Addicted to love - del 9
Nellies perspektiv.
Jag var hemma nu och när jag kom in genom dörren så ropade jag mamma men ingen svarade, som vanligt. Hon kanske jobbade över. Jag ställde väskan i hallen och petade av mig skorna snabbt sedan gick jag in i köket och hittade en lapp på kylskåpet. ''Nellie, gumman. Du har säkert kommit hem nu från lägret, hoppas du har haft kul! Jag saknar dig och är ledsen att behöva säga det här men jag måste jobba borta i en vecka till.. du får helt enkelt klara dig själv. Du kan ju gå till grannarna eller vara hos Natalie. Du kommer klara dig fin fint, puss mamma'' Jaha tänkte jag, nu skulle jag få huset för mig själv och mamma skulle vara borta. På ett sätt var det bra och på ett annat sätt var det dåligt, hade ju trots allt saknat henne. Ville berätta allt för henne hur jag har mått, känt, varit de senaste dagarna. Om Justin och hur jag igentligen inte ville ha honom men föll snabbt för honom sen, hon skulle bli glad för min skull. Det var bara mamma jag hade min pappa dog i en billolycka förr förra året, jag kommer ihåg det som om det vore igår. Jag satt i bilen och mamma & pappa bråkade om någon onödig sak. Pappa vände sig mot mamma och såg inte på vägen, plötsligt så glider vi av vägen och krockar in i en annan bil. Jag kommer ihåg att jag skrek panikslaget, av rädsla, och för att jag hade ont. Det hade skurit upp sig ett sår i magen på mig, smärtan gjorde bokstavligen skit ont och jag kunde inte röra mig. Min mamma ringde ambulansen och de kom 5 min senare, men det var försent.. min älskade pappa var död. Mamma och jag fick ligga bredvid varandra på varsinn sjukhussäng, den natten kunde jag inte sova en blund allt jag tänkte på var pappa och allt jag hörde var maskinerna som pep och mammas högljudda snyftningar. Det var så oklart för mig, jag kunde liksom inte koppla att han var borta. Det kom inga tårar det gick bara inte, mina ögon var öppna och jag såg säkert ut som ett lik. När vi skrevs ut från sjukhuset så kunde jag inte prata, jag var så nere. Jag gick inte till skolan, träffade inte mina vänner, jag låg bara i sängen och tänkte på pappa tårar kom.
Efter en stund så släppte jag tankarna och tog min väska upp till mitt lila rum som hade massa foton på mig och Elina. Jag såg mig omkring i rummet och suckade djupt tog av mig halsbandet Justin gav mig och la det på skrivbordet, nu var det bara att gå vidare och glömma. När jag hade packat upp allting och ställt allting på sin plats var klockan halv 7. Jag satte på min bärbara dator och loggade in på facebook, kollade mina händelser och loggade ut igen. Jag såg på mig själv i spegeln, jag såg vilse ut, ful. Det gick inte att beskriva. Min mobil plingade till och jag sprang snabbt fram till den. Det var ett sms från Natalie. ''Din mamma sa att hon skulle vara borta ett tag.. kommer du över?'' stod det. Jag log och svarade snabbt ''visst, har inget annat för mig. Är där om 5'' sedan skickade jag det. Jag tog min mobil och tittade lite på halsbandet som Justin gav mig. Var det värt att bära, även fast vi aldrig kommer träffas mer?
Mitt huvud nickade och hjärtat bultade, jag satte på mig halsbandet och gick ner ut genom dörren, låste och gick till Natalie. Det var fortfarande ljust, så var det alltid på sommrarna. Medans jag gick där så tänket jag på Justin och hur mycket jag saknade honom, natalie måste ju också sakna Ryan ja menar.. de var ju tsm sen dag 1. Jag hörde bilar komma och gå, det blåste lite men inte så att det var för kallt. När jag knackade på så öppnade hon genast, som om hon stått där och väntat på att jag skulle komma. ''hej!'' sa hon och kramade mig, nu verkade hon glad. Jag log mot henne och steg in i huset, vi gick upp till hennes rum och la oss i hennes himmelsäng. ''jag och Ryan ... har gjort slut'' sa hon och svalde, mina ögon spärrades upp och jag vände mitt huvud till henne. ''jag och Justin med'' sa jag och hon suckade. ''det var han, han ville inte ha ett distans förhållande det gick bara inte för honom. Nu kommer han säkert gå till någon annan, det är jag säker på och jag kommer vara här och vara singel hela livet'' sa hon och jag såg att hon fick tårar i ögonen. ''det kommer han inte göra, jag såg hur Ryan såg på dig. Han älskar dig..'' sa jag och hon log mot mig. ''du är en bra vänn, vet du det?'' sa hon och jag ryckte på axlarna. ''äsch'' vi låg och pratade ett tag när hennes mamma kom in och till sin förvåning såg mig. ''Nellie, hej'' sa hon och log. Jag log tillbaka och hälsade, sedan gick hon. När vi satt vid hennes dator så fick hon ett sms, hon ryckte till och tog upp mobilen snabbt låste upp och det var ett meddelande från Ryan. Hon log genast och läste det. ''framme.. saknar dig. Synd att det skulle sluta såhär'' stod det. Jag såg på henne och hon bara stirrade på mobilen men sedan fällde hon en tår men samlade sig snabbt sedan. ''synd ... jag menar ni var ju så kära'' sa jag berörande och hon log och jag kramade om henne. ''du kommer klara de, bara gå vidare'' ljög jag. Det gick inte att gå vidare, de skulle alltid vara kvar i våra hjärtan, tankar varje dag. ''antar det'' sa hon och såg på mig ett tag. ''vad ska jag svara?'' slank det ur henne. Jag log lite och tänkte. ''hmm.. kanske, hur mår du? Saknar dig också, jag är också ledsen.. att det slutade så här'' skickade hon sedan så la hon mobilen ner på skrivbordet och kollade runt lite på sin facebook. ''hur är det med dig och Justin då?'' sa hon och jag suckade. ''det är slut'' sa jag kallt och stirrade rakt framför mig. Det var slut.
Nellies perspektiv.
Jag var hemma nu och när jag kom in genom dörren så ropade jag mamma men ingen svarade, som vanligt. Hon kanske jobbade över. Jag ställde väskan i hallen och petade av mig skorna snabbt sedan gick jag in i köket och hittade en lapp på kylskåpet. ''Nellie, gumman. Du har säkert kommit hem nu från lägret, hoppas du har haft kul! Jag saknar dig och är ledsen att behöva säga det här men jag måste jobba borta i en vecka till.. du får helt enkelt klara dig själv. Du kan ju gå till grannarna eller vara hos Natalie. Du kommer klara dig fin fint, puss mamma'' Jaha tänkte jag, nu skulle jag få huset för mig själv och mamma skulle vara borta. På ett sätt var det bra och på ett annat sätt var det dåligt, hade ju trots allt saknat henne. Ville berätta allt för henne hur jag har mått, känt, varit de senaste dagarna. Om Justin och hur jag igentligen inte ville ha honom men föll snabbt för honom sen, hon skulle bli glad för min skull. Det var bara mamma jag hade min pappa dog i en billolycka förr förra året, jag kommer ihåg det som om det vore igår. Jag satt i bilen och mamma & pappa bråkade om någon onödig sak. Pappa vände sig mot mamma och såg inte på vägen, plötsligt så glider vi av vägen och krockar in i en annan bil. Jag kommer ihåg att jag skrek panikslaget, av rädsla, och för att jag hade ont. Det hade skurit upp sig ett sår i magen på mig, smärtan gjorde bokstavligen skit ont och jag kunde inte röra mig. Min mamma ringde ambulansen och de kom 5 min senare, men det var försent.. min älskade pappa var död. Mamma och jag fick ligga bredvid varandra på varsinn sjukhussäng, den natten kunde jag inte sova en blund allt jag tänkte på var pappa och allt jag hörde var maskinerna som pep och mammas högljudda snyftningar. Det var så oklart för mig, jag kunde liksom inte koppla att han var borta. Det kom inga tårar det gick bara inte, mina ögon var öppna och jag såg säkert ut som ett lik. När vi skrevs ut från sjukhuset så kunde jag inte prata, jag var så nere. Jag gick inte till skolan, träffade inte mina vänner, jag låg bara i sängen och tänkte på pappa tårar kom.
Efter en stund så släppte jag tankarna och tog min väska upp till mitt lila rum som hade massa foton på mig och Elina. Jag såg mig omkring i rummet och suckade djupt tog av mig halsbandet Justin gav mig och la det på skrivbordet, nu var det bara att gå vidare och glömma. När jag hade packat upp allting och ställt allting på sin plats var klockan halv 7. Jag satte på min bärbara dator och loggade in på facebook, kollade mina händelser och loggade ut igen. Jag såg på mig själv i spegeln, jag såg vilse ut, ful. Det gick inte att beskriva. Min mobil plingade till och jag sprang snabbt fram till den. Det var ett sms från Natalie. ''Din mamma sa att hon skulle vara borta ett tag.. kommer du över?'' stod det. Jag log och svarade snabbt ''visst, har inget annat för mig. Är där om 5'' sedan skickade jag det. Jag tog min mobil och tittade lite på halsbandet som Justin gav mig. Var det värt att bära, även fast vi aldrig kommer träffas mer?
Mitt huvud nickade och hjärtat bultade, jag satte på mig halsbandet och gick ner ut genom dörren, låste och gick till Natalie. Det var fortfarande ljust, så var det alltid på sommrarna. Medans jag gick där så tänket jag på Justin och hur mycket jag saknade honom, natalie måste ju också sakna Ryan ja menar.. de var ju tsm sen dag 1. Jag hörde bilar komma och gå, det blåste lite men inte så att det var för kallt. När jag knackade på så öppnade hon genast, som om hon stått där och väntat på att jag skulle komma. ''hej!'' sa hon och kramade mig, nu verkade hon glad. Jag log mot henne och steg in i huset, vi gick upp till hennes rum och la oss i hennes himmelsäng. ''jag och Ryan ... har gjort slut'' sa hon och svalde, mina ögon spärrades upp och jag vände mitt huvud till henne. ''jag och Justin med'' sa jag och hon suckade. ''det var han, han ville inte ha ett distans förhållande det gick bara inte för honom. Nu kommer han säkert gå till någon annan, det är jag säker på och jag kommer vara här och vara singel hela livet'' sa hon och jag såg att hon fick tårar i ögonen. ''det kommer han inte göra, jag såg hur Ryan såg på dig. Han älskar dig..'' sa jag och hon log mot mig. ''du är en bra vänn, vet du det?'' sa hon och jag ryckte på axlarna. ''äsch'' vi låg och pratade ett tag när hennes mamma kom in och till sin förvåning såg mig. ''Nellie, hej'' sa hon och log. Jag log tillbaka och hälsade, sedan gick hon. När vi satt vid hennes dator så fick hon ett sms, hon ryckte till och tog upp mobilen snabbt låste upp och det var ett meddelande från Ryan. Hon log genast och läste det. ''framme.. saknar dig. Synd att det skulle sluta såhär'' stod det. Jag såg på henne och hon bara stirrade på mobilen men sedan fällde hon en tår men samlade sig snabbt sedan. ''synd ... jag menar ni var ju så kära'' sa jag berörande och hon log och jag kramade om henne. ''du kommer klara de, bara gå vidare'' ljög jag. Det gick inte att gå vidare, de skulle alltid vara kvar i våra hjärtan, tankar varje dag. ''antar det'' sa hon och såg på mig ett tag. ''vad ska jag svara?'' slank det ur henne. Jag log lite och tänkte. ''hmm.. kanske, hur mår du? Saknar dig också, jag är också ledsen.. att det slutade så här'' sa jag och hon skickade exakt det, la ner mobilen på skrivbordet och kollade runt lite på sin facebook. ''hur är det med dig och Justin då?'' sa hon och jag suckade. ''det är slut'' sa jag kallt och stirrade rakt framför mig. Det var slut.
Kommentarer
Trackback
