~justinbieber -

Addicted to love - del 54

Justins perspektiv.

Jag blir galen! Varför har hon inte ringt? Inte en jävla signal! Jag har inte hört något från henne på en vecka nu, och jag kommer ihåg de sista orden vi sa innan jag gick på flyget.

''jag älskar dig.'' sa jag och hon bara nickade.

Jag kommer ihåg att jag höjde mina ögonbryn och att hon la händerna på mina axlar sedan så viskade hon ''jag älskar dig också.''

Vi kunde inte kyssas eftersom det var en massa papparazzis runt om oss som vanligt dårå, men innan när vi var i affären så hånglade vi, och det var...

Okej inga detaljer.

Men som sagt så kunde vi inte kyssas, så vi gav varandra bara en kram och sedan gick vi skilda vägar.

Efter kramen så vågade jag inte se på henne, utan bara vände mig om och gick, utan att se bakom mig.

Jag ville, jag ville vända på mitt huvud och se på henne en sista gång.

Men jag var så dum så att jag försökte ignorera mina tankar och gick på planet!

Så dum, så dum, så dum!

Jag borde vänt mig om, skrikit jag älskar dig, kysst henne framför alla, men det gjorde jag inte.

Och jag hatade mig själv för det.

Min mobil ringde och jag såg på den, det var Selena.

Orkade inte svara... orkade inte med hennes tjat, hon var så jobbig.

Men jag trotsade mina tankar och svarade ändå, hon behövde ju veta att jag var okej så att hon inte oroade sig.

''Hej'' sa jag glatt.

''Hej älskling, nu har jag tid att prata. Vad gör du?'' fnissade hon och jag gäspade överdrivet.

''du... jag måste gå och lägga mig en stund. Vi pratar senare, okej?''

Hon suckade.

''jaja... visst. Puss.'' sa hon ledset och jag log ett snett leende.

''Puss.'' sedan la jag på, gick till datorn, loggade in på twitter, twittrade om att jag var okej.

Och att jag var ledsen för att jag inte hade twittrat på ett tag.

Sedan skrev jag ett par flörtiga tweets som jag visste att mina beliebers gillade som: ''Gör mina snyggingar? ;)''

De skrev något sött tillbaka och jag kände mig lite gladare, dom fick mig alltid på bra humör, oavsett vad.

Det var jag och dom, dom och jag. Inget kunde separera dom från mig, det var dom som fick mig hit, utan dom hade jag nog aldrig träffat Nellie.

Så allt var deras förtjänst.

Jag älskade verkligen dom.

Nellies perspektiv.

Jag orkar inte bära runt på tankarna, det var en massa.

Dom plågade mig verkligen, kunde verkligen inte göra någonting som jag inte fick tankarna i huvudet igen.

Det var som om dom åt upp mig levande, hatade det här!

Nu orkade jag faktiskt inte mer, jag behöver få reda på om jag är gravid eller inte!

Jag bryr mig inte om ingen står på min sida, jag ville bara veta.. så att alla skulle sluta oroa sig och sluta säga ta testet! Få reda på om du är gravid.

Jag behövde göra det här. Eller skulle man gå till en doktor..?

Jag släppte mina tankar för min hälsas skull och såg ned på min mage.

''Om du verkligen finns där inne... så är det bara du & jag. Alla andra har verkat lämna mig.'' viskade jag och såg ned på min hand som smekte magen lätt, fram och tillbaka sakta.

Sedan så gick jag fram till mitt skrivbord, tog ut plånboken drog på mig en kofta och ett par mjukisar, sedan så gick jag ned till hallen, satte på mig jackan, mössan och vantarna, skorna sist men inte minst tog tag i min mobil och la den i fickan.

Jag låste inte dörren för klockan var bara 10 på morgonen och mamma var hemma, men hon låg och sov så hon hörde inte att jag gick.

Medans jag gick längs vägen så började det snöa, jag log för mig själv, jag älskade snö, lite skönt att det blir kallt ibland.

Jag fångade snöflingor i min mun och skrattade för mig själv, det kändes som om jag var barn.

För första gången så tänkte jag på ingenting, det var så skönt, men sedan när jag närmade mig apoteket så steg nervositeten upp igen.

Krypen kom tillbaka och ville äta upp mig, usch fy. Jag hatade det här.

Men bättre få det gjort än att vänta och bära på krypen.

Jag läste skyltarna, det var många skyltar men tillslut hittade jag rätt.

Så jag såg mig om i affären, ingen såg på mig med skumma blickar, ingen var här som jag kände igen.

Jag tog ett djupt andetag gick fram till hyllan och tog snabbt ett graviditets-test. Sedan så gick jag fram till kassan och la fram testet, det pirrade i min mage, hoppas hon i kassan inte frågade något.

''är det här till dig..?'' frågade hon osäkert.

Jag såg på henne med en nervös blick, sedan på hennes skylt hon hette Maria.

Vad skulle jag säga? Fan att jag alltid ska vara nervös när man inte ska vara det!

Just nu kunde jag inte få fram ett ord, mitt hjärta bankade hårt ch jag försökte verkligen få talförmågan tillbaka.

''d...de eh, eh, det är till min ... min ... syster. Ja, syster!'' sa jag tillslut.

''jahaja, för ett tag sen trodde jag att det var till dig. Men du är ju så ung och klok du!'' log hon och jag betalade, sedan la hon testet i påsen och jag gick med lättade steg från apoteket.

Med snabba steg så gick jag hem, tog av mig ytter-kläderna och smet upp till mitt rum.

Jag lämnade graviditets testet på skrivbordet och, bet på naglarna.

Tänk om det visade positivt? Nej, nej, fan..

Jag måste få reda på det! Tänkte jag och tog sakta testet från påsen och sedan öppnade jag dörren och gick ut, sedan in på toaletten snabbt och smidigt.

10 min senare.

Om 1 min skulle jag få reda på det, 1 minut...!

Om jag var det så skulle Justins förhoppningar vara sanna, han skulle ha rätt.

Vad skulle han tycka? Jag hade haft sex med någon kille i mörkret som jag inte ens visste vem det var?

Vad fan hade jag gjort?

Testet pep och jag blundade, ville försvinna.

Jag bestämde mig för att ringa Justin, behövde berätta.

Nu brydde jag mig faktiskt inte om han inte hade ringt smsat eller något, jag behövde honom.

Så jag tog min telefon som låg på kanten på hanfatet och hittade honom i kontaktlistorna sedan så klickade jag på ''ring''.

Signalerna gick men efter en stund hörde jag hans underbara stämma som fick mig att rysa i hela kroppen - på ett bra sätt.

''Hej, vackraste, underbaraste, finaste, sötaste, sexigaste människan på jorden!'' sa han efterlängtat, jag log för mig själv. Han hade tänkt på mig.

Jag var inte arg längre, kunde inte vara det, behövde berätta, berätta allt.

''Hej, älskling...'' sa jag långsamt, Justin harklade sig.

''har något hänt sötnosen min, vet du... jag längtar efter dig! Hälsar på om 2 veckor igen, blir det bra?''

Han fick mig att känna mig speiell, och han längtade efter mig! Fan vad jag saknade honom... Känner mig lite skyldig, med tanke på vad jag har tänkt om honom.

''Ja, det blir bra. Hm, ja ja måste berätta en sak Justin. Men lova att du älskar mig oavsett vad jag har gjort och att du inte skriker i örat på mig. Snälla, orkar inte med mer press.'' bad jag och han var tyst ett tag.

''Baby.. jag trodde allting var bra? Men jag lovar att jag inte ska skrika och att jag kommer att älska dig oavsett, jag lovar, älskling... snälla säg vad det är!'' sa han och jag hörde hur det prasslade i luren.

Okej, here it goes. Jag skulle berätta allting, från början.

''Ja, okej..'' snyftade jag, nu började jag gråta också!

Justin blev orolig han med och sa åt mig att inte gråta och att han skulle åka till mig om jag fortsatte, men jag bara grät ännu mer och försökte verkligen samla mig.

Tillslut samlade jag mig och började berätta hela historien, Justin var bara tyst och lyssnade ibland behövde jag titta på telefonen om han fortfarande var kvar.

''...Och nu ska jag få veta om jag är gravid eller inte, men ja behövde ringa dig och förklara allt först.'' sa jag oskyldigt, Justin sa fortfarande ingenting.

Men sedan suckade han.

''titta på testet.'' bad han.

''inte än...'' gnällde jag.

''titta på det!'' sa han strängt och en tår rann nerför min kind.

''okej...'' sa jag och ställde mig upp.

Tittade upp i taket medans jag gick till hanfatet, sedan så blundade jag.

Andades djupt.

''nå, har du sett?'' frågade Justin och jag snyftade i hans öra.

''nej...'' sa jag.

Sedan så öppnade jag ögonen och såg ned på testet, Justin sa något i luren, jag hörde inte, mitt hjärta stannade, jag såg på testet och kunde inte tro mina ögon...