.. men jag måste, jag berättar senare. Älskar dig.'' sa jag och snabbt som ögat så sprang jag ut i regnet och så långt ifrån hotellet som möjligt.

Sedan så ringde jag Kenny.

''Kenny, jag är vid parkeringsplatsen på walmart kan du komma och hämta mig?''

Han mumlade något i luren men sedan så sa han okej och 10 minuter senare så stod en Range Rover på parkeringsplatsen, jag satte mig i den och la träningsväskan bredvid.

''Vart ska du?'' sa han medans han såg på mig.

Jag luktade svett, mitt hår var rufsigt byxorna satt inte ordentligt på. I was a mess.

''Kör mig till flygplatsen.'' sa jag medans jag satte på mig säkerhetsbältet.

''varför s..-'' han hann inte avsluta vad han höll på att säga förrän jag sa något.

''KÖR TILL FLYGPLATSEN SA JAG! HINNER INTE FÖRKLARA, KENNY, KÖR, KÖR KÖR!!'' skrek jag och jag kunde känna hur rädslan steg i kroppen.

Han gjorde som jag sa och körde snabbt. 

När jag kom fram till Atlanta så steg jag ut ur planet och tog taxin till henne sedan så steg jag ut ur taxin la träningsväskan på axeln och klättrade upp för trädet.

Ville inte störa hennes mamma. 
Från trädet så kunde jag se graviditetstestet där nere på gräsmattan.

Sedan så klättrade jag en bit frammåt och knackade på fönstret, det regnade ute och jag var as-våt.

Jag var så våt så att det droppade om mig, och jag andades tungt, men samtidigt så behöll jag lugnet.

Jag knackade på fönstret och hon vaknade till, sedan så gick hon fram till fönstret och öppnade det.

''är det du?'' sa hon med en skakig röst, jag gick in utan tvekan och stängde fönstret efter mig.

''Justin?'' sa hon med suddiga ögon, jag log försiktigt mot henne.

''jag är här nu, nu och föralltid...'' viskade jag och ställde ned väskan på golvet sedan så omfamnade jag henne.

---

Förlåt för dålig uppdatering, men har inte orkat skriva o de har hänt andra saker i mitt liv också. 
Aja, här får ni ett dåligt kapitel. Har slut på idéer. Tror nog jag ska avsluta den här novellen.