~justinbieber

Tårarna rann och jag torkade dom. ''Varför, vadå?'' frågade han och lyfte upp min haka. Jag puttade bort honom, han såg sårat på mig. ''Varför låg du med Nicole?!'' skrek jag rakt i ansiktet på honom, han stirrade på mig, och fick tårar i hans ögon också.. Han skulle säga något men ångrade sig snabbt. Istället så bara såg vi på varandra. Dörren öppnades och Ryans huvud syntes. ''där är ni.'' Han steg in, ''hörrni, dom är här borta!'' några sekunder senare så kom Hailey och Chaz in. ''varför tar det så lång tid? Vad är det som händer?'' sa Hailey och såg på mig. Jag torkade mina tårar och drog in underläppen i munnen, ''fråga äcklet som står framför mig.'' sa jag och gick förbi alla och ut ur toaletten. Dom förstor inte. Ingen förstår.

---

Justins perspektiv.

När hon sa att jag låg med Nicole. Förlåt skrek i ansiktet på mig att jag låg med Nicole så stod jag helt stum. 
Vi stod bara och såg på varanda, båda två med tårar i ögonen, båda var besvikna. Jag visste att jag hade gjort fel. Jag borde ha berättat, men nu är det ju försent... Jag är så ledsen Audrey, jag menade aldrig att såra dig, jag var bara så full och dum den kvällen. Jag vet, jag vet, man kan inte skylla på alkoholen... men det är sant. Jag var full, jag var sårad den kvällen, ville så gärna göra dig avundsjuk eftersom du bara ville vara vänner. Det sårade mig, för jag klarar inte av att bara vara ''vänner''. Jag menar, hur kan jag göra det när jag dras till dig, attraheras av dig och ingen annan. Vi har en kärlek som ingen förstår sig på, det kanske är ett osunt förhållande med tanke på hur mycket vi bråkar. Men jag tänker kriga för dig, vare sig du vill ha mig eller inte så är jag din iallafall. Din ängel. 
Sedan så hörde jag Ryans röst och då kom jag bort från mina tankar och till verkligheten igen. Strax efter att Ryan stack in sitt huvud kom Hailey & Chaz.
''vad är det som tar så lång tid? vad händer?'' frågade Hailey och såg på Audrey. Hon gjorde någonting konstigt med underläppen som jag aldrig sett henne göra förrut och såg på mig. 
''fråga äcklet som står framför mig.'' sedan så gick hon förbi alla och ut ur toaletten. 
Hon tyckte jag var äcklig och hon skulle aldrig lita på mig igen, men jag måste prata med henne!
''Audrey!'' ropade  jag efter henne och vände mig om, sedan började jag gå mot dörren. Hailey var borta, hon sprang säkert iväg efter henne. 
Men när jag skulle ut ur dörren så vägrade Chaz & Ryan flytta på sig. ''vad fan händer Justin? Vi ser henne alltid i tårar när hon går från ditt hus. Berätta vad som händer!'' sa Chaz och jag suckade. 
''Ingenting, jag behöver bara gå och prata...'' ''släpp fram mig!'' sa jag men Ryan puttade bort mig hårt. 
''du berättar nu.'' sa han och såg på mig, ''fan heller.'' sa jag och gav honom en menande blick. Chaz höll tyst. 
''Släpp fram mig grabbar, kom igen..'' sa jag och båda två skakade på huvudet. 
Jag var tvungen att springa efter mitt livs kärlek så jag tog sats, och sprang mot Ryan sedan så lyfte jag näven i luften  och slog min bästavän rakt i ansiktet. Han föll ner på marken och skrek ut sig ett stön, Chaz satte sig ned på knä bredvid och Ryan höll för sitt öga. 
''förlåt...'' sa jag och gav dom en sista blick innan jag sprang ut ur resturangen för att leta efter henne. Jag såg åt höger och vänster men ingen Hailey eller Audrey. 
Jag gick över gatan med luvan på och såg mig omkring igen. Människor uppfattade mig som en bortkommen tonåring som sprang runt om Canada. Plötsligt så hör jag ett skrik, och tänker kanske det är hon. Så jag följde ljudvågorna och kom till ett sopp-hörn, där såg jag henne. Stå på sina darrand knän och krama om Hailey, hela hon darrade. 
Jag skulle aldrig såra en tjej, men jag har nog sårat henne 7 gånger om jag inte räknar fel. Hon har sårat mig men aldrig med flit. 
''DU?! Vad gör du här?!?!'' skrek hon när hon såg på mig med rödgråtna ögon, hon blinkade hårt och tårarna rann nerför mina kinder. 
''Audrey.... jag är ledsen att jag inte berättade från början, men jag vågade inte förlora dig.. alltså du vet in-'' 
''Skitsnack! Allt som kommer ut från din mun är skit! Du menar det inte, du älskade aldrig mig. Jag sa ''jag älskar dig'' och jag menade det. Men skillnaden mellan dig och mig är att jag inte ljög om det.'' 
Hailey såg på oss båda och rynkade sina ögonbryn. ''så ni... hela den här.. ni..'' stammade hon. 
''ja! Vi var tillsammans under hela den här tiden... men det är slut nu.'' sa min Audrina och la händerna för ansiktet. 
Jag sänkte huvudet och torkade tårarna, ''jag ska lämna er ensamma...'' sa Hailey och gick därifrån, Audrey ropade efter henne men hon vände bara ryggen till och lämnade sopp-hörnet. 
''baby...'' snörvlade jag och tog några steg mot henne. Hon stod bara och såg på mig. ''hur kunde du?'' frågade hon rakt ut. Bara sådär. 
Ja, hur kunde jag?
Jag drog ett djupt andetag och förklarade. 
''jag var full och så dum... ville göra dig avundsjuk, men jag täntke inte att det skulle gå så långt... snälla, jag är så ledsen.'' sa jag så oskuldsfullt som möjligt. 
''Alkohol är inget man kan skylla på!'' röt hon åt mig och då blev jag irriterad. ''Men fan jag vet ju! Jag vet ju att alkohol kan man inte skylla på. Men det är ju sanningen! Och vi var ju inte ens tillsammans då, minns du?!'' sa jag och andades tungt och osäkert. Hon sänkte blicken från mig och såg ned på sina fötter. ''förlåt, jag älskar ju dig.'' 
''det skulle du ha tänkt på den natten,'' sa hon och såg upp på mig. ''vet du hur länge jag har vetat det här?'' sa hon och fingrade på sin väska. Jag skakade på huvudet och ryckte på axlarna. 
''november, nicole berättade i skolan och jag var helt förkrossad. Jag sprang hem gråtandes! Därför bad jag dig gå när du kom och ville ha en kyss din omogna skit.'' sa hon och fnös åt mig, mitt hjärta krossades. 
''fan... hon lovade ju att inte berätta...'' mumlade jag men hon hörde. ''sa du nyss att du bad henne att hålla käften så att jag inte skulle få reda på det? Hur smart tror du att hon är? Hon berättar för allihoppa om hon vill,'' sa hon och jag la händerna för ansiktet. 
Båda var tysta ett tag och vågade inte se på varandra men efter ett tag så kom hon fram till mig och stod väldigt nära. Så nära att våra skopetsar nuddade igen. 
Jag fick en blandad känsla, en känsla med både glädje och sorg inom mig. Audrey såg mig i ögonen och suckade. 
''förlåt...'' sa jag men det lät mer som en viskning. Hon skakade på huvudet. ''shhh...''  
''Vet du. Jag trodde alltid att det skulle bli vi som... ja, duvet. Gjorde det tillsammans.. jag trodde att du skulle ta min oskuld och jag din, men du orkade visst inte vänta. Och nu får jag aldrig chansen att ta din.'' Hon tog min händer och såg ned på min t-shirt. ''tanken på att du var med mig den natten också får mig att spy... men jag är glad att du inte tog min oskuld då. Du stod ifrån.'' 
Jag log mot henne men hon höll sin allvarliga blick på mig. ''det är ingenting att le åt. Det är över Justin, på riktigt nu. Inget mer ''kom tillbaka till mig'' fasoner. Jag faller inte för det längre, för jag börjar se dina riktiga sidor nu.'' 

Audrina's perspektiv.

Han såg ångerfullt på mig och bet sig i läppen, sedan så skakade han på huvudet och försökte att blinka bort tårarna. ''det gör ont.'' sa han och jag slöt mina ögon, ''det har det gjort hela tiden.'' viskade jag och lutade min panna mot hans bröstkorg. ''förlåt. Om jag inte hade varit full hade jag aldrig gjort det, det vet du.. älskling lämna mig inte ensam, du lovade... att vi skulle vara föralltid.'' snyftade han och drog in min lukt genom näsan, jag skakade på huvudet mot hans bröstkorg. ''det här löftet måste jag bryta. Vi har haft våra stunder då vi älskat varandra, haft roligt tillsammans, då allt var perfekt. Men det finns bara få stunder av glädje i vår relation, du är inte min bästavän längre, eller min andra halva, du blir snart bortglömd. Försök inte kontakta mig för jag kommer bara att inte vilja tala till dig. Se det här som ett hejdå föralltid, det blir inte vi längre. Jag älskar dig, det gör jag men jag klarar inte av att få mitt hjärta krossat igen av en person som jag gav allt till, som jag litade mest på.'' 
Jag drog mig undan från honom men han höll kvar min ena hand, sakta så backade jag bak med tårar i ögonen men han vägrade släppa. ''släpp nu... släpp taget om mig, vi vet båda att det vi hade inte är bra för oss. Du hittar någon bättre. Bara släpp taget... släpp taget,'' Men han ville inte släppa taget om mig, det sårade mig, att vi skulle behöva skiljas såhär. ''du klarar det, bara släpp taget. Släpp taget...'' han blundade och sedan så gled hans hand ifrån min, en tår föll nerför min kind och det sista jag såg var Justin som öppnade sina suddiga ögon och såg hur jag försvann bort, bort från honom, bort i mörkret.

---

Japps, då var novellen slut...