Addicted to love - del 8
Nellies perspektiv.
''bra tajming.. att du säger det nu, det gör det bara svårare.'' suckade jag och lutade min panna mot hans. ''vi borde aldrig startat något som ändå skulle ta slut'' viskade jag och han skakade på huvudet. ''säg inte så..'' sa han och kysste mig ömt. Blodet rusade runt i mig och jag kände mig så lycklig men samtidigt så ledsen, ledsen över att behöva lämna den jag hade blivit förälskad i. Ingen kärlek den här sommarn, men så blev det inte. Nu står jag och kysser den finaste killen på hela jorden som jag skulle göra vad som helst för, bara tanken över att lämna honom fick mig att vilja ha honom mer än någonsin. Jag la mina händer i hans hår och brydde mig inte om något annat, det var bara han och jag, jag och han och ingen annan i hela världen. Han kysste mig efterlängtat och jag desperat. ''Kom igen nu!'' ropade chauffören och tutade. Vi avslutade vår kyss och sedan så såg vi varandra djupt i ögonen, det här skulle vara svårt. Att veta att jag aldrig kommer känna hans läppar mot mina, aldrig känna hans kropp mot mig, hans andetag eller se in i hans ögon och veta att allt kommer att bli bra. Men den här gången visste jag att när jag såg in i de vackra hasselbruna ögonen så kommer det inte att bli bra. ''jag ... måste gå'' mumlade jag och drog mig löst ifrån honom. Han log lite snett och såg på mig lite sedan så släppte han min hand och när jag steg på bussen stannade jag i trappan och vände mig om igen. ''om det är värt att veta så..'' började jag men kom av mig och tittade ner. Skulle jag verkligen säga det? Ja, det skulle jag. ''älskar jag dig också'' sa jag och ett leénde trängde fram sig mellan mungiporna. Kroppen blev varm och dörrarna stängdes, det sista jag såg var Justins lilla leénde som blev allt mindre och mindre. Jag suckade och satte mig ner bredvid Natalie igen. Hon satt med huvudet mot fönstret och såg ut genom fönstret. Hennes ansiktsuttryck sa inget. Hennes kinder var blöta och ögonen helt röda. Hon var verkligen förstörd. Jag som trodde att det här lägret skulle bli dö trist men istället så träffade jag en massa personer, och en speciell person som har förändratt mitt liv helt. Fått mig att se kärleken från en annan synpunkt. Justin. Blodet rusade runt mig när jag stod utanför bussen och han sa jag älskar dig till mig. Jag har alltid undrat hur det skulle vara när en kille så så till mig, tänk att det skulle bli nu, just idag när vi ska tillbaka till Colorado och aldrig träffas mer. Det högg till i mig och jag höll tillbaka tårarna så mycket jag kunde.
Jag grät inte efter killar, jag var stark och kunde hålla in tårarna. Men igår.. bröt jag ihop och stor bölade, och just då kom Justin in i rummet och jag sprang rakt in i hans nakna varma famn, när jag frågade honom om han kommer gå vidare lätt och han svarade självklart inte. Hoppas de orden stämde för att jag kommer aldrig kunna glömma honom. Det här är den första killen jag har någonsin älskat.
Jag kom och tänka på halsbandet och sneglade ner på det. Jag tog det i min hand och såg på det, diamanterna lyste snyggt i solen och hjärtat påminnde mig om hans fina leénde och skratt, de skrattet som berörde mig. Försiktigt så stängde jag min hand och höll om hjärtat hårt, det här var slutet.
Aldrig mer Justin.. aldrig.
Justins perspektiv.
Jag såg bussen försvinna och vinkade lite svagt sedan så vände jag på klacken och gick tillbaka till de andra där jag möttes av Kenny som klappade mig tröstande på axeln. ''det kommer gå bra, det är bara en tjej du kommer över det'' sa han och jag reagerade på orden bara en tjej. Hon är inte en slump mässig brud, hon var en helt underbar tjej som gjorde mig aldelles varm innuti. Fick mig att rysa av hennes smekningar. Kyssarna som fick mig att bli knäsvag. Nej, hon var bara inte en ''tjej'' hon hade varit min tjej tills nu. Där allt tog slut och jag var tvungen att gå vidare. Jag suckade till svars och satte mig i bilen med Chaz och Ryan på min vänstra sida. Chaz var bara glad över att få åka hem och sjöng glatt med i musiken och hade kul med Kenny medans jag och Ryan var deppiga och ledsna, nästan sura över att få åka tillbaka till Atlanta. Jag sneglade lite på Ryan. Hans kinder var våta och han hade dragit mössan för ögonen, vem vet han kanske grät? När vi kom till flygplatsen behövde jag inte oroa mig för mitt bagage, Kenny tog hand om det. Jag gick villigt på planet och satte mig på våra platser. Jag hade fortfarande linnet i handen och drog upp det, jag såg på hjärtat och fick en flashback från igår när vi dansade till låten Last kiss. Och när hon grät i min famn, jag har aldrig känt såhär förr.
Jag älskade henne.
Hon älskade mig, sa hon innan hon åkte iväg. Iväg från mig, mig hon älskade. Jag visste att det inte skulle funka men ändå så satsade jag. Ville ha henne och nu så plötsligt har hon glidigt från mina fingrar och åkt bort. Chaz & Ryan kom och efter dom klampade Kenny in. ''ska vi se film?'' frågade Chaz och jag skakade på huvudet satte hörlurarna i öronen och lyssnade på musik.
Jag tittade ut genom flygplans fönstret och tänkte på hur det skulle vara om vi inte var tvungna att åka. Jag skulle överraska henne med överraskningar, kyssa hennne när hon håller på att säga något, helt enkelt bara vara lycklig med henne. Men nu var jag het förtvivlad, olycklig, vilse.
En timme senare var vi framme och papparazzin väntade där utanför. Jag var trött och inte alls på humör, så jag viskade i Kennys öra ''få bort dom, snälla inte nu... snälla'' han nickade bestämt och lydde mig. En stund senare fick han bort dom - men inte helt - jag satte mig i bilen och vi skjutsade hem Chaz och Ryan sedan var det bara att bege sig hem igen. Till mamma.. hem. Tänkte jag och Kenny såg på mig i backspegeln. ''hur är det?'' frågade han och jag såg ner på mina skor, tänkte på hur jag verkligen hade det. Hur jag mådde, det visste jag inte.. det var blandade känslor men den enda som var fast uppe i min tanke var Nellie. ''justin..?'' jag kom ur mina tankar nickade och ryckte på axlarna. ''jag vet faktiskt inte'' svarade jag helt okänslosam. Han såg på mig och suckade men sa inget. När vi äntligen kom fram så gick jag ut ur bilen och ville för en gångs skull ta min egen väska. När jag kom hem så möttes jag av mammas omfamnade kram, som sa mycket. Det här hade jag saknat, en hjälpande hand genom det svåra. När vi satt i köket jag och mamma ställde hon frågor om hur det var och jag berättade inte om ... Nellie. Det skulle bara bli jobbigt.
Just nu ville jag vara själv så jag gick upp till mitt rum la mig ner i min säng, sjöng lite lågt tänkte på Nellie och tro det eller ej, men tårar kom. Äkta tårar.. jag visste att det här skulle hända, behövde släppa ut det. Jag som hade velat ha henne så mycket var tvungen att släppa henne och gå vidare. Ordet ''gå vidare'' skrämde mig lite för jag ville inte gå vidare, utan fortsätta det fina vi hade. Men det gick inte, vi var för långt ifrån varandra och även om vi var tillsammans så vill jag inte att hela världen ska veta, det blir bara problem då. Bara jag kramar en tjej så är jag plötsligt med i varenda tidning och tjejen jag kramat är plötsligt min ''nya flört'' för det mesta anses jag som en player. Men nej, jag är ingen.
Tår efter tår rann nerför min kind och jag snyftade då och då. Plötsligt hör jag en svag knackning och dörren öppnas, där stod mamma med en mugg i handen när hon såg mig så ställde hon ner muggen genast och satte sig på min sängkant. ''men gubben, vad är det som har hänt?'' frågade hon och jag vände på mig, det här var ju plågande. ''jag är hopplöst förälskad'' sa jag innan tårarna tog över och jag grät emot min mammas räddande axel.
Nellies perspektiv.
''bra tajming.. att du säger det nu, det gör det bara svårare.'' suckade jag och lutade min panna mot hans. ''vi borde aldrig startat något som ändå skulle ta slut'' viskade jag och han skakade på huvudet. ''säg inte så..'' sa han och kysste mig ömt. Blodet rusade runt i mig och jag kände mig så lycklig men samtidigt så ledsen, ledsen över att behöva lämna den jag hade blivit förälskad i. Ingen kärlek den här sommarn, men så blev det inte. Nu står jag och kysser den finaste killen på hela jorden som jag skulle göra vad som helst för, bara tanken över att lämna honom fick mig att vilja ha honom mer än någonsin. Jag la mina händer i hans hår och brydde mig inte om något annat, det var bara han och jag, jag och han och ingen annan i hela världen. Han kysste mig efterlängtat och jag desperat. ''Kom igen nu!'' ropade chauffören och tutade. Vi avslutade vår kyss och sedan så såg vi varandra djupt i ögonen, det här skulle vara svårt. Att veta att jag aldrig kommer känna hans läppar mot mina, aldrig känna hans kropp mot mig, hans andetag eller se in i hans ögon och veta att allt kommer att bli bra. Men den här gången visste jag att när jag såg in i de vackra hasselbruna ögonen så kommer det inte att bli bra. ''jag ... måste gå'' mumlade jag och drog mig löst ifrån honom. Han log lite snett och såg på mig lite sedan så släppte han min hand och när jag steg på bussen stannade jag i trappan och vände mig om igen. ''om det är värt att veta så..'' började jag men kom av mig och tittade ner. Skulle jag verkligen säga det? Ja, det skulle jag. ''älskar jag dig också ♥'' sa jag och ett leénde trängde fram sig mellan mungiporna. Kroppen blev varm och dörrarna stängdes, det sista jag såg var Justins lilla leénde som blev allt mindre och mindre. Jag suckade och satte mig ner bredvid Natalie igen. Hon satt med huvudet mot fönstret och såg ut genom fönstret. Hennes ansiktsuttryck sa inget. Hennes kinder var blöta och ögonen helt röda. Hon var verkligen förstörd. Jag som trodde att det här lägret skulle bli dö trist men istället så träffade jag en massa personer, och en speciell person som har förändratt mitt liv helt. Fått mig att se kärleken från en annan synpunkt. Justin. Blodet rusade runt mig när jag stod utanför bussen och han sa jag älskar dig till mig. Jag har alltid undrat hur det skulle vara när en kille så så till mig, tänk att det skulle bli nu, just idag när vi ska tillbaka till Colorado och aldrig träffas mer. Det högg till i mig och jag höll tillbaka tårarna så mycket jag kunde.
Jag grät inte efter killar, jag var stark och kunde hålla in tårarna. Men igår.. bröt jag ihop och stor bölade, och just då kom Justin in i rummet och jag sprang rakt in i hans nakna varma famn, när jag frågade honom om han kommer gå vidare lätt och han svarade självklart inte. Hoppas de orden stämde för att jag kommer aldrig kunna glömma honom. Det här är den första killen jag har någonsin älskat.
Jag kom och tänka på halsbandet och sneglade ner på det. Jag tog det i min hand och såg på det, diamanterna lyste snyggt i solen och hjärtat påminnde mig om hans fina leénde och skratt, de skrattet som berörde mig. Försiktigt så stängde jag min hand och höll om hjärtat hårt, det här var slutet.
Aldrig mer Justin.. aldrig.
Justins perspektiv.
Jag såg bussen försvinna och vinkade lite svagt sedan så vände jag på klacken och gick tillbaka till de andra där jag möttes av Kenny som klappade mig tröstande på axeln. ''det kommer gå bra, det är bara en tjej du kommer över det'' sa han och jag reagerade på orden bara en tjej. Hon är inte en slump mässig brud, hon var en helt underbar tjej som gjorde mig aldelles varm innuti. Fick mig att rysa av hennes smekningar. Kyssarna som fick mig att bli knäsvag. Nej, hon var bara inte en ''tjej'' hon hade varit min tjej tills nu. Där allt tog slut och jag var tvungen att gå vidare. Jag suckade till svars och satte mig i bilen med Chaz och Ryan på min vänstra sida. Chaz var bara glad över att få åka hem och sjöng glatt med i musiken och hade kul med Kenny medans jag och Ryan var deppiga och ledsna, nästan sura över att få åka tillbaka till Atlanta. Jag sneglade lite på Ryan. Hans kinder var våta och han hade dragit mössan för ögonen, vem vet han kanske grät? När vi kom till flygplatsen behövde jag inte oroa mig för mitt bagage, Kenny tog hand om det. Jag gick villigt på planet och satte mig på våra platser. Jag hade fortfarande linnet i handen och drog upp det, jag såg på hjärtat och fick en flashback från igår när vi dansade till låten Last kiss. Och när hon grät i min famn, jag har aldrig känt såhär förr.
Jag älskade henne.
Hon älskade mig, sa hon innan hon åkte iväg. Iväg från mig, mig hon älskade. Jag visste att det inte skulle funka men ändå så satsade jag. Ville ha henne och nu så plötsligt har hon glidigt från mina fingrar och åkt bort. Chaz & Ryan kom och efter dom klampade Kenny in. ''ska vi se film?'' frågade Chaz och jag skakade på huvudet satte hörlurarna i öronen och lyssnade på musik.
Jag tittade ut genom flygplans fönstret och tänkte på hur det skulle vara om vi inte var tvungna att åka. Jag skulle överraska henne med överraskningar, kyssa hennne när hon håller på att säga något, helt enkelt bara vara lycklig med henne. Men nu var jag het förtvivlad, olycklig, vilse.
En timme senare var vi framme och papparazzin väntade där utanför. Jag var trött och inte alls på humör, så jag viskade i Kennys öra ''få bort dom, snälla inte nu... snälla'' han nickade bestämt och lydde mig. En stund senare fick han bort dom - men inte helt - jag satte mig i bilen och vi skjutsade hem Chaz och Ryan sedan var det bara att bege sig hem igen. Till mamma.. hem. Tänkte jag och Kenny såg på mig i backspegeln. ''hur är det?'' frågade han och jag såg ner på mina skor, tänkte på hur jag verkligen hade det. Hur jag mådde, det visste jag inte.. det var blandade känslor men den enda som var fast uppe i min tanke var Nellie. ''justin..?'' jag kom ur mina tankar nickade och ryckte på axlarna. ''jag vet faktiskt inte'' svarade jag helt okänslosam. Han såg på mig och suckade men sa inget. När vi äntligen kom fram så gick jag ut ur bilen och ville för en gångs skull ta min egen väska. När jag kom hem så möttes jag av mammas omfamnade kram, som sa mycket. Det här hade jag saknat, en hjälpande hand genom det svåra. När vi satt i köket jag och mamma ställde hon frågor om hur det var och jag berättade inte om ... Nellie. Det skulle bara bli jobbigt.
Just nu ville jag vara själv så jag gick upp till mitt rum la mig ner i min säng, sjöng lite lågt tänkte på Nellie och tro det eller ej, men tårar kom. Äkta tårar.. jag visste att det här skulle hända, behövde släppa ut det. Jag som hade velat ha henne så mycket var tvungen att släppa henne och gå vidare. Ordet ''gå vidare'' skrämde mig lite för jag ville inte gå vidare, utan fortsätta det fina vi hade. Men det gick inte, vi var för långt ifrån varandra och även om vi var tillsammans så vill jag inte att hela världen ska veta, det blir bara problem då. Bara jag kramar en tjej så är jag plötsligt med i varenda tidning och tjejen jag kramat är plötsligt min ''nya flört'' för det mesta anses jag som
en player. Men nej, jag är ingen.
Tår efter tår rann nerför min kind och jag snyftade då och då. Plötsligt hör jag en svag knackning och dörren öppnas, där stod mamma med en mugg i handen när hon såg mig så ställde hon ner muggen genast och satte sig på min sängkant. ''men gubben, vad är det som har hänt?'' frågade hon och jag vände på mig, det här var ju plågande. ''jag är hopplöst förälskad'' sa jag innan tårarna tog över och jag grät emot min mammas räddande axel.
♥ Happy B-Day Justin! Du är underbar och jag kommer alltid att älska dig. ♥
Kommentarer
Trackback
