~justinbieber

---

Nästa dag när jag kom till skolan så var det som om alla kände mig helt plötsligt, dom kom fram och hälsade på mig, kramade om mig, frågade hur jag mådde o.s.v
Vad var det som hände med mig igentligen? Jag gjorde väll ingenting speciellt...?
Vad är det hos mig som har förändrats. 
''Audrey! Här borta!'' ropade Nicole och jag tog ett djupt andetag sedan gick jag över till deras bord och satte mig ned bredvid allihoppa. 
''Hej!'' sa nästan alla i kör och jag bara log mot dom som svar. 
''Berätta mer om Justin!'' sa någon tjej i vit tröja och leopard leggins, alla de andra nickade instämmande. 
Jag såg nyfiket på Nicole och hon böjde sig över bordet för att berätta de saftiga detaljerna. 
''Okej... så, vi dansade rätt intimt oså. Sedan så föreslog jag att vi skulle gå upp till mitt gästrum. Han lös upp ordentligt och släppte mig sedan så gick vi upp till det gråa rummet.'' hon bet sig i läppen och fortsatte ''...när vi kom dit så satte puttade han ned mig i sängen. Jag fnissade och han la sig över mig, smekte min kropp medans han kysste mig och stönade lågt i mitt öra. Sedan så låg vi där båda två helt nakna och ja... sedan så hände det..'' hon skrattade lågt och harklade sig. ''han tog det försiktigt och var en riktigt gentleman, vad ska man säga igentligen..?'' sa hon och såg förväntansfullt på sina vänner. Varenda av dom log utom jag. ''Men.. Var det skönt?!'' frågade en av dom, hon nickade och de alla jublade. Mitt hjärta sprack. Var det här sant. Hade han sex med Nicole, och sedan hade han kommit ner till mig och försökt få mig till att ha sex med honom men sedan ångrat sig. 
Och varför, varför, varför ska det vara Nicole?! Han visste vad jag kände för henne.. men ändå så gjorde han det.

Han frågade mig till och med om jag ville vara hans flickvänn igen efter han hade legat med Nicole. Jag som började lita på honom igen.. Men alltid ska det vara något ivägen för honom och mig, alltid! 
Det kanske var så att jag och Justin inte var menade att vara med varandra, för varenda gång vi är tillsammans så är han antingen någonstans och ligger med någon eller så bråkar vi. Och hur sunt är det för ett förhållande? 
Mina ögon började fuktas och jag andades konstigt, hastigt reste jag mig upp ur stolen och alla såg på mig. 
''vart ska du?'' frågade Nicole och jag skakade på huvudet sedan så sprang jag ut genom skolan och sprang hela vägen hem. Ville inte ta bussen eller be pappa hämta mig. 
När jag kom hem så tog jag av mig skorna, sedan så kom pappa in i hallen jag sprang rakt in i hans famn och grät ljudligt. Han höll om mig hårt och kysste min hjässa, ''gumman... vad har du på hjärtat?'' frågade han och jag kunde inte få fram ett vettigt svar, utan stammade bara fram en bokstav. ''j...j...j..j'' han tog ett grepp om mina axlar och såg på mig. 
''vad har hänt?'' frågade han medans han granskade mit ansikte, jag drog mig samman och slutade att gråta, sedan så kramade jag om pappa och sa inget utan gick bara upp till mitt rum och ut på min balkong där jag satte mig på min solstol och läste en bok. Men jag läste aldrig utan bara såg på texten men jag fattade ingenting. 
Efter en stund så lägger jag ifrån mig boken sveper en filt över mig och ska precis gå in när jag hör någon ropa mitt namn. 
''Audrey!'' hör jag, och jag tänker ignorera. Gå bara in. Men en del av mig vill veta vem, vem det är. 
Jag vänder mig om och ser Justin vinka åt mig, ''vad gör du hemma?'' frågar han. Jag svarar inte utan bara ser på honom, sedan får jag lust att spotta på honom och trampa ner hans perfekta ansikte. Han sa att han aldrig skulle ta mig för givet att han aldrig skulle göra mig något ont, han sa att han älskade mig mer än allt annat, att han skulle kunna offra allt för mig. Men det där var bara ord... han kände inget. 

''Vad vill du Justin?'' sa jag kallt och han ryckte på axlarna sedan så putade han med läpparna, ''en kyss'' sa han och jag himlade med ögonen och gick in igen. ''Audrey!'' hörde jag Justin ropa men jag ignorerade honom helt. 
''Audrey! Kom ut.... snälla'' hörde jag honom ropa för 100:e gången nu. 
Så jag fick nog och gick ut, ''vad är det?!'' sa han irriterat och jag bet mig i läppen för att inte skrika. ''Gå... Bara gå Justin..'' sa jag lungt och han skakade på huvudet, ''Baby, vad har jag gjort?'' frågade han och sträckte ut sina händer. Men han kunde försöka hur mycket som helst, han når mig ändå inte. ''Gå bara... snälla, gör det enklare för mig.'' han stod kvar i några sekunder och gick runt på min tomt, ''snälla...!'' bad jag och han nickade såg på mig en sista gång och gick sin väg men när han kom till mitten av gatan så vände han sig om och skulle säga något. ''Ring mig bara om du vill prata...''
Sedan så la han händerna i fickorna och gick till tillbaka till sig, jag stod vid balkongräcket och följde vartenda steg han tog och när han stängde dörren så gick jag tillbaka till min säng och begravde huvudet i kudden. 
Tårarna kom ut och alla känslor jag har gått och burit på kom äntligen ut nu, pappa hade tydligen åkt någonstans för att han kom inte upp till mig när jag grät som värst. 
Jag hade lovat att aldrig gråta för en kille, men Justin är inte bara en kille, han är min bästavän, min pojkvänn, mitt allt. Men inget av det längre. 

Julafton. 

Hela familjen var samlad hos min farmor som bor i Canada, vi öppnade julklappar och hjälpte till med maten i köket. Vi var en riktig hjälpsam familj vi. 
Jag stod med mitt champange glas i handen medans jag såg på barnen som öppnade julklapparna. Farmor kom och ställde sig bredvid mig. Hon la en hand på min axel och suckade. Jag la en arm runt hennes midja och kysste hennes hjässa. 
''ja du... jag kommer nog ihåg när du var sådär liten och ivrig av vad du skulle få i julklapp. Det du önskade dig eller något annat.'' sa hon och jag skrattade ställde ned champange glasen på hennes stora bar och kollade min mobil, jag hade fått ett sms. 
Snabbt så kollade jag vem det var. Det var ingen mindre än Justin, jag öppnade meddelandet och sedan så läste jag igenom det. 

Vi kommer över till er... pappa ville det, och du vet hur nära vår familj är eran. Om du nu är där så hoppas jag på att se dig. Snälla älskling svara...