~justinbieber

♥

---

Efter några timmar när klockan blev halv 9 så fick jag ett sms från Justin där det stod att vi skulle mötas vid vårt gamla gömställe i skogen, jag vet vart det ligger men går aldrig dit längre. 
Jag svarade snabbt med ett okej, och gick till min garderob där jag tog ut en svart magtröja med tryck på och mjukisar, jag satte på mig det snabbt och tog mobilen i handen. 
Sedan så gick jag nerför trapporna, ''pappa.. jag ska ut, och jag behöver väll inga nycklar?'' frågade jag honom medans jag satte på mig skorna. 
''Nej, jag ska bara vara hemma.. kom hem senast elva.'' sa han och jag nickade, tog mina hörlurar och pluggade in dom i mina öron, sedan så kopplade jag dom i mobilen. 
Sedan så öppnade jag dörren och gick ut där jag sveptes av en sval vind, jag log och började gå mot skogen med långsamma steg. 
Ville inte skynda mig, han kanske inte ens var där. 
Jag satte på låten What the hell och sjöng med i låten högt. 
När jag kom fram till skogen så gick jag nu med snabba steg till vårt gömställe och såg Justin stå där och vänta i en T-shirt, svarta byxor och en röd keps. 
Jag sänkte volymen lite så att jag kunde höra honom, ''du kunde ju sagt att jag skulle klä upp mig fint!'' sa jag och han fnissade, sedan så la han armarna på mina axlar och kysste mig mjukt på läpparna. 
''du är alltid fin...'' viskade han och såg mig i ögonen, jag kramade om honom och vi stod så i några minuter. 
Men Justin drog sig undan och tog min hand, han sammanflätade våra fingrar och började gå. 
''vart ska vi?'' frågade jag och han ryckte på axlarna. 
''en promenad...'' sa han och jag skrattade, ''i skogen? Är du hjärndöd eller?'' sa jag och han stannade och la sina händer på min midja, ''nej men jag är din,'' sa han och kysste mig passionerat, jag la mina händer i hans hår och vi avslutade kyssen med att se varandra i ögonen. 
Sedan så fortsatte vi vår lilla promenad. 
Justin och jag pratade om allting, och när det blev som tystast så kysste han mig och jag besvarade kyssen villigt. 
Och så fortsatte det. 
Vi höll handen hela tiden och mitt hjärta bultade snabbare än det någonsin gjort, Justin gör mig så lycklig, så här kär har jag aldrig varit. 
Medans vi gick tysta sida vid sida så lyssnade jag fortfarande på musik, och just nu spelades U smile.

''ska du göra någon musikvideo till U smile?'' frågade jag honom och han nickade, ''ja. Den ska vara tilla alla mina beliebers'' blinkade han och jag nickade, ''ska en speciell tjej vara med i din musikvideo som alla andra?'' frågade jag, och jag vet inte varför. 
Det var inte så att allt det här var ett förhör eller något. 
''Jo, en tjej ska vara med.. hon heter Sandra, har träffat henne ett par gånger. Riktig trevlig och söt tjej faktiskt. 
Sedan så ska det ju vara galna fans också, men Sandra är den som står ut, den som är speciell.'' log han åt mig och jag bet mig i läppen och nickade, fuck vad jag var svartsjuk. Han har ju rätt att vara med andra tjejer, inte bara med mig!
''Aha... okej. När börjar ni inspelningen?'' frågade jag och han sa att de började nästa vecka och att jag var välkommen att kolla på, jag tackade ja och kysste honom. 
Vi kom fram till en stor bondgård och Justin började springa dit, jag blev rädd och irriterat över att han lämnat mig. 
Så jag sprang snabbt efter honom, han väntade på mig längst nerför backen och fångade mig när jag kom ned. 
Jag drog mig loss ur hans grepp och la händerna i kors, ''men!'' sa Justin och ställde sig framför mig. ''är du sur?''

Jag fnös åt honom och han drog bort en hårstrå från mitt ansikte, sedan så la han en hand om min midja och log mot mig.

''kom igen.. surpuppa!'' skojade han och gnuggade våra näsor, jag skrattade och vi gick sakta mot bondgården. 

Justins perspektiv. 

Vi gick in i bondgården och där fanns det kossor, hästar, hönor, hundar, katter, kaniner, m.m. 
Först så gick vi till kossorna och jag klappade en av dom, Audrina stod vid sidan och bara log. 
Jag såg på henne sedan på kossan, ''ser du henne?'' sa jag och pekade på Audrina. 
''hon... vet inte hur jag ska beskriva henne. Hon är allt jag önskat mig, och lite mer därtill.. utan henne vet jag inte vad jag skulle göra. Hon är anledningen till att jag går upp på morgonen med ett leende på ansiktet, och jag älskar henne mer än någon annan tjej.'' sa jag och klappade kossan, den muade och jag ställde mig upp igen. 
Audrina hade gått till en annan kossa och klappat den, hon såg på mig och suckade. 
''ska vi dra... orkar inte längre, vill gå hem..'' sa hon och jag såg förbryllat på henne, varför det? Gjorde jag något fel eller?
Men jag lydde henne och följde med henne hem igen, ''ha mobilen på!'' sa jag innan hon stängde dörren rakt i ansiktet på mig. 
Jaha, vad har jag gjort nu då..?

1 vecka senare. 

Audrinas perspektiv. 

Jag var nu på inspelningen på U smile och det har gått två dagar på inspelningen, jag har fått sett hur Justin kramar, flörtar och nästan kysser den där Sandra! Och varje gång det händer så blir jag så arg på honom utan någon anledning, men det är avundsjukan, den tar över mig. Och jag kan se hur Justin börjar bli trött på det, men han kämpar ändå, och försöker få mig på bättre humör. 
Igentligen hade jag ingen anledning att vara avundsjuk, det vad ju bara en filminspelning.

Under den första pausen så kom Justin inte ens till mig han var för upptagen med att prata med Sandra, så jag gick till Ryan och pratade med honom, han fick mig alltid att skratta.
Under andra pausen så kom han till mig när jag var påväg till toaletten, han tryckte in mig i ett hörn och började kyssa mig. Sakta så masserade hans läppar mina, jag stack försiktigt in tungan och sedan så lekte våra tungor med varandra. 
Han drog sig undan och kramade om mig hårt, ''jag kunde se din blick... förlåt.'' sa han och jag log och kramade honom tillbaka. 
''Jag älskar dig,'' viskade jag och kysste hans hals. 
Justin suckade lättat och smekte mina armar lätt, ''jag älskar dig mest min prinsessa,'' sa han och jag fnissade, sedan så gav han mig en sista kyss och sprang tillbaka till inspelningen. 
Där försvann avundsjukan, jag behövde igentligen inte oroa mig. Justin skulle vara trogen, det visste jag. 
Äsch, inte ska väll jag behöva det! Trodde jag, men jag visste igentligen inte vad som väntade...

---