~justinbieber

Vi satt och bara pratade i timmar och jag hade helt glömt bort tiden att jag skulle gå.

När jag kom hem så satte jag mig i vardagsrummet satte på tvn och datan i knät. Ja jag är data beroende. Fick genast ett meddelande från Natalie på facebook, hon hade skrivit ''Omg! Justin har twitter, trodde du skulle vilja checka in den'' sedan länken. Jag log och la musen på länken sedan så såg jag Justins ansikte framför mig och klickade på länken. Twitter sidan kom upp och hans senaste tweet var ''home, back to work..'' wow. Jag trodde han skulle skriva något i stil att han saknade mig eller något, men nej. Han älskade inte mig.. han kanske inte gjorde det? Han kanske bara ville ha någon att kyssa, krama och smeka under lägret. Han var så fake, kanske han aldrig älskade mig på riktigt. Nu blev jag riktigt sur, sårad. Som om någon just slagit mig i magen så kändes det att bli sårad av någon man älskat, någon man gett bort sitt hjärta till som krossat det. Tårar rann och jag visste inte vad jag skulle göra, men jag skaffade twitter och ringde upp Natalie hon förklarade hur man skulle göra eftersom hon själv hade. Det var inte så svårt, det tog mig en halvtimme att lära mig.

Till min första tweet skrev jag ''@justinbieber, u fucking liar'' sedan postade jag det. Jag ångrade mig inte, ilskan i mig kokade medans jag såg på bilder som Justin hade lagt upp. Riktig jävel var han, en hjärtekrossare. Klockan var halv 1 på natten och jag låg fortfarande vaken, blöt om kinderna och sårad. Min mobil vibbrerade och jag hade fått ett sms, från Natalie ''vad tänkte du på? Du kan ju inte bara skriva 'u fucking liar' orespektlöst ju'' jag svarade inte, lät det vara, la undan datan och steg upp ur sängen sträckte på mig. Sedan gick jag fram till garderoben tog ut min töntiga pyjamas som jag inte sov med när någon sov över, bara när jag var själv. Jo visst den var ful och töntig och jag såg ut som ett mongo i den. Men det är min favorit pyjamas ändå, den var så skön, silkeslen.. Jag gick in till toaletten borstade tänderna och såg på mig själv i spegeln. Ögonen var lite ljusblåa och håret var som det skulle. Jag kammade mitt hår samtidigt som jag nynnade på en låt som hade varit fast i mitt huvud länge nu. Chris brown - with you. Den var bara så bra en dag önskar jag att någon sjöng den låten till mig. Exakt den, för då vet jag att jag inte drömmer. Efter några minuters tänkning samtidigt som jag kammade mitt hår la jag mig ner under duntäcket och suckade djupt. Tänkte på Justin, hur snäll han var mot mig och när jag tänkte så ångrade jag det jag skrev och det jag tänkte om honom. Men, jag menar.. ingen såg väll tweeten? Efter den tanken somnade jag.

Nästa dag när jag vaknade så tittade jag på mobilen det var ett sms från Natalie, klockan var halv 12 och jag kisade med ögonen. Sedan öppnade jag smset och det stod ''förlåt.. jag var bara så jävla irriterad'' jag förstod inte vad hon menade och smsade vad det var snabbt. ''kolla twitter'' fick jag som svar. Jag reste mig upp satte på datorn, väntade ett tag sedan loggade jag in på min twitter och såg att jag hade 1 nytt privat meddelande från @justinbieber, och han följde mig också! Jag klickade på privat meddelandet snabbt ''Nellie.. jag saknar dig. Och varför är jag en lögnare för? Ring mig så fort du ser det här'' och sen numret. Jag suckade och blev och blev plötsligt väldigt frustrerad, fan heller att jag ringde. Nej, nej, nej. Tänkte jag och slog igen datan.

3 månader senare.

Nu bodde jag och Natalie i Atlanta där Ryan och Chaz bodde i det grannskapet. Varje dag så hängde vi med dom och jag lärde känna dom mer och mer, ingen av oss pratade om Justin. Eller ja, jag gjorde inte det och det visste att jag inte ville prata om honom. ''kom ut nu!'' ropade mamma från trägården och jag gick ut till henne och satte mig på vår stora gunga. ''hur mår du igentligen?'' sa hon och klappade mig på ryggen. ''det är bara bra mamma, jag lovar. Men jag måste dra nu Natalie ville att jag skulle följa med henne på någon show.'' sa jag och reste mig upp. ''Okej, ta hand om dig. Vi ses älskling'' ropade hon efter mig och jag gjorde ett hjärta med händerna och sprang in i huset igen, satte på mig skorna tog mobilen och gick ut där jag sveptes av en vind. Min mobil vibbrerade och jag förstod vem http://www.trianglerentacar.com/userfiles/Atlanta%20Skyline%20at%20Sunset_%20Georgia(1).jpgsom ringde. ''ja, jag kommer nu.. oroa dig inte vi hinner'' sa jag och la på, var säker på att det var Natalie. Jag tittade på samtal och såg att det var hon som ringde, bra.

När vi satt i bilen påväg till intervjuven så sa hon att någon stor artist skulle vara där, hoppas det var någon bra då tänkte jag och när vi kom dit var det stort. Vi satt längst fram och såg bäst. ''Wow, hur fick du de här platserna?'' frågade jag henne medans jag såg mig omkring, nyfiket. ''äsch, jag har kontakter'' svarade hon och vi båda skrattade. När showen började så välkommnade programledaren Kim oss och sedan så applåderade vi högljutt.

''Nu tar vi in den hemliga gästen!'' sa hon och vände sig om, dörrarna öppnas och jag kunde inte tro det.

Vi satt och bara pratade i timmar och jag hade helt glömt bort tiden att jag skulle gå.

När jag kom hem så satte jag mig i vardagsrummet satte på tvn och datan i knät. Ja jag är data beroende. Fick genast ett meddelande från Natalie på facebook, hon hade skrivit ''Omg! Justin har twitter, trodde du skulle vilja checka in den'' sedan länken. Jag log och la musen på länken sedan så såg jag Justins ansikte framför mig och klickade på länken. Twitter sidan kom upp och hans senaste tweet var ''home, back to work..'' wow. Jag trodde han skulle skriva något i stil att han saknade mig eller något, men nej. Han älskade inte mig.. han kanske inte gjorde det? Han kanske bara ville ha någon att kyssa, krama och smeka under lägret. Han var så fake, kanske han aldrig älskade mig på riktigt. Nu blev jag riktigt sur, sårad. Som om någon just slagit mig i magen så kändes det att bli sårad av någon man älskat, någon man gett bort sitt hjärta till som krossat det. Tårar rann och jag visste inte vad jag skulle göra, men jag skaffade twitter och ringde upp Natalie hon förklarade hur man skulle göra eftersom hon själv hade. Det var inte så svårt, det tog mig en halvtimme att lära mig.

Till min första tweet skrev jag ''@justinbieber, u fucking liar'' sedan postade jag det. Jag ångrade mig inte, ilskan i mig kokade medans jag såg på bilder som Justin hade lagt upp. Riktig jävel var han, en hjärtekrossare. Klockan var halv 1 på natten och jag låg fortfarande vaken, blöt om kinderna och sårad. Min mobil vibbrerade och jag hade fått ett sms, från Natalie ''vad tänkte du på? Du kan ju inte bara skriva 'u fucking liar' orespektlöst ju'' jag svarade inte, lät det vara, la undan datan och steg upp ur sängen sträckte på mig. Sedan gick jag fram till garderoben tog ut min töntiga pyjamas som jag inte sov med när någon sov över, bara när jag var själv. Jo visst den var ful och töntig och jag såg ut som ett mongo i den. Men det är min favorit pyjamas ändå, den var så skön, silkeslen.. Jag gick in till toaletten borstade tänderna och såg på mig själv i spegeln. Ögonen var lite ljusblåa och håret var som det skulle. Jag kammade mitt hår samtidigt som jag nynnade på en låt som hade varit fast i mitt huvud länge nu. Chris brown - with you. Den var bara så bra en dag önskar jag att någon sjöng den låten till mig. Exakt den, för då vet jag att jag inte drömmer. Efter några minuters tänkning samtidigt som jag kammade mitt hår la jag mig ner under duntäcket och suckade djupt. Tänkte på Justin, hur snäll han var mot mig och när jag tänkte så ångrade jag det jag skrev och det jag tänkte om honom. Men, jag menar.. ingen såg väll tweeten? Efter den tanken somnade jag.

Nästa dag när jag vaknade så tittade jag på mobilen det var ett sms från Natalie, klockan var halv 12 och jag kisade med ögonen. Sedan öppnade jag smset och det stod ''förlåt.. jag var bara så jävla irriterad'' jag förstod inte vad hon menade och smsade vad det var snabbt. ''kolla twitter'' fick jag som svar. Jag reste mig upp satte på datorn, väntade ett tag sedan loggade jag in på min twitter och såg att jag hade 1 nytt privat meddelande från @justinbieber, och han följde mig också! Jag klickade på privat meddelandet snabbt ''Nellie.. jag saknar dig. Och varför är jag en lögnare för? Ring mig så fort du ser det här'' och sen numret. Jag suckade och blev och blev plötsligt väldigt frustrerad, fan heller att jag ringde. Nej, nej, nej. Tänkte jag och slog igen datan.

3 månader senare.

Nu bodde jag och Natalie i Atlanta där Ryan och Chaz bodde i det grannskapet. Varje dag så hängde vi med dom och jag lärde känna dom mer och mer, ingen av oss pratade om Justin. Eller ja, jag gjorde inte det och det visste att jag inte ville prata om honom. ''kom ut nu!'' ropade mamma från trägården och jag gick ut till henne och satte mig på vår stora gunga. ''hur mår du igentligen?'' sa hon och klappade mig på ryggen. ''det är bara bra mamma, jag lovar. Men jag måste dra nu Natalie ville att jag skulle följa med henne på någon show.'' sa jag och reste mig upp. ''Okej, ta hand om dig. Vi ses älskling'' ropade hon efter mig och jag gjorde ett hjärta med händerna och sprang in i huset igen, satte på mig skorna tog mobilen och gick ut där jag sveptes av en vind. Min mobil vibbrerade och jag förstod vem http://www.trianglerentacar.com/userfiles/Atlanta%20Skyline%20at%20Sunset_%20Georgia(1).jpgsom ringde. ''ja, jag kommer nu.. oroa dig inte vi hinner'' sa jag och la på, var säker på att det var Natalie. Jag tittade på samtal och såg att det var hon som ringde, bra.

När vi satt i bilen påväg till intervjuven så sa hon att någon stor artist skulle vara där, hoppas det var någon bra då tänkte jag och när vi kom dit var det stort. Vi satt längst fram och såg bäst. ''Wow, hur fick du de här platserna?'' frågade jag henne medans jag såg mig omkring, nyfiket. ''äsch, jag har kontakter'' svarade hon och vi båda skrattade. När showen började så välkommnade programledaren Kim oss och sedan så applåderade vi högljutt.

''Nu tar vi in den hemliga gästen!'' sa hon och vände sig om, dörrarna öppnas och jag kunde inte tro det.