~justinbieber

Justins perspektiv.

Jag såg hur hon stängde fönstret hårt och jag stod där, en kall morgon i september och såg på hennes fönster, utan tröja. Vad var det som just hände? tänkte jag medans jag satte på mig min tröja och hoodie, sedan började jag gå med snabba steg hemmåt.

När jag kom hem så fick jag en varm kram av min mamma och Scooter som var hos oss, han hade tydligen planerat något med jobbet att göra med mamma. De berätta om planen, men jag var inte så intresserad utan satt bara där och mm:ade, eller bara nickade. Det var bara en person som var i min tanke och det var Nellie, varför slängde hon ut mig? Var jag för på.. då kunde hon bara ha sagt det. Jag kunde direkt sluta, jag skulle respektera hennes nej och vara en gentleman. Jag menar, vi var ju fortfarande unga.. och inte redo för sånt. Även om jag ville det på lägret så var jag inte redo och inte hon heller. ''Justin, är du med?'' frågade mamma och puttade mig lätt på axeln. Jag avbröts från mina tankar och vaknade till. ''eh...va? jo visst, planen... låter bra'' sa jag med ett tillgjort leénde. ''är du säker?'' frågade Scooter mig och jag nickade, även om jag inte hörde ett skit. Planen var kanske bra. ''ja men vad bra då.'' sa han och tittade på sitt armbandsur reste sig och log. ''jag ska nog gå nu..'' sa han och gick mot hallen, mamma följde efter och sa hejdå medans jag bara satt där och såg frammåt. ''så.. vart spenderade du natten igår?'' frågade hon men jag svarade inte. ''nå?'' tillade hon och jag suckade. ''jag spenderade natten med nellie okej.. men det spelar inte så stor roll nu'' sa jag, ställde mig upp gick upp till mitt rum och smällde igen dörren. Sedan satte jag mig på min säng och la händerna för mitt huvud. ''fan..'' viskade jag och suckade tungt.

Efter några timmar satt jag vid datan och twittrade lite, sedan kollade jag Nellie's twitter där hon hade skrivit. ''sucky day, because of a sucky person.. i had feelings for u'' jag kände mig sårad, tom, ensam på grund av tweeten. Varför var hon sur för? Jag tittade igenom min inkorg och såg att jag inte hade sett 2 sms från Caitlin, fan det måste vara de smsen hon sett när hon gick igenom min mobil. Nu förstod jag, fan vad jag har klantat till mig. Jag stängde ner datan och gick ner där mamma stod, hon ropade något men jag hörde inte utan bara sprang ut och till Nellie. När jag knackade på öppnade hennes mamma. ''och du är..?'' sa hon, medans hon drack lite i sitt te. Hon stod stod med en blå frottérock och granskade mig. ''jag.. nellie'' fick jag fram andfått. Hon såg ut som ett frågetäcken, men jag kunde inte få fram ett ord. När hon var på väg att stänga dörren så fick jag tillbaka andan igen, tur. ''får jag prata med Nellie?'' frågade jag, hon såg på mig men sa inget, öppnade munnen då och då men sa inget. ''vem är du?'' frågade hon. Hennes pojkvän, som sårade henne enormt det är vem jag var. ''justin'' svarade jag och hon nickade. ''så det är du som är Justin? Som skapar alla problem! Hon kom hem sent och du följde inte ens med henne!'' sa hon och fnös åt mig. ''så mycket till gentleman det..''

''förlåt, det ska aldrig hända igen om jag bara får prata med din dotter..'' sa jag och hon skakade på huvudet. ''aldrig att jag låter..'' mer han hon inte säga förren jag sprang in i huset - med skor - uppför trapporna och in i hennes rum. Jag låste snabbt dörren och där satt hon, på sin säng med datorn i knät. Hon var klädd i en ljus lila mjukis dress och hade uppsatt hår. När hon såg upp på mig så förvånades hon. ''Justin! Vad gör du här..?''

''Snälla lyssna på mig, det blev så komplicerat.. och ja''

Hon avbröt mig.

''Komplicerat? Kom igen Justin, du kunde valt.. men du valde inte. Du fortsatte att hålla på med mig och henne!'' skrek hon och ställde sig upp. Jag suckade. ''jag vet.. men du förstår väll att jag hamnade i en situation.. asså jag kunde inte bara såra Caitlin, eller dig...'' sa jag och gick fram till henne, la min hand runt hennes midja och förde henne närmare mig. Jag kände hennes underbara doft mot min näsa och det kändes så bra, så rätt. Så här har jag aldrig känt med Caitlin. ''ge mig en chans?'' viskade jag mot hennes hår. Hon suckade och puttade bort mig löst, vände blicken. ''jag kan bara inte... jag trodde på dig, litade på vartenda ord du sa men så håller du på med en annan tjej också?'' suckade hon och la händerna framför sitt ansikte. ''tro mig, jag älskar dig.. jag är helt kär i dig, det är inte lätt för mig att bara stå här och avvisa dig. Men snälla.. gör det lättare för mig och bara gå.. kom aldrig mer tillbaka'' sa hon, jag lyssnade på vad hon sagt. Skulle jag gå och riskera att förlora henne föralltid eller kämpa för henne?

''det gör ont i hela mig, snälla.. bara gå''

''om du verkligen älskar mig, så går du. Förstå mig Justin, förstå mig''

Skulle jag gå?

Justins perspektiv.

Jag såg hur hon stängde fönstret hårt och jag stod där, en kall morgon i september och såg på hennes fönster, utan tröja. Vad var det som just hände? tänkte jag medans jag satte på mig min tröja och hoodie, sedan började jag gå med snabba steg hemmåt.

När jag kom hem så fick jag en varm kram av min mamma och Scooter som var hos oss, han hade tydligen planerat något med jobbet att göra med mamma. De berätta om planen, men jag var inte så intresserad utan satt bara där och mm:ade, eller bara nickade. Det var bara en person som var i min tanke och det var Nellie, varför slängde hon ut mig? Var jag för på.. då kunde hon bara ha sagt det. Jag kunde direkt sluta, jag skulle respektera hennes nej och vara en gentleman. Jag menar, vi var ju fortfarande unga.. och inte redo för sånt. Även om jag ville det på lägret så var jag inte redo och inte hon heller. ''Justin, är du med?'' frågade mamma och puttade mig lätt på axeln. Jag avbröts från mina tankar och vaknade till. ''eh...va? jo visst, planen... låter bra'' sa jag med ett tillgjort leénde. ''är du säker?'' frågade Scooter mig och jag nickade, även om jag inte hörde ett skit. Planen var kanske bra. ''ja men vad bra då.'' sa han och tittade på sitt armbandsur reste sig och log. ''jag ska nog gå nu..'' sa han och gick mot hallen, mamma följde efter och sa hejdå medans jag bara satt där och såg frammåt. ''så.. vart spenderade du natten igår?'' frågade hon men jag svarade inte. ''nå?'' tillade hon och jag suckade. ''jag spenderade natten med nellie okej.. men det spelar inte så stor roll nu'' sa jag, ställde mig upp gick upp till mitt rum och smällde igen dörren. Sedan satte jag mig på min säng och la händerna för mitt huvud. ''fan..'' viskade jag och suckade tungt.

Efter några timmar satt jag vid datan och twittrade lite, sedan kollade jag Nellie's twitter där hon hade skrivit. ''sucky day, because of a sucky person.. i had feelings for u'' jag kände mig sårad, tom, ensam på grund av tweeten. Varför var hon sur för? Jag tittade igenom min inkorg och såg att jag inte hade sett 2 sms från Caitlin, fan det måste vara de smsen hon sett när hon gick igenom min mobil. Nu förstod jag, fan vad jag har klantat till mig. Jag stängde ner datan och gick ner där mamma stod, hon ropade något men jag hörde inte utan bara sprang ut och till Nellie. När jag knackade på öppnade hennes mamma. ''och du är..?'' sa hon, medans hon drack lite i sitt te. Hon stod stod med en blå frottérock och granskade mig. ''jag.. nellie'' fick jag fram andfått. Hon såg ut som ett frågetäcken, men jag kunde inte få fram ett ord. När hon var på väg att stänga dörren så fick jag tillbaka andan igen, tur. ''får jag prata med Nellie?'' frågade jag, hon såg på mig men sa inget, öppnade munnen då och då men sa inget. ''vem är du?'' frågade hon. Hennes pojkvän, som sårade henne enormt det är vem jag var. ''justin'' svarade jag och hon nickade. ''så det är du som är Justin? Som skapar alla problem! Hon kom hem sent och du följde inte ens med henne!'' sa hon och fnös åt mig. ''så mycket till gentleman det..''

''förlåt, det ska aldrig hända igen om jag bara får prata med din dotter..'' sa jag och hon skakade på huvudet. ''aldrig att jag låter..'' mer han hon inte säga förren jag sprang in i huset - med skor - uppför trapporna och in i hennes rum. Jag låste snabbt dörren och där satt hon, på sin säng med datorn i knät. Hon var klädd i en ljus lila mjukis dress och hade uppsatt hår. När hon såg upp på mig så förvånades hon. ''Justin! Vad gör du här..?''

''Snälla lyssna på mig, det blev så komplicerat.. och ja''

Hon avbröt mig.

''Komplicerat? Kom igen Justin, du kunde valt.. men du valde inte. Du fortsatte att hålla på med mig och henne!'' skrek hon och ställde sig upp. Jag suckade. ''jag vet.. men du förstår väll att jag hamnade i en situation.. asså jag kunde inte bara såra Caitlin, eller dig...'' sa jag och gick fram till henne, la min hand runt hennes midja och förde henne närmare mig. Jag kände hennes underbara doft mot min näsa och det kändes så bra, så rätt. Så här har jag aldrig känt med Caitlin. ''ge mig en chans?'' viskade jag mot hennes hår. Hon suckade och puttade bort mig löst, vände blicken. ''jag kan bara inte... jag trodde på dig, litade på vartenda ord du sa men så håller du på med en annan tjej också?'' suckade hon och la händerna framför sitt ansikte. ''tro mig, jag älskar dig.. jag är helt kär i dig, det är inte lätt för mig att bara stå här och avvisa dig. Men snälla.. gör det lättare för mig och bara gå.. kom aldrig mer tillbaka'' sa hon, jag lyssnade på vad hon sagt. Skulle jag gå och riskera att förlora henne föralltid eller kämpa för henne?

''det gör ont i hela mig, snälla.. bara gå''

''om du verkligen älskar mig, så går du. Förstå mig Justin, förstå mig''